antligentant

Oj vad fort det gick. Jag menar till resdagen. Nu har vi gjort allt som ska göras. Ändå känns det som det är något vi missat.

Så är det alltid trots att jag packat ner mer än jag kommer att använda.

Vi gick kl. 06.00 i morse för att bli lagom trötta till kvällen. Vi kommer att lägga oss tidigt med förhoppningen att somna. Klockan ringer 02.30. då är det dags att ta sig upp ur sängen för att ta bilen till Arlanda.

Lite mysigt och lite jobbigt. Men det är dock sommar och semester!!

Idag har jag och sonen inhandlat present till maken. Han fyller liksom år den 3 juli (mycket jämt antal år) när vi är på Azorerna. Tyvärr kan jag inte nu presentera presenten något närmare. Gör det sedan. När vi kommer hem.

Vi lämnar ett Borlänge som är fyllt av besökare till Peace & love festivalen. Det är lite kontinental känsla i staden just nu. Tänk att denna bruksort gjort så bra ifrån sig, det är kul.

Midsommar dagens morgon är just avklarad med kaffe, A-fil och müsli. Det första jag kolla denna morgon var att tjejernas skor stod innanför halldörren.

Min systerdotter Julia är här och vi skjutsade tjejerna till Säter igår kväll. Hem kom de, så skönt.

Jag och min Sören avslutade kvällen med en film i Stinas rum, hennes DVD tar bärbart minne därav anledningen till hennes rum.

Jag tror filmen hette ”För min systers skull” och handlade om att vara född till att donera och rädda livet på sin syster.

Jag fick gå och hämta näsdukslådan. Den var både sorglig och fin. Jag är så himla känslosam.

Nu sitter shortsen på och en skön morgonpromenad väntar. Värmen håller sakta på att greppa dagen. Solen har hittat oss. Jag ska arbeta mentalt med mina tankar så jag förstår att jag har intagit semestern nu.

En riktigt skön dag på jobbet. Alla, både klienter och personal hade vi en kanonmysig eftermiddag. Vi satt i gräset och lekte ordlek. Vi gjorde även gruppövningar med att koppla ihop alla händer med varandra. Här gällde det att lösa upp knuten utan att släppa taget. Vilken skön lekstämning som infann sig. Jag blir varm i hela mig.

Det är skönt att lämna avdelningen när allt flyter på och stämningen är på topp. Imorgon ska jag få glass av en kille. Han har ett namn som betyder glädje, och det är också vad han sprider omkring sig. Att tro att tvångsvård måste vara jobbigt och tungt är inte sant. Visst kan det vara tufft ibland. Men stunderna av glädje och samarbetskänsla är nog det mest framträdande i jobbet.

Strax på G, för träning i skogen. På med myggmedel och stor lust. När den är gjord ska jag belönas med kokt torsk, dillsås och potatis. Det är vad min man lagat för oss idag. Hur bra har jag det? Jo hur bra som helst. Eller som man bäddar får man ligga.

Oj då, vad semestern närmare sig.

Fattar inte att jag har endast tre dagar kvar innan ledigheten tar vid.

1 juli beger vi oss till Azorerna jag och min man. Tre äventyr ska hinnas där borta mitt i Atlanten.

Snorkla med delfiner och kaskelottvalar är det första som står på schemat. Som nummer två är det en jeepsafari och som avslutning en fotvandring.

Den 3 juli ska jag sjunga för min make. Kanske något annat också. Han fyller år.

Helgen har gått i kylans och träningens tecken.

Sprang min bästa halvmilsdistans någonsin. Det innebär att jag kände mig så stark och lustfylld hela banan igenom. Jag fattar inte att det är jag som springer där och pratar högt med mig själv.

Jag säger;

Du är stark Paola, du är grundtränad och du har ett bra löparsteg.

Trodde aldrig jag skulle komma ”dithän” (min gamla farmor Stinas uttryck, hon är död sedan 2001) att löpningen gav en sådan kick. Men just i lördags var jag där. Jag lovar.

Tisdagskväll med trevliga damer. Tror faktiskt alla kan kvala in till tantepitetet. Även de två yngsta deltagarna har uppnått den mogenhet som krävs. Även du Sofia hade klarat dig på grund av din stickning och ditt handarbete. Men ikväll är du hemma och kurerar dig.

Mona, Jonna och Linda ni kom och förgyllda min kväll och såg till att både skratt och allvar fick finnas med. Det är så skönt med sanslöst roliga människor.

Jonna jag tänker på ostkrokspåsen. Fy vad jobbigt att äta ostkrokar till frukost och vänta på ………..!!!

För att inte prata om ditt mod när det gäller Dr. mmm du vet vem jag menar. Du är så bäst fast du är så rädd ibland. Go for it, min söta fina charmiga.

Du då Mona. Det finns något så fint och flärdfullt över dig. Snälla du lär mig. Ja, jag vet en sak redan. Usch, du gjorde det lite svårt för mig en stund. Men sedan kom jag på att i ditt första hade du också gjort som jag. Alltså det finns hopp. Fast jag tror att jag skulle få ont någonstans!!! Magen kanske?

Tusen tack Mona för den fina och vackra tekoppen. Jag saknar dig titt som tätt. Men du vill har korta möten, jag vet. Fast jag vill bli ett längre. Jag tror att vi ska ha en träningsdag tillsammans som ett litet läger längre fram. Vill du det?

Jonna du kan också vara med och träna. Nu finns inga ursäkter längre Jonna som schema eller så!!

Åh Linda, vad skulle mina dagar vara utan dig? Jo, svåra tror jag. Du är snabb i huvudet och modig. Den du. Gillar smarta tjejer.

Både du och Jonna gjorde oss andra lite trånande efter det där rusiga, jobbiga, lyckliga och avmagrande tillståndet ”NYFÖRÄLSKAD”. Det syns i blicken på er båda, jodå. Saliga äro de lyckliga. Men snart är vardagen här utan pr.....ar!!

Tack för en skön afton med ett kärt återseende i augusti med skaldjur och skratt.

Nu har studentfirandet avlöpt under lugna och trevliga former. Hela familjen (nästan) lilla Jenny gick ut 9:an och kunde självklart inte lämna den avslutningen trots att det var kusinen Stinas student. Jag förstår dig Jenny. Tur att din pappa var hemma och hade vakt.

Men storasyster Julia gick ju själv bara ut 1:a året på gymnasiet så du var här med din mamma och min syster Pia. Och snart är du här igen Julia. Vi kan nog vänja oss vid att ha dig här.

Mamma du kämpade bra som tog dig hit fast livet är tufft just nu. Det viktigaste är att du förstår att du har din familj kvar trots att pappa inte finns med oss längre. Jag förstår att det är tomt och ledsamt då och då. Men ha förtröstan och lev så väl du förmår. Ingen vill dig något annat än att du får en någorlunda ljus ålderdom med några fler fina stunder. Jag är inte beredd att släppa dig riktigt än mamma. Inte Wille heller tror jag. Här nedan Wille med syskonbarnen Andreas och Rebecka.

Stina min lilla student. Du är med din personlighet ganska lik mig, vilket gjort mig nervös ibland. Med nyfikenhet och tåga tar du dig an livet. Låt bara andras visdom få leda dig rätt ibland. Du kommer att klara dig bra med din förmåga att kunna kommunicera. Jag hejar på dig, min söta.

Tony och Ida, syskon och bästaste. Jag är så stolt över hur ni ÄR. Här är ni med er pappa Sören och pappa Larsson som dök upp och vimlade nästan flera minuter. Heja Jörgen, nu finns du på bloggen alltså finns du!!!

Måste få visa fasters lilla älskling Elsa. Hon är så lik mig när jag var liten säger min mamma. Åh vad jag måste ha varit gullig. Synd att jag aldrig förstod det då!

Bröderna mina ni var också här med era familjer. Och jag tror att det här är ett av de enda kortet här då vi är samlade på en och samma bild med vår mamma. Ni är min familj.

Dan före dan före doppardagen, alltså studenten i detta fall.

Min stora flicka mötte mig i dörren när jag kom hem från jobbet. Fick en stor skön kram.

En kort stund vid köksbordet för lite samtal.

Sedan på med träningskläderna iväg till Mellsta för att köra CROSS.

Med mig på passet var min man och min stora bästaste Ida.

Hon visade sin styrka och stjärnglans, hon är så cool.

Mitt under styrkedelen när jag ligger på mage och kör rygglyft tittar jag upp från grässtrån och myror och ser min flicka och man mitt emot mig. Tänk att just jag har sådan tur att jag får göra det jag tycker så mycket om tillsammans med mina kära.

Jag skröt om hennes framgångar när jag joggade bredvid vår tränare. Tänk att min Ida avlagt sin andra examen. Först idrottsvetare och nu i år en examen i idrottsmedicin.

Visst är det lite dubbelt att man försöker låta människor förstå att ens värde inte hänger på att prestera sedan när de presterar får det så mycket positiva kommentarer och bekräftelse. Lite svår balansgång det här med livet och hur man ska förhålla sig i det mänskliga.

Jag håller på att sakta jobba mig åter efter en långdragen infektion med halsont och hosta. Det märks med pulsklockan på att jag inte är fullständigt återhämtad. Men snart………………………………………….

Nu ska jag njuta av min flicka, den andra flickan jag har är liksom ute på studentfesten.

Studentvecka. Ska bli roligt att träffa alla hitresande. Framför allt min stora flicka Ida.

Hon flyger från Umeå på onsdag och landar i Borlänge vid ca 15.00 tiden. Första kvällen ska vi locka henne med henne på ett ”Crosspass”.

På torsdag landar min andra favorit, Pia min älskade syster.

Förutom mina älsklingar som bor i staden kommer mamma och fler syskon.

Trött, efter mitt pass på hallen. Step med yrfröken. Hon gör mig så svettig.

Stina är proffs på att ”SKRIVA” listor. Vet inte om hon är lika bra på att ”GÖRA” allt.

Vi har gjort listor för alla dagar fram till dopparedagen.

Imorgon står det handla mat på ”LISTAN”.

Jag har fått påbackning från min dotter Stina för att jag inte bloggat tillräckligt ofta.

Tänk att hon följer min blogg? Just nu kom hon in och gav mig en puss på kinden och sa;

-          Bra mamma.

En kopp kaffe kom hon också med. Hon är riktigt trevlig att ha runt sig.

Var på crossträningen igår efter flera veckors uppehåll. Det var också andra gången jag körde med pulsklocka.

Pulsen rusar snabbt efter en konvalescent. Det ska bli intressant att följa när jag är helt återställd vilken träning som ger högst pulspåslag.

Både för step och kross fick jag snabbt upp pulsen till 95 % av maxpuls vid ett par tillfällen.

Ska läsa på lite om vilken nivå på pulsen som ger vad och hur jag kan nyttja pulsklockan på bästa sätt.

Känner mig känslomässigt stukad idag, något som ligger kvar sedan gårdagen.

Funderar lite hur jag ska göra. Plåstra om min mentala sköld. Idag är familjen fina plåster, nästan som med Aloevera kräm för bästa läkning.