antligentant

Nu har mors dag kommit till ända. Dagen har burit med sig sköna upplevelser. Allt från publik i löparlopp i Säter till egen träning.

Tony, ”top of the son” gjorde en fin placering vid ”Ljustern runt” i Säter. Efter ett väl genomfört lopp hamnar han på en bronsplats. Motståndet var av god kvalitet trots att deltagarantalet inte var så stort.

1:an gjorde 11 km på 37,9 minuter, Tobbe heter han. Bockar och bugar.

Guldklimpen gjorde tiden 41,23 minuter. Pallplats vilket gjorde både löparen och föräldrarna glada. Här är han bredvid förra årets vinnare av Ljustern runt Daniel Olsson som sprang in på en 4:e plats.

Lite mingel efter loppet hör ju också till, framför allt när man är lite hög på endorfiner.

Efter Säterbesöket var det dags för min egen träning. Emma dagens inspiratör skapade rörelseutmaningar för några deltagare. Skam den som ger sig.

När träningen var över visste jag att maten väntade. Morsdagmiddagen var beställd. Hemgrillat med diverse tillbehör. Mina kreativa barn hade också tänkt på efterrätten. Mmmmmm va gott.

Det var precis lika gott som det ser ut.

Stina skär frukt för glatta livet, hon gillar liksom alla efterrätter.

Jag kan inte bara springa jag kan laga grilla också, fast det mesta av löken ramlade ner i grillen. Inte roligt att lyssna på Tony då. Han kan en del fula ord den rackaren.

Jag har tränat. Det känns som jag är hemma igen när ligger i träningssalen och jobbar med mina muskler.

Anette var dagens ledare. Hon har bra musik och är en inspirerande tränare. Det var lite tungt i början på ”cyklingen”. Precis som benen ökat en sisådär 5 kg vardera.

När det sista finallåten drar igång är jag lycklig. I´m back and I love it.

Det är en viss tjusning med svettdroppar och ordentlig andning. Livet åker in i varenda nerv och rakt upp i hjärnkontoret och fixar till de små sköna hormonerna.

Återhämtningen efter denna hostande, killande, lite halsont har inte varit lätt. Jag har vinkat av min man till träningen medan jag själv däckat i soffan efter jobbet. På 4 veckors sjukdom har jag varit hemma 3 dagar från arbetet. Då tycker man att man är viktig. Eller är det tvärtom kanske? Att man är så oviktig att man inte tar hand om sig.

Det är lätt att lära andra och ge tips om att ”ta hand om dig”, ”lyssna på kroppen”.

Jag fick massa goda råd jag också ta det lite lugnt på träningen. Då vet de inte hur jag fungerar. Jag vet inte hur man hoppar lätt, eller gör försiktiga magövningar.

Jag är på eller av.

Idag ringer min man till mig på jobbet. Jag hör direkt att något har hänt. Visst är det konstigt att man lär känna en annan människa så bra att röstläget avslöjar allt?

När han ringde satt jag med en patient så jag bad om att ringa upp.

-          Jag har fått ett tråkigt besked idag, säger min man.

Jag hinner tänka många tankar inom loppet av några sekunder. Hjärnan är en fantastisk sak. Den första tanken någon är död. Sedan vidare, vem? Är det Sören syster eller är det kanske någon i min familj. Vem kan det vara? Är det mamma?

Han befriar mig från mina farhågor genom att berätta.

-          M har fått en stroke igen. Han åkte in till sjukhus igår.

-          Han var på jobbet när han började bli yr och tappa minnet.

Nya tankar. Han som just blivit pappa igen. Köpte ett hus.

Min man är ganska medtagen. Det är en av hans bästa vänner.

Vi är så starka och så sköra samtidigt. Vilken tur att vi inte vet vad som väntar oss. Det finns bara en sak vi vet.

DET FINNS INGA GARANTIER I LIVET!!!!!

Vad kan vi lära av det?

Jo, lev nu och snälla gör det bra. Gå ut och titta på träden, på gräset, på människorna, på liljekonvaljerna och se alla som är viktiga för dig. För imorgon är det för sent att ångra sig.

Idag kl 18.00 var jag och min make publik till sonen Tonys löptävling runt älven. Han hade kaxat sig lite innan men när vi kom till start meddelade han att Clas Björling skulle tävla. Suck, han är ju svensk mästare i Triathlon.

Det gick bra för Tony trots att dagsformen och skorna inte var i sitt bästa skick.  Jag älskar dig min son och jag är så stolt över dig.

Skönt att åka rakt från jobbet till hejaklacksrollen. Men visst drog det i träningsnerven. Åh vad jag längtar. Igår kväll gjorde jag några ”moves” i vardagsrummet när jag lyssnade på en CD för träning. Då blev jag tillsagd av Tony;

-          Ge dig mamma, du är faktiskt sjuk och äter penicillin.

Vid hemkomst hade i alla fall jag en mycket trevlig stund med dottern Stina hennes kompis Fanny och som eftersläntrare dök mannen också upp vid köksbordet.

Vi avhandlade cybervärlden och vad bloggandet fyllde funktion. Jag och Stina var enade mot….. ja vem? Det var så positivt laddat mellan mig och Stina att hon gav mig ”hight five”. Det är inte alltid så.

Fanny fanns också med i diskussionen men mest med försiktiga kommentarer. Heja Fanny, kom igen. Du är lite svårflirtad ibland. Fast med maten brukar du ge dig och smaka till slut. Våfflor är ingen mat Fanny, det är godis. Hälsningar från ”fru kost”.

Livet är skönt just nu.

löpargossen i Portugal

För alla häslofreak eller i alla fall frukostätare här kommer ett recept på grötmix.

Ca 11 portioner.

Ingredienser:

5 dl fiberhavregryn

5 dl rågflingor

1 dl kruska kli

1 dl solrosfrö

½ dl krossat linfrö

½ dl psylliumfrö

Ska ihop alla ingredienser i en lagom stor burk och då är det färdigt. Beräkna ca 1 rågad dl grötmix per person och koka ihop denna med 2 ½ dl vatten och en nypa mineralsalt. Servera med mjölk, hackade nötter och färska eller frysta bär, gärna blåbär.

Hurra, hurra vad gott

Kära dagbok.

Idag har jag handlat studentpresenter till den yngsta dottern. Nu ska livet in i en ny epok. Inga barn i dagligt tal, utan vuxna barn. Hon blir 19 år i juli. Den äldsta dottern Ida är redan 26 år. Hur gammal är jag?

Det som händer är vissa existentiella funderingar infinner sig vare sig man söker dessa eller ej.

Njuter så stort av mina barn. De är en del av mitt sociala umgänge, känns nästan som bästa vänner eller hur kan jag säga?

Nästa söndag är det ”mors dag”. Det är inte viktigt. Det som är viktigt är att jag är mor åt tre barn.

Kämpar mot infektionen i kroppen, men är vid förhållandevis gott mod. Idag är dag två med penicillinet. Imorgon är jag nog frisk.

Här är Tony den som senast tog studenten i vår familj. Kolla bilden, han var så otroligt gullig med diadem och nybadad. Love love love.

Jag tror att vändningen har kommit. Penicillin har gjort intågande till min stackars hostande kropp idag. När den manliga sjuksköterskan tog blodtrycket på mig, frågade han om jag var vältränad innan.

-          Jodå vars, tränar ungefär 4 gånger i veckan, så det är jag nog.

-          Men, fortsätter jag, jag har alltid haft ganska lågt blodtryck ändå.

 

-          Men nu måste du nog lägga dig ner säger han. Du har så lågt tryck att du borde vara avsvimmad nu.

 

Det passar mig alldeles utmärkt med denna dramatik, äntligen kanske jag får lite sjukdomsvinst.

Undrar om alla (två sjuksköterskor till i rummet bredvid) hörde hur illa det var.

Sedan var lite blodprov och plåster.

Ganska snabbt börjar min hjärna jobba. Kanske kan jag gå och träna nästa vecka om penicillinet verkat snabbt?

Åhh, jag fattar att jag måste vila. Vill inte!!!!

Min man kan ha en mängd motstånd innan träning och tycka att belöningen kommer efteråt när allt känns så okej.

Själv är jag glad och längtansfull inför ett pass och kan nästan tycka det är lite tråkigt när det är över. Min nya kärlek, CROSSTRÄNING fattas mig.

Den har gett löpningen en helt ny innebörd. Har för första gången i livet funderat på ULTRALOPP. Vill nog pröva en gång i livet.

Fyndat rejält idag. Först hittar vi gasoltuber på blocket för 300: -, det är billigt. Ny kostar de 1400: -.

Sedan får vi tips av försäljaren att nere på Norra Backa kan man byta in för en hyfsad slant. Hos DSG, Dalarnas schakt och gräv. Helt nytt för mig/ oss. Väl där handlar vi också den tilltänkta gasolvärmaren för ett mycket bra pris. Hurra vad vi har handlat bra idag.

Det tråkiga för dagen är att vi ställt in resan till Linghed. Regnet fick avgöra. Våra grillvänner får ha sin grillkväll tillgodo.

Efter denna lyckade shopping var det lika bra att fortsätta till kupolen. Kanske är det våran turdag.

Jo i alla fall min. jag hittade ett par riktigt snygga limegröna shorts för halva priset. Lovad vare regnet, halleluja!!

Idag har jag hjälp en jobbarkompis att flytta. Det gick otroligt smidigt med många armar som bar. Nästan så man blir lite sugen att flytta själv. Vi har ju flyttat en del och de har varit ganska bra. Att rensa lite i allt som sparas.

Har jag inte använt en sak på ett år är det dags att kassera den. Röda korset finns alltid. Eller det kan gå lika bra med någon annan organisation.

Torsdagen har regnat bort snart. Vi hoppas på lite torrare väder till imorgon när vi ger oss av till Linghed och husvagnen. Vi ska ha middagsgäster. Kött eller fisk? Min man tycker kött. Vi får väl se.

Jag tror att feta fiskar är bra för våra ACDC – hjärnor. Vågar inte skriva ADHD.

Jag tror att någon annan behöver det mer än jag. Själv skulle jag för stunden behöva något stämningsstabiliserande.

Vet inte om det är regnet eller delar av livet som gör att åker lite upp och ner. Det känns alldeles för enkelt att prata om hormoner. Fast det är nog så ändå.

Idag har jag förlorat ännu en kollega som sagt upp sig. Det är inte roligt att de allra bästa och dugligaste människorna slutar. Men de är ju de människorna som har störst möjligheter att ta sig vidare på arbetsmarknaden.

Jag vet att jag inte förlorar henne för alltid. Hon bor i min stad och vi kommer att ses.

Ibland är det så att det är lättar att utveckla vänskap till de människor man inte jobbar tillsammans med. Jag ska nog snart dra ihop en tjejmiddag där skratt, bekymmer, kärlek och skvaller ska få flyta fritt.

Det finns ganska många tjejer som kvalar in på min tjejlista. Åh vad kul, tror jag måste börja planera.

Ser fram mot en fyradagars ledighet. Torsdag förmiddag har jag lovat bort mig och gubben till flytthjälp. En av favvotjejerna har separerat. Vilken förlust för honom.

Trots alla tråkiga saker som händer runt omkring mig mår jag ganska bra. Hinner med mig själv, min familj och mitt stora nöje – TRÄNING & MAT.

Pratat med min älsklingsyster ikväll. Jag blir så himla lycklig när jag pratar med henne. Det går inte riktigt att förklara vad som händer i vår kontakt. Vi kan skämta om något halvtråkigt ändå skrattar vi så vi kiknar. Det finns ingen som det händer med förutom med henne. Min Pia.

 

Hennes yngsta dotter, min lilla Jenny ska till Falun i helgen som kommer på innebandycup. Då ska moster dit och heja. Ordentligt ska jag heja. Jag lovar Jenny.

Snart kommer Pia och äldsta dottern Julia upp. Det blir till Stina student. Sista barnet ut. Funderar på vad studentbuffén ska innehålla? Har lite tankar på gång. Är riktigt sugen på att fixa det mesta själv.

Ska krypa ner i sängen nu och fundera och läsa lite innan jag somnar. I morgon kommer min handledare. Det är bra dagar. Det är lyxdagar.

Är inne i ett kärleksrus. Jag menar till hela min familj. Detta rus gör mig ännu mer känslig än jag bruka vara.

Det innebär att allt berör så snabbt och fort att jag inte hinner riktigt med.

Igår när jag kom hem och vi hade bestämt att mötas hemma jag, Sören och Stina för att putsa våra fönster berättade för dem att jag älskade dem. Vad händer? Jo tårarna bar liksom ramlar fram ur något överkänsligt mentalt tillstånd. Inte vet jag riktigt men jag har varit så här ett tag.

Lite skönt med bubbel i kroppen. Kanske är det ett lyckorus snarare än kärleksrus. Ser allt jag har ur ett tacksamhetsperspektiv. Ibland vet jag inte om det är åldern, att vara mitt i livet, att rollen är förändrad, eller att anhöriga har dött.

Livet sätter avtryck. Att mina barn är så gott som vuxna alla tre är helt underbart. Jag saknar inte att vara småbarnsmamma. Utan älskar mina barn mer än någonsin just nu.

Låt mig få stanna ett ganska långt tag i detta rus, snälla!

Ett av rusen, min son.

Alla underverken på samma bild, ni som sett Tony förut vet att han larvar sig lite. Men flickorna är riktigt seriösa på denna bild. Stina till vänster och Ida till höger.

Kan konstatera att varken jag eller min man är särskilt bra på att varva ner. En lördag i husvagnen med halvdåligt väder ute gjorde att valmöjligheterna krympte rejält. Det jag annars kan gå och längta efter, att krypa ner i sängen (i husvagnen) med en god bok och regnet smattrande på taket. När det nu inträffade var det visserligen ganska mysigt. Men fram på eftermiddagen efter läsning, fikande, yatzyspel, mat och vila så blev rastlösheten för stor.

Vad ska vi hitta på?

Vi åker in till ICA Svärdsjö så jag får handla lite godis, säger min man.

Nej, det är för kort dit, vi åker till Falun istället till ICA Maxi.

Sagt och gjort. Vilken lycka.

Det första som händer är att vi ser en gammal klient (kvinna) som vi nyligen talat om och undrat om hon fortfarande var i livet. Vi tycktes oss ha hört att hon var död.

Utan att vi gav oss till känna så konstatera vi att hon levde och verkade vara nykter. Ganska skönt.

När jag nu är hemma igen efter helgen kan jag ändå summera att helgens nedvarvning gjort nytta. Jag upplever att jag är utvilad.

Jag ska träna på att vila och återhämta mig.

Vaknar där vi har sjötomt och naturen inpå knuten. Att byta från stadsmiljö till landet är alldeles underbart. Igår kväll åt ett gott grillat kött med hemlagad broccoli – och tomat paj.

Köttet blev grillat på för dagen en alldeles ny hopskruvad grill med lock. Hoppas vi kommer att sköta oss vad det gäller gallret. Jag menar att det får följa med till disken.

Idag vaknar vi till en strålande lördag och solen gör tappra försök att komma fram. Lugnet här är behagligt. Det är nästan lite svårt för oss helstressade arbetsmänniskor att ta till vara på detta lugn. Det blir mitt stora mål i helgen att vara medveten här och nu och insupa atmosfären.

Kanske ska jag kratta lite löv. Hur underbart är inte det? För mig som sålt hus för länge sedan är det helmysigt med lite lövkrattning.

Kanske ska förtälten upp också vi få se. Vi har bestämt oss för att inte forcera fram någonting alls. Hur vi lyckas med det blir en text för morgondagen.