antligentant

Tre olika sätt.

Ja så var det med mina barn idag.

Alla gav uppskattande ord.

En via sms, en via facebook och en och tänka er den yngsta med ett hederligt telefonsamtal på en fast telefon.

Tänk att de även på sitt kommunicerande är så olika. De är verkligen olika på flera sätt. Det är det som är så läckert, man får så mycket mera då!

God choklad (den dyraste sonen någonsin köpt) munkar med både vanilj och äppelmos och en hel låda med sega röda hjärtan. Just jag, lite glass för att trösta maken kom visst också med lill-Stina.

Skön dag idag.

Det är svårt att hitta foton där alla godingarna är samlade, mors dag med julkläder på. Ganska lik sig är de all tre. Ni ger guldkant på livet!!

Min mamma har ingen Facebook. Det är inget konstigt med det egentligen.

Fast mycket meddelanden skickas via Facebook idag. Min mamma är ändå ganska modern faktiskt. Hon sköter sina räkningar via internet (efter lite tjat), hon hjälper sina väninnor med vissa beställningar på nätet och hon följer min blogg.

Så just idag och just nu är denna text ägnad till dig mamma.

Det är morsdag och jag vet att sådana dagar inte är så viktiga för dig. Fast i mitt hjärta är det morsdag varje dag. Även om vi inte ses så ofta så tänker jag på dig och vill att du skall ha det bra. Det tror jag vi alla vill, jag och mina syskon. Vi visar det bara på lite olika sätt.

Jag vill att du ska veta att jag älskar dig så mycket och det skulle vara hemskt tomt utan dig i mitt liv.

Just nu gläds jag åt att du och sötaste Wille kommer upp till oss vid midsommar. Jag bara längtar efter att få pyssla om dig och honom. Ni ska få god mat, sköna skratt och kanske en och annan lek, Gin Rummy tror jag det heter.  Nu är det din tur mamma.

Många pussar och kramar från den prickiga svanen.

Nu är det gjort.

Mitt första lopp någonsin.

Var?

Stockholm, Universitetet.

Varför?

Jo, för jag kursar där på Karolinska Institutet och passade på vid kursdagarna.

Alldeles ensam?

Nej, det var flera tusen löpare. Fast ingen kompis hade jag med mig dit. Min kurskompis som skulle springa med mig hade lite negativa konsekvenser av sin borrelia.

Jag ställde mig i startgrupp 3 kan man säga. Första gruppen var tävlande, andra gruppen springa snabbt, tredje gruppen springa.

Vad fanns för grupper bakom dessa då?

Jo, jogga fort, jogga och gå.

Det gick fantastisk bra och jag sprang förbi många tjejer, kvinnor och tanter.

Jag sprang hela tiden och ibland tycker jag att jag flög fram och tröttheten var långt borta. Tog rygg på en kvinna som höll ett bra tempo och hon berättade att hon sprungit Göteborgsvarvet i helgen som var. Vilken kvinna!

Hur är detta möjligt att jag som aldrig tyckt om att springa är med i Vårruset?

Jo, det ska jag säga. Det är aldrig försent för förändringar. Jag tror det gäller mina matupplevelser också. När jag sprang in över mållinjen och såg att jag sprungit på 27 minuter kände jag mig riktigt stolt. Tack Stjärnan träningen för detta. Det är med er och crossträningen i Mellsta jag byggt upp min kondition och styrka. Mest tror jag på backintervallerna, fast dom suger!

Måste kolla när blodomloppet går.

Jag tror jag håller på att bli snäll igen.

Monstret avlägsnar sig sakta. Usch, tänk om det tar sig över till honom.

Nej. Tror inte det. Livnär sig nog på några små kvinnohormoner, hoppas allt är uppätet (menar dessa hormoner som gör något konstigt med mig, när inte monstret gör det).

Jag vill inte vara så här.

Jag vill vara jag såsom jag egentligen är, go glad och lycklig!!!

Ny attack av något slags monster i mig.

Fattar inte hur monstret slinker in eller vilken väg det kommer.

Det är inget grobianapemonster den här gången, nej det är ett litet argmonster.

Jag bara ser elände och fel hos min stackars man här hemma.

Var han än är då lyckas han göra något fel, eller så upptäcker jag något fel eller något spår han lämnat som stör mig så jag håller på att gå i bitar.

Egentligen så skulle han behöva skydd och stöd för att kunna handskas med den aktuella situationen. Monsterinvasioner är inte det han tränat på att möta.

Nu ska jag försöka brotta ner detta monster mentalt och göra lite nytta, ganska svårt!

Inviger just nu min alldeles egna lilla goding. En samsung med 10,5¨ skärm.

Den är nästan lika naggande go som jag.

Skulle kunna hitta några gemensamma nämnare för mig och min lilla goding;

Slimmade, nätta, smäckra, snabba, läckra, söta (sa min man nu), prisvärda, lätthanterliga och helst skulle jag vilja lägga till pålitliga. Fast det sistnämnda kan jag inte säga ännu, tiden prövar detta.

Jag skulle nog vilja döpa ”henne”.

Kanske ett förslag från dig inte är allt för mycket begärt, snälla.

Åh, vad skönt det var att röra tangenterna. Lite mer upphöjda än tidigare tangenter.

Nu, dags för löparbrallor på, crossfit i skogen väntar!

Datorn har kraschat!

Lunchrast på jobbet.

Ny dator ett måste.

Vad ska vi ha?

En eller två?

Jag vill ha en egen!

Jag tror att min skulle hålla lite bättre.

Vad vill jag säga med det?

Inte mitt fel kanske?

Jag är så försiktig om mina saker.

Jag får nya telefoner av min man för han tycker jag har pinsamt gamla telefoner.

Får fundera lite på det här. Ikväll blir inget datainköp.

Först träning sedan rengöring av köket. Nästan klart.

Längtar efter mitt vanliga liv!

Hemma igen efter tre dagar i Stockholm.

Pluggning och lite vanlig kurs.

Ett tufft HIT pass på Sveavägen. Kul gäng som följdes åt i alla zoner. Träningsvärken kändes inte igår, dg ett, men smyger på lite idag. Utan träningsverk inte nöjd!

Rörigt hemma, listning i köket hänger i luften.

Svärsonen hade tydligen ryckt ut till makens räddning.

En riktig proffsgrej för att såga lister står i köket. Fast proffsgrejer kräver sin man! Sorry älskling, du är duktig på det direkta hantverket med dina ”bara” händer.

Nya altanmöbeln som inhandlas när jag var borta var en katastrof, ska lämnas tillbaka NU!

Onödigt strul, vill ju bara ha det lugnt och skönt.

Ida har åkt hem, jag pussade på henne det sista jag gjorde innan jag lämnade hemmet i onsdag. Men det hjälper inte så mycket, saknar ändå.

Fast att sakna någon är en skön känsla, det innebär att jag tycker mycket om den personen.

Att kvalificera sig till tantåldern gör inte livet lugnare.

Livet är mer fyllt än någonsin.

Igår blev jag överraskad av barnen. De hade gjort gemensam sak av att planera hem sin storasyster Ida från Umeå utan min och makens vetskap.

Så under ett Jysk-besök för att inhandla en längre gardinstång kliver först min son Tony fram och bara skräms så där lite lagom (vilket innebär att jag skriker lite lätt).

När jag lugnat mig och står vid kassan för att betala hör jag en bekant röst som säger;

-          Jasså, det blir lite mys ikväll hörde jag?

Jag vänder mig om och fattar först inte vad jag ser. Sen snurrar det i huvudet rejält. Där är min Ida som bor i Umeå. Hur, nej men, visste du det här? frågar jag min man.

-          Nej, jag är lika överraskad som du.

Det slutade med en skön fredagskväll med hela familjen samlad.

Ida ska stanna här ända fram till torsdag, så det blir lite gemensam träning.

Imorgon blir det HIT, Ida är lite pirrig tror jag.

Ska ladda kameran för lite fina bloggbilder.

Nu behöver tanten sova.

Saknar mina barn.

Lever just nu lite väl upptagen av arbete, träning, mat och sömn.

Fast två bor så nära så rinner tiden bara iväg och mötena blir alltför korta, blir liksom inte mätt!

Ida, min stora tjej i Umeå, vill hålla dig hårt och samtala djupa allvarliga prat och skratta år vår humor, typ som vad ska vi skriva till vårt fadderbarn? Kommer du ihåg?

Vi skäll för vi var så barnsliga, och då vart det ännu roligare såklart!

Tänk va kul vi kan ha

Vilken gudagåva mina barn är.

Skulle det råda rättvisa här i livet skulle jag haft det värre. Ibland är det tur att ingen rättvisa finns för det är helt klart många av oss som skulle ha det annorlunda.

Kan bara ödmjukt tacka för att ni finns och för att ni är så kloka, fina, mjuka, ärliga, härliga, skrattiga, hetsiga, jagande, hungrande efter livet och de goda som livet har att erbjuda.

.

Två av mina älskade Ida och Stina, två små kusiner från Västerås Andres och Rebecka finns också med.

Stiliga sonen Tony med två snälla farbröder, Jöregen och pappa Sören.

Börjar tröttna ur på riktigt nu.

På vadå?

Slipdamm, renovering och stök.

Vad vill jag då?

Ha ordning och reda och en helt vanlig veckostädning.

Jag har varken julpyntat eller haft något påskris inne.

Just nu riggar min man taket med reglar i köket för sista rycket.

Nytt tak och sen är det slut på denna s………….period.

Välkommen sköna vanliga liv till en vanlig tant i sina bästa år.

Jag har fortfarande allt framför mig.

Fast jag har så mycket bakom mig.

Allt jag har bakom mig gör att jag kan ta till vara på allt som kommer.