pirrigt och utmanande

50 år och helt betagen eller smått förälskat i styrkelyft.
Tillsammans med min lyftarkompis har jag haft en härlig kväll.
PB, personbästa för icke invigda i både benböj och bänkpress.
 
Kajsa och jag, alltså min lyftarkompis, vi leker med skivstänger och vikter så tiden bara rusar iväg.
På med 10, 5, eller när vi är riktigt tuffa 25 kg vikter. Det sistnämnda gäller kansek bara än så länge i marklyft.
 
Vi började lite lätt med benböj och några uppvärmande "bara stången". Den vägre 20 kg. I lyftarbåset har vi några långa armar i ställningen som fångar upp stången om vi inte skulle klara av att lyfta upp vikten från ett djupt knäböj.
Idag persade (PB) jag på 75 kg. Testade inte 80 kg. För mig är 75 g rätt tungt i det djuåaste läget.
 
Att närma sig stången och veta att det ligger en vikt på som jag inte har en aning om jag klarar att lyfta eller pressa är en kittlande, pirrig känsla som jag inte trodde tunga lyft skulle aktivera hos mig.
Vi fnittrar och gör hight five och tycker vi är super coola.
 
Min dotter Ida sms:ade att hon gjorde 105 kg i marklyft. Hon är så stark min dotter (hon har knappt lyft tungt förut). Sist jag jag gjorde ett PB så var det med Ida i Norrtälje, 102,5 i marklyft. Ida jag provade på 105 kg idag. Första försöket var nära, men jag lyckades bara lyfta lite från golvet. 
Andra försöket lättade knappt stången alls. Men du utmanar mig älskade unge. 
 
Jag gillar utmaningar, både mentala och fysiska!
Dom pirrar så härligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0