antligentant

Efter att arbetat halvsjuk fredag, måndag och igår tisdag lyckas jag äntligen besluta mig för att ta rätt på mig själv lite bättre och stanna hemma.

Heja mig.

Hade ett långt telefonsamtal med min Ida går kväll. Jag hör mig själv ge flera goda tips och komma med evidensbaserade påståenden om hur man gör för att återhämta sig.

Innan vi slutar samtalet har jag lovat Ida att göra som jag lär.

Tyckte dock att jag behövde åka till Stockholm igår och höra vad som sades. Kan bara konstatera, inget nytt under solen.

Det nyaste är att ett lugn infann sig när jag bestämde mig för att vara sjuk. Eller kanske bättre upp, lyssna på min ansatta kropp just nu.

Haft en trevlig hostande lite kraftlös förmiddag med min man och dotter. Legat i sängen och läst ett historiskt reportage kring Auschwitz. Någonstans djupt inne i mig händer eller väcks något till liv. Jag känner en slags avgrundslös förtvivlan. Frågor dyker upp. Hur är det möjligt?

Ett kort samtal kring ämnet vid köksbordet, livets mening och finns GUD?

Livet är fyllt av det vi låter komma in.

Stina försökte föra in samtalet på tatueringar där tog det stopp, tills hon nämnde att ”mamma” kunde hamna på kroppen.

Fy vad barnslig jag är ibland

Idag har min man gett mig och Stina ett riktigt gott skratt vid frukostbordet. Vi hade en diskussion om internet och teknikens utveckling. Osökt kommer vi också in på communitys och bloggar samt vad denna världen innehåller.

Sören som min man heter tycker det gått inflation i bloggar och dylikt. Om alla håller på, vem har tid att läsa. Han har kanhända en poäng med detta.

Vidare hamnar vi i samtalet om människor som går bort och vad som händer med min FB sida och bloggar. Jag berättade för de mina att om jag inte finns kvar vill jag att de tar bort mina sidor, både Face book och min blogg, antligentant. Om inte kan de få fortsätta skriva på min blogg. Typ kan ni berätta hur jag gick bort osv. Helt plötsligt säger Sören,

-då döper vi om den till:

Antligendöd.blogg.se

 

Jag och Stina skrattade riktigt hejdlöst åt detta. Galghumor så här på morgonen. Sören vet inte riktigt hur kul han kan vara ibland. Han är nog som mest rolig när han inte försöker och inte hinner tänka efter.

Är fullt upptagen med en förkylning som känns i både näsa, hals och öron. Det resulterar i att jag höjer volymen på TV:n som om jag är halvdöv. Även när jag inte är förkyld hör jag lite dåligt som gör att jag både ökar volym på både ljud och röst. Var ska detta sluta när jag blir lite äldre?

Jag har inte tappat humöret. Det kan hända när jag blir sjuk. Att inte kunna träna eller orka delta i vårens solstrålar är lite sorgsamt. Men jag är vid gott mod och har legat i sängen en stund på eftermiddagen. Slumrat lite och druckit te med honung i. Lyssnat på ljudbok vilket är något nytt för mig. Främmande att inte hålla i boken själv, men lite skönt när tröttheten sitter i hela kroppen.

Har en lördagskväll framför mig med min man. Sköna byxor, filt och chilinötter.

Min blogg handlar om livet i stort och smått. Mycket kost och träning naturligtvis eftersom det är mina stora ämnen här och nu.

Även livets svåra och fina stunder har sitt berättigande på min blogg då jag finner det viktigt.

Just för en liten stund sedan kom min Stina in med tårarna rinnande. Vi hade innan pratat om hennes student och vilka som kommer hit och uppvaktar henne.

Från att inse att på storasyster student som var en stor familjeträff där morfar var med till att inse att morfar aldrig kommer att komma mer, det gör ont. Det är det som kallas sorg det som aldrig blev. Jag saknar också min pappa ibland. Det fanns så mycket mer vi kunnat dela.

 

Så mitt glädjen finns också sorgen. När jag sitter här vid tangentbordet och skriver blir jag själv ibland förvånad över att när jag printar ner orden kommer påslag av känslor jag knappt var medveten om att de fanns. Inte i alla fall inte så nära. Tänker på Uno Svenningssons text, under ytan.

 

Det är riktigt härligt att dyka in under ytan. Tack Stina för att du dök med mig. Morfar älskade dig och hade varit stolt över dig och vem du har blivit.

Mina ben är ömma. Cross träningens effekter smög på mig under eftermiddagen.  Jag njuter av träningsvärk i lagom dos. Det är liksom ”ontskönt”.

Trots värken gled jag ner på ett medelpass ikväll. Benböj var en ren exponering av viljekraft. Nästan så jag är en liten krutlady av vilja för jag böjde djupare och djupare.

 

Nu efter ett långt bad med sällskap av dottern sittande på toastolen och allmänt småprat om halsont och ett arbete på Mc Donald´s så blir brittisk deckare, kommissarie Lynley. Hur skön kan en torsdagskväll bli? Jo så här.

 

Trött, nöjd och liten småsugen på något gott.

Idag har jag sjungit för min dotter Ida, hon fyller 26 år idag. Ofattbart att tiden går så fort. Hon är så fin person och människa min Ida. Hon är en god rollmodell för unga vuxna och för sina syskon.  Hon är varm och generös. Jag köpte lite träningskläder åt henne i Portugal som jag redan skickat och som passade bra. Löpartights och linne. Lite pengar insatt på kontot fick det också bli då hon som student behöver stöd till nya glasögon.

 

Idag har jag också gjort premiär med cross träning i Mellsta.  Min namne ”Paola” på friskis var en av ledarna. Hon har ett naturligt och skönt sätt att leda oss motionärer fram i terrängen. Även de andra ledarna var positiva och stödjande.

Vi var allt från stavgångare till intensivlöpare, från ung till gammal, kvinnor och män, jag allt fanns nog med i skogen idag.

Efter en stunds uppvärmning med gång och jogging kom en kort stretch. Sedan drog det igång med flygande fart fram i löpets tecken. Var man snabb fick man extra runda för att vänta in både löpare och stavgångare till den gemensamma styrkan.

Där i skogen en ganska kall aprilkväll ligger jag bredvid min man och jobbar med höftlyft.

Rakt upp ser jag en grå himmel och höga tallar och jag ligger på en skön bädd av mossa och känner mig så lyckligt lottat. Träningshormonerna är på G, superduperbäst!!!!!!!!!!!!!

Sedan blir det backträning med både sidhopp och intervall. Det var detta jag var lite skraj för. Men det funkade hyfsat bra. Att träna i grupp är som att lägga i en extra växel.

Efter 1 timme och 20 minuter är vi klara och jag har bestämt mig. Nästa onsdag är jag här igen.

Mina morgontankar såhär på lördagen den 17 april vandrar från till vad dagen ska innehålla till framtidens agenda.

Just ätit en frukost med havregrynsgröt, kanel och mjölk. Varför, jo för klockan 11.00 är det dags för ett litet träningspass. Inte vår vanliga lördagstid. Nej idag ska vi iväg på en konsert i Aspeboda kyrka och lyssna på Landsortsorkestern. Vi har en god vän som är sångerska i bandet.

Så min dag blir innehållsrik med aktiviteter som ger vällust tror jag.

Har märkt att det går lättare och lättare att välja bort det som är tråkigt och göra det jag vill. Kan det vara en av fördelarna med att äntligen blivit tant?

Eller måste det samtidigt kopplas till något mödosamt arbete med sig själv?  Både och skulle jag vilja säga. Vissa har redan livsvillkor som präglats av sunda och stimulerande aktiviteter (om det gäller dig finns säkert någon du bör tacka).

Framtiden då? Jo mina funderingar just nu handlar om att ta min träning upp till en ny nivå. Jag behöver nya utmaningar.

Jag ska investera i en pulsklocka och lära mig lite om hur olika träningsformer kan ge olika effekt för min puls.

Jag ska också lägga in nya träningsformer, jag ska börja med crosstraining. Crosstraining är en utomhusträning som kombinerar löpning och styrka ute i naturen. Det ska bli väldigt spännande att se hur jag upplever den formen. Jag är lite löprädd tror jag.

Men efter Portugalsresan har jag fått både coachning och motivation att testa.

Tänk om Rune Larsson skull få se mig i Ultraloppet nästa år?

Dessa vårtecken blommade under påskhelgen i Borlänge.

Stina och jag har varit och fyndat på Red Cross, Röda korset i Borlänge. Hur coolt som helst med en riktigt fin retroklänning. Utan att prova såklart. Vem orkar det? Inte jag. Förresten är jag medlem också viket inte gör saken sämre. Rabatt på allt trots att det redan är billigt.

Egentligen ett bra sätt, köp, använd, lämna tillbaka, köp nytt. Bra ide som är mycket miljöklassad. Jag värnar om miljön.

Lilla dottern blev också så glad över ett vårponcho och klänning. Det går att köpa lycka för en kort stund. Men sen gäller det att hitta något mer hållbart

Lyssnade på morgonnyheterna på temat LYCKA. en lyckoforskare och en författare som skrivit en bok i ämnet.
Ganska intressant. Sociala relationer var en viktigt faktor tillsammans med ett flertal andra. Det som var mer intressant var dock att ha ett arbete eller mycket pengar inte hamnade på listan. 

Så att köpa sig lycka en kort stund gäller nog inte. Jag tar tillbaka det eller döper om det till "lite glädje".
Eller är det kanske så att vi var så glada för att vi skänk kläder och skor innan vi var in och shoppa loss?

Min fina retroklänning. Oj är det en lite kula på den? Konstigt!

I can fly, fly, flying up to the sky......................

Det är så himla roligt att leka med min mamma, när jag är på det humöret. Då är jag så här glad!!!!

Skön tisdag kväll. Har varit med hela familjen, den lilla som finns kvar, alltså min man, Stina och handlat och fuskat med kvällsmaten. Middagen intogs på MAX, visserligen en GI meny men hur nyttig kan den vara. Lite självbedrägeri kan man väl få ägna sig åt. Vid stripsen går i alla fall gränsen, sallad och bönor.

Men det lilla fusket har jag nu åtgärdat med att göra en egen Ratatouille och stekt fin lax. I denna skrivandets sstund kokar potatisen.

Har haft ett schysst samtal med min chef idag.

Haft haft ett schysst samtal med min man ikväll.

Haft ett schysst samtal med dottern också. Hon frågade om eller hur man kunde hjälpa någon som hade narkotikaproblem. Att ha en dotter som väljer att prata med om dessa saker gör mig, ja jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda. Gott är det i alla fall, känslan som infinner sig.


Världens bästa Stina

Anfallet av grobianapan var bara en föraning om ett riktigt vidrigt PMS-tillstånd. Det känns som om det åker runt elaka små monster i hela mig som vill ut.
Små pauser har jag dock upplevt då jag kunnat behärska mig.
Tex. idag när vi var ut till husvagnen och kolla läget inför premiären till Valborg.
Solen strålade från en klar himmel och människorna där var så trevliga. Jag längtar dit.
Tänk sig själv att varje helg eller när jag så vill få sjötomt, helt underbart.

Jag ska snart gå och träna, helst fem pass på raken så jag blir riktigt utmattad och inte orkar vara dum.
Det blir bara ett pass, hoppas det hjälper till att skaka fram lite lugnande hormoner.

Igår hände något märkligt. En grobianapa anföll mig och tog hel mig i besittning. Mina tankar och hela min kropp. Även de motoriska förmågorna blev ockuperade av denna grobianapa.'
Det började så fint med en lugn kvällspromenad och lugn filmkväll. Till filmen en Wallander, Dödsängeln åt jag en apelsin med hackade valnötter och lite keso. So far so good.
Medan jag sitter och mumsar på denna nyttighet vet jag att det här håller inte. Jag måste ha något i min kropp som dämpar denna grobianattack.
Vi har just gett dottern alla chokladkulor som var kvar efter påskäggen, det var många. Ska nog in i hennes rum och titta på dessa chokladkulor. Jag tog en hel näve. Vad ser jag? Hon hade en halv ask med salta pinnar. Jag tar några av dem också och går tillbaka tills soffan och den pausade filmen.
Det går inte. Går tillbaka in till dotterns rum, tar fler chokladkulor och resten av salta pinnarna. Hallelujamoment.
Men jag vet att det finns ostkrokar också, dom är faktiskt mina egna. En liten bytta bara. Slank in fort som den.
Men fanns det inte också lite ananaskaka kvar som mamma hade bakat? JJJJJJJJOOOOOOOOOOOOOOO, två små bitar, inget att spara på nu när jag var övertagen av denna varelse som styrde allt som åkte in i min mun.

Sen som inget hade hänt försvann denna grobianapa och lämnade mig alldeles ensam kvar i soffan. Hur var det tror du? Skit, inte skönt i magen. För att inte prata om tankarna. Snälla ni hjälp mig att skydda mig nästa gång denna varelse är på väg. Det kan typ hända mig varje månad, undrar varför?  

Jobbat fem dagar sedan hemkomsten från Portugal. Det är lite tungt att landa i vardagslivets lilla lunk igen. Likaså är det svårt att trappa ner på träning och matintag. När man inte tränar tre gånger per dag kan man inte äta som om man gjorde detta. Så lite nedtrappning pågår får jag väl lov att säga.
Suger på minnena från resan och det jag tänker på nu är att jag vann ett pris som veckans duettpartner i singstar och veckans bloggerska.

Förutom påsen med nyckelband så fanns det en t-shirt med trycket "friskispressen" på. Mycket tjusigt. Men hela 100 % av familjedeltagare fick faktiskt pris. Tony fick pris som "veckans extra allt". Mycket för hans duracellliknande framfart under fem-milen.

Min man är nog glad för att jag inte vann priset som veckans bästa shopperska.
Se och njut av bilder från sista kvällen med gänget.
Cecilia vad tisslar ni om? Är det någon som dansar snyggt eller?

Efter en veckas träning är det rätt skönt att ge sig hän på dansgolvet. Helt schysst med 80-tals tema.

Ladies nigth. Glada tanter förtjänar helt klart en blid på tantbloggen. I love tanter.

Tony måste få lite tips från en löpare en svensk mästare, jag tror det var på 800 meter. Ser lite lulliga ut tror jag.  

Nu är annandagpåsk här och släkten har åkt hem igen. Jag har njutit av min mamma och hennes nakenhund Wille men också av min lillebror Pelle, hans fru Anna och deras lilla Elsa.
Maten och allt godis var i stort sett redan klart innan de kom så det var bara att ge sig hän i ren och skär njutning. Innan påskbuffen åts gjordes en skön promenad i solen.
Min Stina gjorde sina tappra försök att finna en barnstol till Elsa som vi kunde låna då Pelle och Anna glömt sin. Sent på lördagen lyckades hon, hurra nu du Elsa ska du få ta plats vid bordet.

Vi har inte dalamålade barnstolar, nej utan en mindre sittlåda kan man säga som man spänner på en vanlig stol. Detta mina kära är fasters lilla älskling. Min mamma säger att Elsa är så lik mig som liten. Det är rätt okej faktiskt.
Påsk är = mat och godis. Det är lite jobbigt när allt är så gott och triggar igång "jag vill ha mer" känslan.

Rakt in i min mun åker en laxrulle, mmmums. Tony ser ut att undra vad ska jag börja med. Varför sitter inte alla ner vid bordet för? Jo för att varmrätterna serverades vid gående bord liksom.

Här kommer fynden från påskharen, eller ett kom faktiskt från Pelle och Anna. Det snygga i svart porslin.

Men jag har också lärt mig att frukt är också godis.

Efter all mat lät vi magarna få vila genom skön samkväm i vardagsrummet. Det är en härlig känsla att få ha sina nära och kära omkring sig. Framför allt så känns det så skönt att kunna måna om min mamma. Det händer något när en ena förälder blir ensam kvar då den andra går bort. Mamma har klarat av det på ett sätt som pappa förmodligen inte skulle ha gjort. Ensamheten blir nog ack så påtaglig när man levt ett helt liv med man och många barn. Så att mamma fick en ny familjemedlem i form av en liten nakenhund Wille har höjt hennes livskvalitet till den grad att hennes röstläge för alltid är förändrat. Hon har ursäkta pappa, en ny kärlek i Wille.


Wille den store charmören i den fina påskdräkten.

Långfredagen har snart blivit kväll och middagen landar så fint i magen. Ett träningspass med inriktning på styrka blev det på eftermiddagen. Träffade Gunbritt, värden på step. Hon sken upp när hon fick se mig och lika gjorde jag. Hon har följt min blogg och känt igen allt från förra året då hon var i Portugal med sin dotter.
Alla hormoner som ökar i min kropp som ett resultat av träningen gör mig lugn och skön. Finns nog inte en drog i hela världen som ger sådant välbehag.
Att låta kroppen arbeta så att svettdropparna hamnar på golvet ger en poverdos i hela huvudet. Och för alla som inte visste det, allt sitter i hjärnan. Descartes misstag har ju rättats till. Ingen kropp och själ här inte, nej allt hänger ihop med hjärnan. Heja hjärnan du är bra.

Jag visste inte vem Rune Larsson var innan jag kom till training camp i Portugal. Om du inte heller vet ska jag be om att få berätta att han är värsta löparkillen som finns. Mmmm, till bords hade jag honom på avslutningsmiddagen. Förutom att springa så kunde han sjunga också. Nästan alla verser kom han ihåg på den "Kaxiga Myran". Fast han varnade mig att inte få igång honom. Tror nog att han var rädd för att aldrig sluta att sjunga denna Trolhättegrabb. Han gav mig den den näst vackraste komplimangen han kan ge till en kvinna, -du har löparkropp. De är nästan så jag är beredd att bli ultralöpare. Lite mera smicker behöver jag nog innan det kommer att inträffa.

Två ultrabröder från Göteborg. Fint grepp där.

Finns nog ingen gladare löparfröken än min Maria. Så söt så go. Även Maria gjorde sina försök med uppmuntran efter löparskolan. Hon sa -du har fint klipp i stegen Paola. Sånt gillar vi väldigt mycket.

Ledarna tog inte bara ansvar för träningen. Underhållningen skötte de också med bravur. Under ledning av Mattias.