antligentant

Fredag och kväll. Finnkamp och lite annan idrott.

God mat och lite naturgodis, ett enkelt sätt att låtsas vara nyttig.

Imorgon är det åter dags att gå på visning. En 3:a på Hagalund.

Försöker föreställa mig hur det kan bli.

Längtar till att kontrakt är skrivna för både försäljning och köp.

Vill komma till något nytt före jul.

Efter visning ska vi kasta oss i bilen och åka till vår camping.

Vi har vår städdag imorgon, yippie va kul!

Nej inte direkt, men en dag per år får väl gå.

Mysfaktor att krypa in i husvagnen när det är lite ruggigt ute.

Funderar på att ta ett återfall i mitt gamla ”soffmani”.

Har inte köpt en ny soffa på många år.

Åh så skönt det är med en tantblogg som inte behöver imponera eller berätta om vad som är inne eller ute.

Jag gör helt som jag vill på min blogg. Förresten tror jag att jag är så gammal att jag gör precis som jag vill i verkliga livet också.

Just nu är vi mitt i ett virrvarr och ska sälja bostaden utan att veta vart vi ska ta vägen!

Ibland får jag som små blixttankar som säger;

-flytta hem till Västerås igen och var där för din mamma!

Jag önskar någon gav mig ett bra jobb där hemma så jag kunde göra så.

Hela mitt biologiska system av anknytningsbeteende vill uttrycka omsorg. Nästan som om kroppen kunde tala med mig. Så är det nog. Det är därför vi kallas människor, eller.

Nästa vecka är sista det veckan som jag sammanbor med ett barn, visserligen 19 år, men mitt barn. Hon flyttar till en egen liten, då menar jag liten lya.

Äntligen är vi fria!!! Hurra !!

Jag gläds med Stina, har gjort inhandling på loppis och fyndat schampo, tvål och rengöringsprodukter till dagen D.

I 26 år har jag agerat mamma i hemmiljö. Nu vill jag vara mamma på håll tack.

Är det sorgligt? Nej inte alls.

Det är så här det ska vara.

Ska inte hålla unga människor hemma för länge utan låta dem lära sig stå på egna ben och bli självständiga individer.

Ibland skulle jag behöva vårda språket lite mer. Just nu skulle jag vilja använda lite fula ord. Har just passerat eller är i sluttampen på ett PMS tillstånd.

Why? Jag vill inte ha fler barn. Jag skoja bara om det jag skrev igår. Jag är snart 48 år. Varför tar det inte slut i och med att man har beslutat sig för att läggar ner produktionen?

Ett sätt att ta hand om mig i dessa lägen är att bråka lite och gå och träna. Just hemkommen från ett styrkepass. Armhävningar känns bra när det är så här. Känner mig till och med lite starkare än vanligt. Är det” ilskehormonerna” så säg?

Sen är det också det här svåra ”GROBIANAPAANFALLENA” (kolla rubrik i tidigare blogg). Nu har jag ätit godis 3 dagar i rad.

Träffade mina panter tanter på träningslokalen och en av dem berättar att hon hade ätit ”chokladkaka” igår. Jamen det är väl ändå fullständigt normalt. Jag äter en påse popcorn, en påse naturgodis, mörk choklad (allt detta var mitt) sedan ger jag mig på min sons påse, mmm.

Vad sägs om det då?

Jag har hört att sex är bra för att det frigör hormoner som gör en lugn. Problemet är att min man knappt vågar tilltala mig. Fast inte bara. Jag är liksom lite ojämn. Från 0-100 typ. Känns som jag är bipolär eller har akut ADHD. Båda passar in.

Lite lugn just nu. Tränat. Ätit. Duschat.

Undrar när allt det andra kommer? Svallningar och svettningar och sånt som de talat om.

Just stoppat in mina nystekta Cordon Blué, på lövbiff in i ugnen. Väntar på att potatisen ska koka klart. Gröna ärtor med fräst schalottenlök i.

Vem har väckt denna underbara lust till matlagning i mig?

Jag tror faktiskt att det är jag själv.

Visserligen är det hälsokost som är mitt stora fokus. Men idag är det lördag och Tony har sprungit snabbast av alla på sin sträcka i Vasastafetten, för mixgrupperna.

Han är så cool min grabb. Han ångrade sig när det gällde att stanna i Mora och kommer hem ikväll. Kommer förbi och firar med en Cordon Blué.

Det är så fantastiskt roligt med vuxna barn. Kanske ska skaffa några till?

Fosterbarn kanske, eller akuthem kanske?

Eller inte!

Verkar tufft. Vi som lever så ego just nu. Tränar och bara gör sådant som vi vill.

Ojdå, nu ska moset vispas!

Förändringarnas tid är här.

Slut på föräldraskap i hemmiljö.

Nu vankas flytt av sista barnet.

Kan jag få ett diplom för gott arbete?

Eller är betalningen fina dugliga människor som äger klokhet och empati.

Ja det är nog så.

Mäklaren här idag och fotograferade.

Ja vi ska sälja vår lägenhet.

Ja vi ska köpa ny.

Nej vi vet inte riktig var än.

Pirrigt?

Ja.

Kålrabbi premiär idag.

Gott?

Jag är nykär.

Kanske kan jag bli vegetarian om inte kött var så gott.

Svettigt och alldeles underbart.

Mitt steppass.

Träffade två träningskollegor innan jag gick.

-          Går du på step, frågade den ena av dem?

-          Ja, jag är Carolas äldsta adept, svarade jag!!!

-          Jag är där och visar ungdomarna hur det ska gå till säger jag vidare.

-          Helt rätt säger den ena.

Tacka vet jag oss riktiga tantisar. Vi har liksom rätt att ta plats idag. Visa, kloka och snygga.

Ja, i alla fall äldre än de yngsta. Fast jag måste nog dock sträcka mig till att säga att vi ”äger” på träningen.

Oj vad lite bloggande det har blivit. Jobbet tog på krafterna när jag inte var van och hjärnan haft semester.

Svårt att komma in i arbetstakten och skaka av sig känslan av ledighet. Vill bara vara mer ledig.

Men som kloka människor säger ingen semester utan arbete!

Det är stora förändringar på gång. Mäklaren kommer på tisdag och fotograferar. Hjälp! Vi vet inte riktigt än var vi ska bo.

Det blir mycket tydligt för mig hur viktigt det är att uppleva trygghet. Det blir exponering av stora mått att ge sig hän i denna försäljning.

Igår var vi i Västerås igen. Först hem till mamma och käka lite lättare lunch. Lite kaffe och jag kastade mig över rengöring av köksskåpen. Min syster Pia och jag brukar sköta höst och vår städ men nu har vi slarvat vilket gjorde min insats behövlig.

Omhändertagandet som bor i mig har vuxit allt starkare med åren. Är det så för alla eller? Jag vet inte.

Kl. 16.00 åkte vi in på uppfarten hos min bror Peter och hans Veronica. I huset väntade också Andreas och Rebecka. God mat från grillen och jordgubbar och massor av kalorier till efterrätt, himmelsk gott.

Min bror är så speciell och så genuint snäll. Tack för de fina blåbären Peter, älskar dig!

Vilken skön dag i Västerås igår. Först gick turen hem till mamma och jag fick mitt gullabehov av Wille tillfredställt.

Jag, Sören och sonen Tony var resesällskap från Borlänge. Att bara få en stund i bilen tillsammans och inget stör känns som lyx. Tony det är så uppskattat att du pratar så som du gör med oss, tack för det.

Klockan 16.45 var det samling på Djäkneberget. Solen titta fram lagom där på berget.

Syskon, syskonbarn som grattade mamma lite grand. Fast egentligen var det en anledning att "släkta" lite med varandra. Kolla Västerås Domkyrka i bakgrunden, fantastisk utsikt!

Från lilla Elsa som var yngsta deltagaren till mamma som är ”jättegammal” typ 70 år.

Innan vi åkte var jag ute med Wille då frågade en granne om jag var min mammas syster. Så är det att bli skrynklig. Jag svarade att hon var min mamma, men tack ändå!

Alla säger att jag är så lik min mamma. Jag blev inte sårad på något vis. Jag gillar mina ålderstecken. Inte bara de fysiska utan också alla andra. Du kanske undrar vilka då? Kortfattat skulle jag vilja säga de mentala och känslomässiga mognadsdelarna.

Mina egna flickor kunde tyvärr inte närvara igår. Men de har planer på egen tid med sin mormor. Kvalitetstid, att ses så här många är lite svårt att hinna alla sådär på riktigt.

Efter kräftcheesecake som förrätt och med hjortstek med stuvade svartrötter med hasselbackspotatis som varmrätt var det dags för tårta. Det blev fyra tårtor och jag smakade dem alla.

Dajmtårtan blev nog en favorit men på klar andraplats kom marängtårtan. Jag blev lite full i magen efter alla tårtbitar. Men gott var det..............