antligentant

Imorgon börjar den långa kuren, fast inte så lång som förra gången

Den är kortare nu

Ett år förut, ett halvår denna gång

Om allt går bra vill säga

Tänk om jag inte tål den nya kombinationen

Interferon har jag klarat förut

Rebetol vet jag inte så mycket om

Visst har jag läst om den i medföljande informationen

Idag har jag varit orolig

Tänk om jag blir jättesjuk

Tänk om jag inte blir frisk

Tänk att jag läste i aftonbladet om en man som skrivit en bok

”I väntan på en lever”

Jag börjar tänka tankar om döden

När jag var yngre var jag så orädd nästan dum

Jo jag var dum

Inte för att jag ville vara dum

Mer som vild och galen

Idag kan jag tycka om hon som var då

Jag vill tycka om hon som kommer imorgon också

Min son är så otroligt social och trevlig. Idag ägnade han tid med mig på köpcentrat då jag sökte en bra produkt till håret mitt. Han intresserade sig och verkligen är med i diskussionen, betänk då att han är född -88. Hur gammal är man då? Just det 22 år och leker med mamma. Återigen det är tantålderns vinster, hur coolt som helst.

Småbarn är visserligen goa och söta, men ingenting går upp mot vuxna välartade barn. Det bästa med vuxna barn är man slipper gå ner på en nivå för att mötas. T.ex. man behöver inte låta dem vinna när man spelar spel eller låta dem komma först ner för backen vid tävling. Allt sker på lika villkor (nästan).

När jag var klar med mina bestyr på köpcentrat kom sonen med ett förslag. Han sa;

-          Ska vi gå in på Stadium och bli och låta oss bli inspirerade av alla träningskläder inför vår resa?

-          Ja, det gör vi (vilka bra tankar han har grabben).

Jag hamnar nästan direkt bland ”Nikes” sortiment. Gillar deras grejer liksom. Eller så kanske deras grejer passar min kropp. Den blir så mycket snyggare i Nike än i Soc.

En annan bra sak med vuxna barn är att de har pengar. Det resulterade i att han bjöd på kaffe på ”mat och kompis”. Ja du hör ju själv bara namnet säger hur mysigt det var.

Skön helg.

Vågade träna, kände inget i halsen. Jippie, jag blir så glad.

Hoppas nu att jag kan ta mig an en stepträning på måndag kväll, med fröken Carola. Hon fungera som min bästa pulsträning. Heja Carola, jag har saknat dig fyra måndagar i rad. Hjälp mig nu att få upp flåset så jag kommer i gott skick till Portugal.

Imorse, alltså idag lördag unnade jag mig lyxen att ta min påtår i sängen med en mycket god bok, Flyga drake. Vill ni så kan jag varmt rekommendera den. Det tillhör inte vanligheten att jag klara av att smita in i sängen igen när jag väl klivit upp. Vet inte riktigt varför. Jag måste träna på det.

Efter träningen var det in i duschen och på med förklädet. Fläskfilé med äppelsås till våra norrländska vänner.  Trots många år i Dalarna har de dialekten kvar. De hade med sig sin lilla son, jag blir så sjuk på barnbarnslängtan.

Men jag får väl hålla till godo med min brorsdotter Elsa. Hon är faster upp dagen säger min mamma. Fast jag tror Elsa har lite mer hull, själv såg jag ut som en fågelunge. Förresten det gjorde jag ända upp i senare tonåren. Oj vad jag önskade att jag varit lite större. Men nu är jag rätt nöjd med längd, vikt och tantålder.

Nu har jag fått vila mig från träning i fem dagar. Ont i halsen och kroppen. Skittråkigt på dålig svenska. Men jag är duktig och fuskar inte med någon liten promenad ens. Det var det nog inte alla som trodde, men jag kan överraska.

Dagens tröst var dock bokrean. Mina favoritfynd är två böcker av Oates, ”dödgrävarens dotter” och ”svart flicka vit flicka” samt Det rena landet av Maja Hagerman. Den sistnämnda handlar om varför just Sverige blev en ledande nation inom rasforskningen i början på 1900- talet.

Jag ska nog spara en av böckerna till Portugalresan i slutet på Mars. Jag ser mig liggande pustande i solen mellan träningspassen med en kaffe latte och en av dessa sköna böcker. Vad jag planerar mitt liv bra just nu. Det är väl det som gör att jag står ut med denna ”lilla korta” sjukdomsepisod.

Ikväll har vi också hunnit med någon slags storhandling av allehanda matvaror. Inte nog med att jag är duktig på att planera mitt liv, jag är duktig och läsa reklambladen också. Detta resulterade i många köttiga produkter till schyssta priser. Oxfilé, lövbiff, lax och köttfärs för att nämna lite. Jag har som mål att föra in två till tre nya rätter varje månad. Under den senaste veckan har jag säkert klarat fyra nya rätter. En riktig favvo var frikadeller med riven permasanost och vitlök i, nästa lika fantastiskt som ……………..ja du vet vad, förstår du inte gör det inte så himla mycket.

Jag är som min Ida säger lite ”nördig” med maten. Min man har det lyxigt enligt många, men han blir nog ganska trött på alla dessa råvaror (allt snack). Ja för fuskar det gör jag inte (varken med varor eller pratet). Allt ska göras från grunden.  Själv skulle jag önska lite mer tacksamhet från hans sida, men det är svårt när han älskar korv, blodpudding och bacon. Jag får vara nöjd med att jag blir lycklig av att stoppa i mig av kycklingburgare med varm morotssallad, hemlagad gulaschgryta, sallader med selleri, bönor och experimentella dressingar.

Men blir du bjuden som matgäst här kan hända att det blir något hederligt rejält från min farmors kök som t.ex. plommonspäckad fläskkarré med potatis, sås och saltgurka. Eller så kanhända att jag är så ”på” och prövar något alldeles nytt.

När en mina döttrar var lite mindre gav hon mig en mycket fin present. Ett hemmagjort diplom. Hon ville inte vara sämre än sin storasyster. Det kan vara tufft att vara sist i syskonskaran när de två före är ganska ”duktiga”. Det blir lite svårt att mäta sig med dem. Men hon har klarat sig rätt bra ändå. Idag är hon så stor (mogen kanske) att hon är rätt nöjd med att hennes diplom sitter för allmän beskådan i vårt hem. Så har det inte alltid varit. Ibland har hon tyckt att det varit så himla pinsamt att hon gömt sig. Jag tror hon förstår idag hur fint det är och var. Hon har fått en god känsla omkring sig själv. Detta yrväder har på något vis landat efter den värsta ungdomstiden med det mesta intakt. Grattis, inte alla lyckas med detta!

 

Här kommer det fina diplomet som det är skrivet.

 

DIPLOM

 

TILL VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!

 

FÖR ATT DU:

·         KAN TÅRKA ALLA TÅRAR!

·         DU GER OSS MAT!

·         DU JOBBAR OCH STÄDAR SÅ FINT OCH BRA!

·         DU KÖPER SÅ FINA KLÄDER ÅT OSS!

·         DU TVÄTTAR VÅRA KLÄDER VARJE DAG!

·         DU ÄR PRECIS SÅ SOM EN MAMMA SKA VARA OCH LITE TILL!

TACK FÖR ATT DU SKÖTER OM OSS OCH ORKAR MED OSS!  FRÅN DIN LILLA DOTTER.

 

Hennes styvpappa fick också ett diplom. Det är lite spännande hur en 7 åring tänker. Framförallt hur man blir uppfattad. Jag verkar varit en duktig mamma på praktiskt arbete eller? Hennes styvpappa hade lite andra kvalitéer som det verkar. Hans diplom löd som följer:

 

Till världens bästa pappa för att du:

·         Gör det jämt så mysigt som möjligt och aldrig ger upp!

·         Dej kan man prata med och du förstår!

·         Du hjälper mig med läxorna!

·         Du är den bästa taxi-chauffören!

·         Du jobbar hårt för att få pengar till oss.

Jag hörde att det gick snett för din syrra!?

Det fick min lillebror höra av någon på gymmet. Han fick även höra att pappa supit ihjäl sig. Denna ”pålästa” om familjen Johansson hade gått i min storebrors klass. Visst är det fantastiskt vad människor vet.

Att pappa skulle ha supit ihjäl sig fick han veta innan killen visste att det var vår pappa han pratade om. Även om min pappa var alkoholist dog han av ett brock som brast på stora aortan. Det var på luciadagen 2004.

Vi hann göra bokslut jag och pappa. Det fanns en uppbyggd respekt inför nuet och inför varandra. Förståelse hjälper till vid försoning. Jag förstår att mina föräldrar båda två gjorde så gott de kunde med de förutsättningarna de hade. Att det brast är ingens fel. Det är så livet är. Det finns inga perfekta människor.

Mamma och jag har gjort bokslut på bokslut flera gånger om. Eller vi påbörjar något nytt varje dag. Tänk vad glad min pappa var i september 2004 när han kom hem från jobbet och mamma sa;

-          Olle, sätt dig ner jag måste få prata med dig.

-          Jag vet redan, hon har ringt mig.

Mamma har berättat att han var så stolt och nöjd när han fick berätta det. Att jag hans lilla jobbiga dotter ringde och berättade om beskedet. Beskedet som betydde liv, jag var frisk efter två tuffa behandlingar.

Jag är så glad att jag ringde min pappa när han var på jobbet i september 2004 och berättade. Han dog december 2004.

Pappa det går bra för din dotter. Föresten det går bra för alla dina barn. Jag skulle vilja döpa oss till ”ÅTEHÄMTNINGENS FAMILJ”.

Egentligen har jag aldrig trott på att man måste vara ledsen för att kunna vara glad. Men banne mig ibland känns lyckan så stark när jag tänker tillbaka. Vill inte vara utan olyckan som var för den har lärt mig så mycket. Den har gjort mig till en bättre människa. Till en godare människa.

Snart ska vi lämna M/S Helio för att ta oss till Kairo. Det känns lite vemodigt då jag gjort fartyget till hemma. Att ha denna båt som utgångspunkt för alla historiska platser har varit helt perfekt. Att sedan personalen varje dag vid två tillfällen gjort fina vikningar av tygerna på hytten var helt överraskande kul. Många djur hade vi på sängarna, men en lite läskig ”koldocka” hade vi också. Vilken personal, både nubier och egyptier var alla så fantastiskt roliga, trevliga och kvicka. Araber har i mitt tycke allt för dåligt rykte här hemma i Sverige. Det handlar också om vårt sätt att kunna möta.

Våra kompisar var en kväll på ljusspelen i Karnaktemplet och vi valde att vara kvar hemma på M/S Helio för att se på en Nubisk show. Jag skratta så jag höll på att spricka. En i gruppen skall ha med sig upp på scenen 5 personer, 2 män och 3 kvinnor. Han lyckades fånga Sören. Oj, oj tänkte jag. Sören som inte gillar att uppträda på detta sätt. Hur ska han handskas med detta? Han överträffade både sig själv och mig. Vilken dans du gjorde gubben, vilka höfter (juck), vilken taktkänsla och vilket språk. Åh vad jag hade önskat att Marie, Jan-Olof, Hasse, Ann-Britt, Lars-Gunnar och Monica hade fått sett dig. Du var bäst. Som du sa, du kan tacka ”friskis och svettis” för att rörelserna fungerade så bra.

Dag 5, mot Kairo. Nattåg som avgår 16.00 från Assuans järnvägsstation. Vagn 8 hamnar vi i grannar med Hasse och Ann-Britt på ena sidan och Kjell och Gunilla på den andra. Idag fyller Marie år vilket vi firar i tågets ”kafévagn” vilken är inrökt sedan minst 30 år. Ja du Marie, salta pinnar och godis, kaffe och lite tee. Det var väl en riktig höjdare. Fast Ann-Britt drack så mycket tee att drattade av stolen.

Kl . 20.00 var det bäddags. Med en vant handtag gjordes fåtöljen om till våningssäng. Jag hade paxat nederslafen. Sören du klättrade så snällt upp. Men sedan började du böka runt väldigt. Runt 01.00 då jag inte sovit en blund hör jag ett rassel i väggen. Naturligtvist tappar du både klocka och ring bakom någon slags vägg. Kul, riktigt kul. Nej, inte alls. Du vill inte veta vad jag tänker. Krypa på äcklig matta med ficklampa, hittade både ring och klocka. Jag fattar inte att du har kvar din vigselring över huvudtaget. Hur har du burit dig åt Sören?

Sov inte en blund. Det ruskade skakade och lät. Men jag vill inte ha det ogjort, jag tror vi gjorde ca 90 mil i detta tåg. Trots buller och skak var jag aldrig rädd. Jag menar för urspårning eller något liknande. Det kan jag så här i efterhand tycka vara lite konstigt, jag har blivit lite räddare med åren.

Kairo med den gamla undanskymda statsdelen, museet med Tutanchamons gravfynd, citadellet högt uppe mäktigt över Kairo. Torghandel i en 20 miljonerstad. Det kan inte beskrivas. Det måste upplevas.  Avslutningen i Kairo gjordes när vi sovit en natt på hotellet. Ut till höjdpunkterna och det som avgjorde att vi köpte Osiris resan och inte Isis, nämligen pyramiderna.  Vi fick betala extra för att ta oss in i Cheobs pyramid, det sista av de 7 underverken. Du blev lite nervös Sören, av att äntligen vara på plats samtidigt hade du lite känningar i magen. Men som du sa, hur många har bajsat i Cheobs pyramid? Det gick bra till slut efter en tuff vandring med kutig rygg. Frågan finns fortfarande kvar, hur gjorde de när de byggde dessa monument?

När vi landade i Hurghada dagen innan hemresan bodde vi på ett riktigt lyxigt hotell. Ändock kändes det inte som det Egypten vi fått uppleva. Kanske för att dessa hotell byar är så konstruerade och lite på låtsas. Men fint var det och en riktig god frukost fick avsluta vår resa. Med lite distans och hemlandning så kan jag konstatera att denna resa var en av de bästa reseupplevelserna jag haft.

 

Just i det vädret har min syster åkt hem till Floda i Lerums kommun. Det är lite långt till min syster men desto roligare när vi träffas för allt blir så intensivt. Att bo tillsammans med hennes familj är helt smärtfritt då både min syster och min svåger är så otroligt hjälpsamma och snabba att se vad som måste göras. Finns ingen annan som det går så smidigt med så länge som en vecka.

Fick veta alldeles nyss att de kommit hem välbehållna trots det svåra bilförhållandena. När de åkte började vi att tvätta alla sänglinnen och allt annat som blivit liggande när vi haft sportlov. Har till och med oljat in våra (läs mina) köksbänkar av ek med paraffinolja. Lite jobbigt att ha dessa som måste behandlas då och då men fina blir de.

Försökte få min man att spika upp lite fototavlor från Egyptenresan men han var för hungrig. Risken är väl nu efter maten att han blir för trött. Fast egentligen var jag på väg att spika upp dem själv men då kom han väldigt snabbt eftersom han är tavelspecialisten. Oj vad vi får kompromissa tufft ibland. Det är jobbigt. Resultatet blir lite av mig och lite av honom. Ibland blir det faktiskt bättre än om en av oss hade bestämt själv.

Halv tre var vi ner till friskis efter en veckas slalom. Vi sade båda två till varandra efteråt att vi kände oss helt tomma på energi. Plus att jag tyckte att jag hade lite ont i halsen. Måste vara rädd om mig nu när det är fyra veckor kvar till Portugal och träningsläger med sonen, Gasellen min.

Det blir första kvällen utan ”gin rummy” vilket vi spelat hela veckan. Det gick inte så bra för mig. Mats hade en bra rummy vecka, vilket han gladeligen påminde oss om. Ja Sören kaxa sig lite han med. De är liksom så dom gör.

Har inte fått någon ångestattack än, vilket jag fick efter en vecka tillsammans med min syster på Öland när hennes familj och ungarna åkte hem. Det blev så tomt. Nu känns det helt OK.

Var i Stockholm idag för jobbets räkning. Avbröt min sportlovsvecka. Det enda positiva med det var att jag fick vila mina stackars muskler. De värkte trots all träningstid, nya moves ny värk.

Det är så skönt att ha min syster och hennes familj hemma och veta att jag fick komma hem till dem efter dagens arbete. Hon är så skön min syster. Jag ska snart skriva ordentligt om henne, det måste till så ni fattar liksom. Ja hur cool och skön hon är.

Hennes döttrar är också mycket mysiga. Julia den äldste hade en massagestund med favvomoster igår. Du var så duktig på massage Julia fast du tycker det är tråkigt.

Jenny den yngre är så lik moster (mig alltså), alla drag av kaxighet har hamnat hos dig. Att vara lik moster är inte bara dåligt, trots min busiga ungdom. Du har helt klart ett annat utgångsläge min lady.

Min svåger Mats, du är min hjälte efter diabetes och stroke har du kämpat dig åter bland Göteborgsvarvets löpare och gör stor succé i slalombacken på dina nya Headskidor.

Tre dagar till med er. Jag är så lycklig för att jag får vara med er. Jag får väl tillbaka min separationsattack efter ni åkt hem. Så blev det i somras när vi skildes och det var så överraskande starkt. Kanske för att ni är mig så nära.

ca 20 st.

blanda:

1 dl hackade valnötter
2 dl fiberhavregryn
2 dl solrosfrön (jag tog kärnor)
1/2 dl pumpafrön
1 dl russin
1 dl torkade hackade aprikoser
1 dl krossade linfrön

häll över valfri 1/2 dl fruktjuice
vispa 3 äggvitor lätt och blanda väl i

tryck ut smeten i två brödformar,
grädda 25 minuter i 125 grader
låt svalna helt
skär lagom bitar
smält gärna mörk choklad över (välj kvalitet)

lek och byt ingredienser och prova dig fram.

Idag är det lite låg energi. På jobbet var jag tacksam när patienterna uteblev pga. sjukdom. Skönt att sitta ifred och dokumentera.
All energi har jag lagt på helgens skidtur i Gyllberget och på min resa till Västerås.
Inte så att energin är slut. Den verkar bara finnas till vissa saker just nu.

Det var så fantastiskt att åka skidor för andra gången i Gyllberget. Naturen var som en vintersaga. Flowet i åkningen gjorde att det kändes som det var 10:e gången minst. Gubben ramlade en gång, han skyllde naturligtvis på mig. Är det inte konstigt?

Idag har han varit och tjuvtränat, det är helt okej för mig. Han behöver det.

Stina och hennes fina kompis Fanny har lagat en otroligt god fläskfilegryta med kokosmjölk och spännande kryddor. Det är skönt med 18 åringar. Jag har lovat att göra energibars när tjejerna tagit hand om disken. Jag har nog även lovat att de ska få smaka. 

Jag längtar till fredag. Min älskade syster Pia kommer med sina flickor Julia och Jenny. Ja, Mats kommer också med såklart. Vi ska ha sportlov tillsammans och åka slalom i Romme Alpin.

Jag längtar, av dem får jag så mycket energi och glädje.

Vilken vecka.

Från friskis & svettis, Tourette syndrom till prostitution och människohandel.

Inte konstigt att jag är lite trött nu när lördagen är här.

Saknar mina gamla (unga) jobbarkompisar David och Sofia.

Längtar efter något.

Omorganisation är alltid påfrestande.

Relationer är också påfrestande

Relationer är så energigivande.

Relationer är så komplicerade.

Människor är så spännande.

Barn är en gåva.

Barn är något som gör mig orolig ibland.

Ska ner till mamma snart.

Vilket liv.

Helt fantastiskt.

Ägnat hela dagen åt att lyssna på kunskap om Tourette Syndrom i Falun. En överläkare/barnpsykiatriker och pensionerad specialpedagog delade med sig av både kunskap och erfarenheter.

Jag undrar om mina tics kan vara något. Min man har sagt att jag ”ljudar” ibland. Själv märker jag inte av det. Vet att jag gjort i ankarliften när vi åkt skidor och när jag ätit mat. Vet det för min man har liksom sagt åt mig, – varför låter du så där? Jag tror jag ljudar när jag äter för att jag njuter. Det låter väl rimligt. Jag brukar låta när jag njuter.

Kanske bor det en liten Tourettare i mig. Lite tvång har jag ju också. Fast som de sa på filmen idag, det är en positiv energi som måste ut. Jag bara älskar dessa positiva omformuleringar. Tänk att ingen såg så på mig när jag gjorde mina ”grejer”. Tänk vad annorlunda allt skulle kunnat vara.

 

70-års fest Andra morgonen på M/S Helio. Man vänjer sig snabbt och hytten känns snart som hemma. Fast i ärlighetens namn tyckte jag nog att vi hade lite otur med vår hytt. Vi bodde liksom vid vattenlinjen. Marie och Jan-Olof hade på plan 1 i fören. Fast det är klart Marie skulle fylla jämna år under denna resa. Så jag unnade henne denna hytt. Men lite diesel luktade det nere hos oss. Idag har de historiska inslagen bestått av det kanske mest storslagna templet i Nildalen, helgat åt falkguden Horus. Detta besökte vi i Edfu. Senare under dagen anländer vi till Kom Ombo. Väl framme i Kom Ombo är det dags för kvällens program Egyptisk afton. Det är också så att vår supertrevliga herre med ekorrögon har sin 70- års dag idag. Grattis Hasse. Vi bordet för kvällen får vi äran med paren Jan-Olof och Marie, Lars-Gunnar och Monica sitta med Hasse och hans mycket rara fru Ann- Britt. Dessa människor förgyllde min resa på ett sätt som kan vara ganska svårt att beskriva. Förmodligen för att dessa inte var några ”dussinmänniskor”. Jag skulle gärna tillbringa en Temaresa till i deras sällskap. Vid starten hade vi vid bordet följt klädkoden för kvällen, arabisk mundering från skrud till topp. Det var bara en vid bordet som inte tagit seden dit han kom. Fy, fy på dig Jan-Olof. Ja, ja du klarade inte så lång stund under denna press innan du lämnade bordet och snabbt fick hjälp med att skruda dig på egyptiskt vis. Bra jobbat killen. Lars-Gunnar du hade det lite svårt med benen, ja, ja menar du visade för mycket. Förresten lurade du de andra killarna också att visa sina sexiga. Det tyckte jag var så kul, precis min humor när jag börjar bli lite trött. Den sociala delen var lika viktig som den historiska. Fast den sociala delen var ganska historisk. Som var göteborgare sa i tacktalet på bussen till Sofia. Du reser med ett gäng ”döingar”. Jag älskar historia mer än någonsin. Tack alla döingar.

Att komma fram till kryssningsfartyget M/S Helio dag 1 kl. 22.00 på kvällen och bjudas på middagsbuffé var en sagolik belöning.  Efter många timmar på flyg och lika många timmar på buss för att landa i Luxors hamn.

Redan när jag klev på bussen i Hurghada och såg att kvinnan som skulle bli vår reseledare och temaguide var Sofia Levander ökade min förväntning. Från att egentligen vara ganska neutral eller kanske mer ovetande om vad jag kunde förvänta mig till ”det verkar lovande”.

Sofias inledning på bussen om Egypten och resan skapade lite pirr. Sedan att du fortsatte med ditt berättande i flera timmar gjorde att jag trodde att jag visste allt. Nu vet jag bättre. Det var bara en förnimmelse av historiens vingslag.

Vid middagsbordet säger du Sofia eller om det var i bussen; väckning 5.20 imorgon. Oj oj oj det var en rivstart som heter duga. Kungarnas dal i Övre Egyptens huvudstad, vår första utflykt. Fyra gravar ingick i biljetten vilket gjorde att vi löste extrabiljett för att besöka Tutankhamuns grav och bevittna det som sägs vara hans mumie. Jag hade en ficklampa med mig ner till Tutankhamuns grav och lyste på hans mumie. Då kom genast vakten och tala om att det inte gick för sig. Faktum var att jag inte visste om ficklampsförbudet, bara kameraförbudet. Kände mig lite busig, en gammal välbekant känsla.

Efter detta borde de historiska intrycken få smälta lite. De fick de, en kort busstur till Drottning Hatshepsuts tempel, en av de kvinnliga Faraonerna.  Detta tempel ligger precis som gravarna i helt sanslös storslagen ökensand och berg.

Väl åter på fartyget får vi tid på oss att byta om till kvällens galamiddag. Hjälp vad ska vi ha på oss. Finkläder hade inte fått tagit så jättestor plats i packningen. Vi lyckades ändå göra oss tillräckligt fina för att bli insläppta i matsalen.  Vilken personal, som de jobbade för att vi skulle ha det bra och känna oss omhändertagna.

Kapten ska presentera sin besättning. Detta görs naturligtvis i salongen. Vilken är precis så lagom tjusig. När cheferna för de olika avdelningarna hade applåderats var det lektid. Vad skönt det var att få gå upp på dansgolvet och slita och dra i sina medpassagerare. Det var precis vad vi fick göra i en danslek som påminner om stolleken.

Efter denna kväll blev vi lite närmare varandra. Ja, jag har förstått att det är bra med fysisk kontakt. Allt går så mycket enklare sedan.