Vasaloppet är långt borta
Första backen utför låg jag som en fura. Likadant gjorde gubben.
På flacken gjorde jag ett tappert försök att skjuta fram höften och staka diagonalt. Hur svårt kan det vara?
Jo, det kan jag säga. Riktigt svårt att hitta flytet.
Tycker vanligtvis att jag har god koll på armar och ben men nu vet jag inte var dom var.
Visslade han framför mig? Nej, för det mesta låg han efter.
Det var lite ringrostigt även för honom. Han har dock åkt som vuxen med sin kompis Jörgen i Falun.
Själv har jag knappt åkt ens som barn.
Han ropade en gång till mig och frågade:
- hur gör du?
Tyckte han att det bra ut för mig?
Jag svarade:
- Jag vet inte, försöker få in någon slags takt.
Inte nog med detta jag ville samtidigt få det att se lite snyggt ut.
Inte en chans, jag lovar.
Vasaloppet kommer att få vänta länge på mig.
Väntar en dålig förlorare kanske?
När mina blev ett snäpp bättre och dyrare ville naturligtvis inte mannen min bli frånåkt som han sa. Nej, konstigt hans skidpaket blev i slutändan dyrast. Fanns inga stavar till honom i 500:- klassen, tänka sig.
Missade det planerade träningspasset idag på grund av detta skidköp. Resultatet blev istället ett cirkelfyspass. Idag hade de ändrat i det passet, så det mesta var nytt och det var väldigt mycket ben. När jag skulle ut från träningshallen var jag alldeles skakig i benen.
Vet inte hur det kommer att påverka min planerade skidtur imorgon. Hoppas på att det inte finns så många uppförsbackar. Utförsbackar kanske inte heller är att önska sig. Nej jag tror att ett plant underlag vore alldeles utmärkt för en nybörjare som jag.
Det är en passande tid för att börja med längdskidor. För som alla vet är alla uthållighetssporter något som de lite äldre idrottarna alltid vinner. Jag ska nog överaska med att vinna något litet lopp. Familjeloppet mot min tävlingsinriktade partner vore nog bra att börja med. Fast han är nog en dålig förlorare. Om han märker att han ligger efter kommer han säga att han har håll eller sträckt sig i ryggen. Alltid finns det något att hitta på för en dålig förlorare.
Han visslar
Så bra för alla stora muskelgrupper sägs det. Det är lite konstigt att jag aldrig riktigt lärt mig denna skidform.
När vinters ändå finns så gäller det att närma sig den med alla kreativa former som kan tänkas locka.
Jag försöker föreställa mig en bild av mig själv på "Gyllberget". Detta ska vara en av det vackraste skidspåren i Borlänge enligt ryktet.
Jag ser sol, fina spår, en man framför mig med ryggsäck på ryggen där han förvarar kaffe och smörgås. Han visslar och är glad och säger:
- snart skall vi stanna och fika älskling.
Jag sträcker ut hela kroppen i några sista stavtag och säger:
- oh, ja gärna.
Tekniken kan vara ett problem. Ja den kan kanske sätta stopp för hela min bild av oss på Gyllberget. Eller så kanske går fantastiskt bra.
Om inte får jag återvända till jympasalens svettiga pass, sköna rytm och glada motionärer.
Alla kan inte vara som Kalla.
tigrinnan och gasellen
Detta har skapat en situation antingen skulle jag resa ensam eller se om platsen kunde tas över av någon annan.
Det blev min 22 åriga son som tog platsen och blir mitt sällskap. Vilken hit. Han och jag har nog aldrig fått så mycket tid utan övrig familjs närvaro.
Han är en god löpare som enligt min bedömning skulle kunna imponera på dem som förstår sig på.
Kroppen hans påminner om en gasell, eller en mager ung man, man kan välja. Jag väljer gasell.
Jag är en god tantjympare. Om någon domare i fitness skulle se mig vet jag inte vad han eller hon skulle tänka.
Kroppen min påminner om en tigrinna, eller en hyfsad välbevarad tant, man kan välja. Jag väljer tigrinna.
Så gasellen och tigrinnan skall på träningsläger och glädjas åt denna möjlighet.
Det är så skönt med 22 årig son som uppskattar en aktivitet som denna tillsammans med mig.
Jag fick bara en av denna sort, syskonen är döttrar. Två stycken väldigt olika döttrar.
Nu har de alla nått en myndig ålder och jag kan bara konstatera att jag är hellre mamma till stora barn.
Eller kanke är det så att jag skördar frukten av fostran och investeringar som gjorts i dessa tre individer.
Är det så, då är jag nog tvungen att gratulera mig själv till ett fantastiskt resultat.
Grattis bästaste tant Paola till en prestation som låg över alla förväntningar.
vill gärna
Det är så skönt att äga styrmekanismen till livet.
På tal om gårdagens blogg om offer så vill jag inte vara någon;
"TELEVINKEN" som någon "ANITA" drar i så jag rycker lite grand.
Just nu ser jag mer än vad jag vill se i min omgivning.
Eller kanske ser mer vad människor inte gör före gör.
Vill inte bevittna.
När jag ser krävs ett ställningstagande.
Kan inte blunda.
Jag vill gärna anstränga mig.
Jag vill gärna stöna när jag tar i.
Jag känner gärna blodsmak i munnen,
svid i ögonen av svett,
mjölksyra som smärtar.
Jag gör det helst på träningsgolvet.
Eller tillsammans med min man.
men gör något människa
På jobbet idag när patienterna inte tog ansvar för sig själva och sitt beteende tänkte jag mig bort till fattigdomen jag bevittnade i Egypten och tänkte - ni har det ganska bra ändå. Ibland blir jag så himla trött på ansvarslösa beteenden oavsett vad som ligger bakom. Jag har tröttnat på människor som lägger ut ansvaret på andra för hur deras liv ser ut. GÖR NÅGOT, VADSOMHELST, MEN GÖR NÅGOT MÄNNISKA.
Offer offer offer, hela världen har sina offer. Jag har en helt annan känsla av empati för natukatastofoffer än bittralivetoffer. Vill inte åka in i eller drabbas av detta för att jag inte gör något av mitt liv. Eller för att jag inte lever mitt liv som jag vill.
Just nu gör jag bra saker. Tänker bra saker. Säger bra saker. Planerar bra saker. Det är min bästa tid, tanttiden. I tanttiden kan man göra allt detta. Vissa kan göra det lite tidigare men för mig tog det lite tid. Jag behövde stöka runt lite först. Allt stök ångrar jag inte, men allt lämpar sig inte att berätta. Det är inte ens OK att berätta allt.
Men en lite tantgrupp där vi kunde lätta på lite mysiga hemlisar vore lite kul. Undrar just.........
pencillinet har verkat
Jag dricker vatten ur kran och sköljer munnen med samma vatten när jag borstar tänderna. Det renaste vatten. Jag stoppar tvätt i maskinen och trycker på en knapp och tvätten blir ren. Visst är det lite skönt men inte rättvist.
Tydligen är det så rent här hemma att min magen reagerar lite, vill inte prata närmare om det jag tror du fattar.
Mamma trodde jag skulle dö nu när jag reste iväg för att jag skrivit så fint till henne i "Lovsång till mamma". Hon var nära att smitta ner mig med sina katastroftankar. Tycker inte om att flyga när man inte får någon fallskärm. Jag smittas hellre av hennes kärlek, ja av allas kärlek. Vill ha mycket kärlek, av alla mina käraste.
Stina överraskar mig med något bak nust nu, pencillinet har verkat.
Hon har längtat så efter oss. Det hon trodde skulle bli en skön föräldraledig tid, blev halsfluss och längtan efter mamma som hon var 5 år gammal. Ja det är så det är när hon blir sjuk. Jag har matat henne med yoghurt och pysslat på som bara den. Tidigare var jag inte någon bra mamma vid sjukdom. Inte nattetid ialla fall, det gidk knappt att få liv i mig. Då finns det en herre i huset som plockade poäng genom att tina bullar och gör varm choklad mitt i natten.
hemma igen
Inte en enda arbetstanke har haft någon möjlighet att tränga sig på. Mina reskamrater har gett så många skratt och fina stunder.
Igår kväll var jag och träna. Varit utan träning 10 dagar, det var lite exponering för mitt lilla tvångsbeteende. Inte blev det bättre av alla goda buffeér som fanns vid så gott som varje måltid.
Så skönt med en genomkörare i denna fantastiska kvinnokropp. Ja, jag menar varje kropp är väl ett litet under kanske. Eller kanske menar jag något annat.
Idag fyller min enda son 22 år. Vi tjuvfirade honom igår kväll. En Egyptiskt mask och lite whisky var presenter från oss. Lite god mat och fantastiskt synkad sång från hans lillasyster, mig och Sören.
Saknar dig Ida.
Lovsång till mamma
Vid en ålder av 46 är det helt okej att ha en relation till sin mamma.
Ja faktiskt mer än okej, riktigt givande eller kanske mer viktigt.
Att utveckla tankar och känslor som är så positiva och innerliga riktade till sin egen mamma.
Tänk att efter kamp och stridigehter finna någonting så fint.
Min mamma berör mig verkligen djupt, det finns ett band som nästan gör ont.
Detta band är bundet efter och av häftiga konfrontationer som har varit nödvändiga.
Hon är en kämpe min mamma, det har hon alltid varit.
Prövad från barnsben och långt fram i livet.
Det händer saker med mig när jag berättar om min mamma.
Rent fysiskt händer det faktiskt något.
Vill inte förklara bara berätta att det händer.
Min mamma har ett vackert namn.
Hon heter Ethel.
När jag var liten ljög jag om många saker, en sak var om min mamma.
Jag sa att hon kom från ett annat land, jag kommer inte ihåg vilket.
Lögnen var kopplad till att någon gjordes sig lustig över hennes namn.
Fattade inte då att jag ville skydda min mamma.
Jag vill mer än någonsin skydda min mamma.
Framför allt vill jag tacka henne och berätta att hennes kamp aldrig var förgäves.
step
Det finns inget i min nuvarande träning som ger så hög puls som just stepen. Det luriga med hela grejen är att jag orkar därför min hjärna blir lurad eller bortkollrad genom att jag måste vara så fokuserad på mina rörelser och att inte ramla av min bräda.
Det finns riktiga ungdomar på stepen. Kompisar till min dotter Stina, 18 år ungefär. Jag tror dom tycker att jag är duktig fast jag är så gammal. Min Stina vill inte gå med mig på "gympa", hon är ingen friskistyp säger hon. Jag tycker att hon är lite töntig, eller lite stöddig kanske. Fast i andra sammanhang är hon cool.
Nu är det dags att svettas.
ångest
javisst när man inte vet om det finns något bot
det värsta var att det satte stopp för livet
inget gick längre att ta för givet
det kändes som om det börjat att brinna
hur skulle jag någonsin hinna
barnen var ju inte så gamla
var skulle de utan mig hamna
min man, min vän, min kärlek och mitt sex
tänk om jag inte får bjuda på något mera spex
klumpen i bröstet gick inte att ta bort
trots att jag gjorde allting så fort
tanken på att inte finnas med
gjorde att smärtan inuti sved
nu är det över, smärtan jag mött
om ni bara visste att den gjort mig så trött
nu ska jag leva, nu ska jag må
utan att glömma, försöka förstå
den fräkninga svanen
har liksom guidat livsspåret
det har gett allt på ont och gott
prövat mig för spe och spott
att bli ledsen fast jag inte gjort nåt fel
oj, vad jag tittat på prickarna och tänkt fy och ve
att älska den fula ankungen blev min tröst
när jag ej fann min moders bröst
tiden kan ibland ändra naturen
på vissa också fixa fuguren
precis som ankan blev en svan
blev jag i viktigas ögon en speciell dam
svanen kan bli fasligt arg och farlig
precis som jag om du inte tar det varligt
om du väljer att upptäcka hela mig
kan du få uppleva en häftig grej
tänk dig själv en fräknig svan
stark och vacker, nu värdsligt van
den sista resan
Ibland somnade jag innan berättelsen var klar och ibland orkade jag lyssna klart. Ibland försökte jag visa intresse trots att jag inte hörde vad han sa. Så gör jag inte längre, det kanske är synd.
Med dessa historier i bagaget och en tuff sjukdomstid då det var osäkert om jag skulle bli frisk bestämde jag mig för att jag vill till Egypten. Jag vill göra en kryssning på Nilen. Om jag får chansen att resa en gång till får det bli dit.
Jag blev frisk och hann göra andra resor innan denna Egyptenresa blev aktuell. Men nu bär det av, tre dagar kvar på jobbet sen får min man belöningen för sitt berättande.
Tänk vad mina gamla lärare skulle bli förvånade över mina kunskaper i Egyptologi. Fröken svårt att sitta still och lyssna har äntligen blivit "mogen tant".
äntligen tant
I vardaglig betydelse avser ordet en kvinna i medelåldern eller uppåt. Det uppfattas numera ofta som lätt nedsättande, eller ironiskt om en kvinna använder ordet om sig själv.
Tant är för mig något fint och vackert. Tantålder ger sig till känna genom att jag t.ex vill blogga. Någon kanske tycker att jag försöker hänga kvar i någon svunnen ungdom. Men nej, jag vill inte vara ung. JAG VILL VARA TANT.
På min tantblogg kommer jag skriva om allt som hör tantåldern till. Framför allt det positiva med att nått status. Tant är status.
Välkommen till min nya blogg!
Vid tangenterna sitter jag här och vill välkomna mig själv och dig till detta moderna forum (okej det har funnits med lång tid nu). Själv är jag lite sen. Som t.ex. när det gäller modekläder, när det säljs på rea har jag hunnit vant mig och tycker i bästa fall att det är OK.
När det mat är jag mera "på" så att säga. Kreativ och modig, inte alls rädd för att misslyckas.
När det gäller träning är jag också med, ja för min ålder. Ibland blir det för mycket och då drabbas man av tantsjukan, vilket resulterar i lite värk. Mest i höften.