antligentant

Min mamma har fått diagnosen KOL. Inte kul alls.

Hon slutade röka för många år sedan. Hade hon inte slutat hade hon varit död redan.

Jag slutade röka 2 år och 9 månader sedan. Hoppas att det kan hjälpa mig.

Hur som helst är det en hälsoinvestering, den bästa jag gjort faktiskt.

Jag har haft en patient i terapi som haft långt framskriden KOL. Att möta en människa som har en mycket begränsad tid kvar var inte lätt alla gånger. Att motivera en människa till förändringar som är bra när man vet att man snart skall dö.

Vissa gånger när han gått kom sorgen och ledsenheten upp till ytan. Jag är tacksam att jag fått möta honom. Han har lärt mig viktiga ting.

Se dagens pärla.

Dagens pärla idag? Faktiskt varit flera.

Kaffe i solskenet med kollega.

Skorpa med ost och marmelad och mycket värme runt fikabordet.

En blick i samförstånd.

Min mamma har fått medicin.

Min mamma kommer att kunna andas bättre.

Kvällens pärla blir nog…………………….

En helkväll med min man i soffan. Tee och mörk choklad.

Träningsnördens dagbok. Så känns det ibland. Har varit och stepat igen. Idag hann vi genomföra fyra block. Jag lovar svetten rinner och pulsen är såååååååå hööööööööööööööög. En nykomling gav upp. Det gick för fort och var för svårt. Stepen kan man inte dyka upp på sådär ibland. Nej, man måste gå hela tiden för annars är man bortkollrad.

Igår kväll hade min man gömt undan godis han hade köpt som han skulle överaska mig med. Men jag har hökögon när det gäller godis. Synar skåpen in i detalj. Där låg det. En minipåse ostkrokar, en minipåse chips, en stor kaka mörk choklad och en dubbellåda salta pinnar. Jag blir så blixtförälskad när jag överaskas så här. Det är nog det enda sättet att hålla min kärlek vid liv (det sista var ett skämt).

Jag vinner alltid ätandet när det gäller mängd. Fast slår vi ut det på hela veckan är jag nog den som äter minst, godis alltså. Det känns extra gott att köra sig trött på ett pulspass och veta att godis är som borttrollat och jag kan kanske äta lite gott ikväll också. Enkel matematik, inkomster och utgifter.

Idag har vi sparat in en resa till Västerås. Trodde vi skulle bli tvungna att åka dit och köpa en duschhörna. Vi fann en i Borlänge till ett ganska bra pris. Snart är denna väntan över och vi är inne i vår nya bostad.

Igår kväll gjorde jag en runda i Mellsta, vårt träningsområde med spår i skogen. 20 minuters uppvärmning med stavar och 5 km löpning. Runt kl. 18.00 började det skymma vilket gjorde att jag var tvungen att ha extra koll på stigen.  Fast jag var inte nå rädd.

Känns lagom skönt i lårmusklerna idag. Det är så roligt med en kropp när den ger sig känna med lite träningsvärk. Fast idag såg jag inte ut som Zeb Macahan. Gick nästan helt normalt. Fast det är någon som har sagt åt mig att jag går lite konstigt. Att jag skulle typ knixa i knävecken. Ja, inte vet jag och inte är det viktigt heller.

Idag när jag kom hem kastade jag mig över kökslandskapet då jag planerat att göra en stor Coleslawe. Kunde man förälska sig i födoämnen skulle nog det flesta kålprodukter hamna högt på listan. Kruxet var bara att min blandning brukar bestå av fil, majonäs, fransk senap och olika kryddor. Hur var det då? Ingen majonäs hemma.

Men i det sista numret av ”Allt om mat” fanns det en sidan med alla såser. Ja inte alla, men många. Så premiär för egen majonäs. Smaskens och hjärnkoll på varenda ingrediens. Till denna hemmagjorda, hemmagjorda ja, jag vill verkligen betona att allt i Coleslawen var från grunden tillagat av mig, så serverades rökt lax (halleluja) och kokt potatis.

Efter det blev det handling. Min man var passagerare och jag fick bära hem all mat själv för han har ryggskott. Ser inte så kaxig ut nu skulle jag vilja säga.

Han ska få en liten tröst som kvällen sista mål. Stekta päron med kanel och valnötter. En alldeles för underskattad efterrätt.

Tror att jag håller på att återhämta mig från någonting. Har inte varit 100 % i kroppen och haft utslag i ansiktet, troligtvis svinkoppor. Inte kul alls. Framför allt inte när jag skulle stå inför flera 100 personer och föreläsa. Fast å andra sidan är jag inte så fåfäng, glömde det ganska snart faktiskt.

Värre var det att orken inte var lika som vanligt. Trött på kvällarna och på stepträningen vart jag tvungen att dricka vatten vid flera tillfällen. Inte riktigt som det brukar vara.

Fast ikväll kändes det helt okej igen. Jag är på gång att hitta tillbaka till formen igen.

Nu har vi bara ett par veckor kvar i denna bostad. Kryper liksom i oss nu. Vart tvungen att städa lite idag och tvätta sängkläder. Vad trodde jag? Att jag skulle slippa städa för att vi ska flytta? Dammet och smutsen kommer liksom hela tiden. Fast lättstädat är det när det mesta är bortplockat och nerpackat. Svårt att prata med varandra snart då det ekar. Nejdå, inte riktigt.

Söndag och en hel arbetsvecka framför mig. Kanske en date med min frisör imorgon.

Jag har varit i Söderhamn både denna vecka och förra veckan.

Baskurs för Nationella riktlinjer gällande beroendevården.

SKL, Sveriges kommuner och landsting anordnade denna utbildning.

Själv var jag föreläsare dag 4, gick sådär. Det var väldigt svårt att disponera tiden.

Kort om tid och ett stort ämne, ”samverkan”.

Det fanns en hel del pärlor under dessa dagar.

Brukarföreningarna och perspektivet de förde fram är nog det viktigaste jag bär med mig från dessa dagar.

Gjorde angenäma bekantskaper med två kvinnor, Ninni och Meka.

Trots att vi lever bland flyttkartonger och röra så var det skönt att komma hem.

Att vara på resande fot gör att mina rutiner ruckas lite.

Ikväll var jag åter på hemmaplan och gjorde mitt Steppass med Carola.

Efter att lyssnat på läkarna och om hjärnans belöningssystem förstår jag att jag skapar mina måbra hormoner just genom träningen.

Det känns som hormonerna åker runt i hela kroppen och ger glädjeinjektioner i varje kroppsdel. Svetten är bara ett kvitto på hur mycket måbra hormoner jag skapat.

Idag var det mycket svett= jag mår alltså mycket bra.

Min man har påtalat flera gånger att han tycker söndagar kan uppfattas lite gråa.

Tror han menar en blandning mellan trist, ångestframkallande och melankoliska.

Jag är nära det idag. Eller kanske inte riktigt.

Mer rättvis beskrivning är nog en känsla av hudlös och nära existentiella upplevelser.

Att ha kontakt med sig själv, sina tankar och känslor är oftast bra.

Fast ibland är kontakten lite överladdad.

Vi lever bland flyttkartonger och mitt emellan att lämna och skapa nytt.

Vi ska skapa oss ett ”pensionärshem”.

Nej, jag är inte pensionär än.

Men boendet skall skapas på så sätt att vi ska kunna stanna.

Oj, det är inte konstigt att jag hamnar i existentiella grubblerier.

Andra delen av livet har tagit vid.

Andra delen gör sig också påmind genom;

·         Att jag oroar mig för min mamma och hennes hälsa.

·         Att jag tänker på min pappa som gick bort 2004. Lyssnade på titelspåret av Forrest Gump idag.Tårarna låg innanför och brände. Vi spelade den på pappas begravning. Det var en av de filmer han tyckte bäst om.

·         Att alla mina barn lämnat hemmet och skaffat sig eget boende.

Träningsprat på bloggen igen. Jodå, finns anledning till det.

Kan knappt gå. Minns ni Zeb Macahan?

Mina lår är så stela efter mitt besök på Active Sportclub i Söderhamn.

Functional Moves, stod det på schemat.

Okej, jag vet väl vad det betyder. Träning som du har nytta av i vardagen.

Innan jag klev in i gruppträningsrummet tittade jag på adepterna som skulle in.

-          Verka bli ett soft pass, tänkte jag.

-          Varför då, kanske ni undrar?

-          Jo, kvinnorna utanför såg inte alltför vältränade ut.

Gud så lurad. Bräda, matta och en 5 kilos tyngd var dagens redskap.

Utmaningen låg i att 5 kilostyngden bar vi nästan hela passet förutom vid ”dippsen”.

Utfall, sidofall och nästan fall. Jo till slut var jag så darrig i benen att jag tappade balansen.

Avslutningen att saxa med olika upphopp på stepbrädan var nästan ett skämt.

Nu vet jag vad det innebär när mjölksyran ”dödar” allt i den fysiska kroppen.

Har idag styltat omkring i Uppsala på en konferens. Om det bara hade varit benen!

Nej ett stort plåster på kinden har jag också haft hela dagen.

Något obehagligt sår, troligtvis en ”svinkoppa”. Så äckligt!!!

Min stora och enda tröst just nu är ett fång gula rosor som jag fick av min man när jag kom hem.