svett, idoler och lycka

Åter hemma igen efter en fullproppad helg med positiva upplevelser. Då menar jag från god mat, hård träning till en ny idol.
Här är hon, Andrea ung, snygg, smart och jäkligt stark!
Det snällaste av allt är att hon tagit emot mig som sovgäst under "THE NIKE BLAST 2011".
Det syns inte just här men om du är tålmodig kommer strax några fina bilder av hennes muskler.
Nämen här är Andreas mamma, Arlette. Det är faktiskt genom Arlette jag gjort bekantskap med hennes fina dotter. Fredag kväll och vi har precis landat på Liljeholmen hemma hos Andrea. Dillen ska på fiskgrytan som Arlette fixat till.
Första passet är igång, nu kör vi!
Detta är vad konventet bjudit på allra mest. Svett, svett, svett!!!
Fortfarande glada och positiva. Blicken ser riktigt redig och klar ut. Bara förmiddagens första pass gjorda. Jag startade upp helgen med ett Bodycombat pass. Riktigt bra och tufft med tempo och flås.
Kolla vilken tjej! Andrea går på akrobatikpasset. Åh, vad sugen jag blev att testa. Snyggt Andrea, blicken ner i golvet, spänn stjärten och plötsligt har du en fin handstående.
Vad sa jag? Jo, jag sa att hon var stark! Kolla armarna! Girlpower,
och cirkuskonster hör liksom ihop. Balans, styrka och tillit. Allt som behövs i livets konstart.
Oj oj oj, vad ska jag med denna tunga vikt till? Jo för tusan jag ska på lördagens sista pass med Magnus Ringberg, Functional Moves. Fabian hur ska jag fixa detta?
Och hon då? Efter 5 pass verkar hon lite loj kanske? Hjäspar och vill ha mat tror jag. Själv ser jag strålande pigg ut med min friskis flaska i handen.
Wow, heja mig. Svart och stark tant som njuter av smärtan och de brinnande nervtrådarna. Hormonerna som sätter fart på lyckotårar och känslosvall.
Jag älskar livet. Tack Arlette och Andrea för att ni gjorde min helg till en maxat skön upplevelse. Jag samlar på sådana.

packad och klar

Packad och klar för Nike Blast konvent i Stockholm. Åker direkt efter jobbet för att övernatta hos kollegas dotter på Skärholmen.

Det är även kollegan som lockat mig med. Vilken tur att vi har lika lust till träning.

Lite förkänsla inför våren Portugalresa. Då blir det träning en hel vecka.

Min kollega Arlette har gjort fiskgryta till fredagsmiddag och själv har jag gjort kalops till lördagskvällen.

Nu är jag redo för en optimalt skön helg i svett och flåsets tecken.

Kanske blir det lite bilder från konventet.


osvensk, tuff och kaxig

Åter på jorden.

Dammsuga, diska, äta, träna och titta på våra svenska skidskyttar.

Jag säger bara Björn Ferry, vilken kille.

Precis en sådan kille jag tycker om.

Osvensk, tuff och kaxig och fantastiskt duktig på ………………..

Skidskytte såklart.

Sonen blir ett år äldre imorgon.

Undrar om vi ska tjuvstarta idag eller?

Vi har köpt precis det han vill ha.

Säger kanske det imorgon.

Vi får se.

Nu väntar mitt område på mig.

Köket, eller kanske mer precist spisen och bänken där allt ska skäras och tillredas.

Undrar om han egentligen fattar hur bra han har det?

En fru som är så intresserad och fokuserad på MAT!!!


han tror att jag fabulerar

Trött så trött. Äntligen fredag. Har återkommit till planeten jorden. Borta två veckor från Vintergatan på Snorplaneten. Ingen trevlig planet. Varelserna där var kyliga och kalla. Ingen brydde sig om vad som rann i min näsa. Såg inte ens att jag var uttråkad och längtade hem till jorden och homosapiens.

Skall aldrig lämna vår plats i rymden för någon annan stjärnas skull. Vi tror att det är så spännande i rymden. Skulle inte förvåna mig om det är lika tråkigt på planeten Mars som på Snorplaneten.

Min man har attackerats av invånare från Snorplaneten. Dom är här på jorden. Jag märker hur förändrad han blir när de brer sitt slem på honom. Slemmet har skapat sår under hans näsa och han tycker det gör ont. Han skäller inte på invånarna från Snorplaneten för han kan inte se dem eftersom han inte besökt deras planet. Han tror jag fabulerar.

Nu har de nog lämnat vårt solsystem för jag har inte sett dem på ett par dagar. Jag håller tummarna.


nästan som en Hollywoddfru

Nu har jag sjungit för min syster. Hon fyller 42 år idag.
Min storebror fyller 50 år alldeles snart. Oj va gamla de är och vad konstigt att jag ligger mitt emellan.
Min man och mina barn får representera vår familj på min brors dag. Själv är jag upp bokad på ett träningskonvent i Stockholm, Nike Blast. Mitt största bekymmer nu är jag vill hinna träna mig i form efter tuff förkylning.
Starta lite lätt igår med första passet på länge.
Det gick inte att prestera 100 % fast jag hängde med på rutin.
Tänk vad fort tiden går. Jag brukar säga till min man att i den här hastigheten är man snart död. Önskar känslan från barndomens sommarlov kunde infinna sig lite oftare. Tiden var då en evighet.
Min vår är redan fullbokad med roliga aktiviteter. Portugal, Monte Gordo med träning en hel vecka och i början av april byter vi våren i Portugal mot vintern i Idre fjäll. där ska vi umgås med syster och svåger.
För dagen ser schemat lite lugnare ut. Handla lite mat som senare skall tillagas.
Förbereda vardagsrummet för tapetsering. Plasta möbler och sedan överlåter jag till mannan i mitt liv att riva de gamla och få upp de nya. Jag lever nästan som en  Hollywoodfru.

jag älskar hans tonfall

Sista delen ikväll på Spiran och svärdet. Fantastisk serie som bygger på boken med samma namn. Det händer så mycket att till och med jag blir trött. Fel person dör, inte får hon sin älskade, de elaka lyckas med alla hemskheter de planerar. Tänk att det kan vara så spännande.
Igår kväll vart jag tvungen att vila lite efter jobbet för att orka vara uppe och följa serien. 21.00 till 23.15 det är mycket sent för en kvällstrött människa som jag.
Klockan 20.00 kommer min man och väcker mig och säger;
- nu kanske du ska vakna om du ska sova i natt.
Han sa det med den bästaste av sina röster, kärleksrösten.
Jag älskar han tonfall och ansiktsuttryck när ockuperad av kärlek. Visserligen kanske han skulle säga att han är ockuperad av kärlek hela tiden. Fast det hörs inte på rösten alltid.
Han blir extra god när jag är trött. Ska nog vara trött lite oftare.
Trött och förkyld har varit rena dynamiten denna vecka.
Kroppen längtar efter träningen. Varje dag låter jag klokheten styra mitt val, jag stannar hemma och vilar.

det enda som saknas

Så tråkigt!
Förkyld med allt vad det innebär.
Snorig, trött, ont i kroppen men konstigt nog på ett otroligt gott humör. jag har haft några fantastiskt roliga dagar på jobbet.
Skrattat till och med på tillfällen då det varit opassande.
Väntade mig nästan något igenkännande från mitt tidigare liv som att åka ut från klassrummet.
Fast så mycket olust aktiveras inte från dessa gamla minnen. Det är en fröjd att ha kollegor som förgyller min dag. Det är lätt att gå upp klocka 06.00 och åka 5 mil till jobbet.
Det är kanske en rolighetsförkylning som drabbat mig? Tänk att jag roas så!
Det enda som saknas mig och min kropp är träningen. Till och med stretchningen saknas.

billigt, nyttigt

Trots dunderförkylning känner jag mig rätt glad. En skön dag med Tour de ski och lite nya maträtter i köket.

Pannkaka med riven morot, rödbeta, stekta bacon i. Hur gott som helst! Lingonsylten blandades med hackat rödlök och äpple. Som pricken över i:et riven vitkål. Billigt, nyttigt och supergott. När Sören ger det MVG då är det bra.

Mina Borlängeungar var förbi. Stina hängde en stund och ville bara ha lite kaffe. Tony provade pannkakan.

Jag är så tacksam att det är tre lediga dagar kvar. Jag är i stort behov av vila och återhämtning. Hoppas kurera mig så träningen får träda in i dagsplanen igen.


hög på alvedon

Hemkommen från Umeå.

Landade i Borlänge 20.00 igår kväll. Redan lite tomt efter Ida och Klara. Det slår mig vilken underbar människa min Ida är.

Hon är vänlig, omtänksam och en mycket generös person. Tänk vad bra att hon är äldst. Hon är en fin rollmodell för sina syskon som snart är 23 år (bror) och en på 19 år (syster).

Vi har ätit gott och umgåtts med varandra. Vandrat sköna promenader och spelat Gin Rummy. Den planerade träningen fick stryka på foten då jag blev riktigt dålig med halsont och rejält snorig.

Arbetat hela dagen med hjälp av alvedon och nässpray. Inte särskilt begåvat men gjort är gjort.

När jag trodde det var dags att svimma i soffan efter maten hände något märkligt. Jag var liksom hög på alvedon och började rensa kök och plundra julen. Hoppla, hoppla så konstigt.

Två julkartonger som står i hallen och som ska ner i källaren imorgon, det har han lovat!


RSS 2.0