måste arbeta mentalt
Måste arbeta mentalt på att varva ner.
Är i slutspurten på jobbet med att hinna med alla utredningar.
Träningen fungerar som mentalt bra och hjälper mig att komma ner i varv.
Semestern kommer i rasande fart och jag känner mig inte riktigt beredd.
Är inte ens trött faktiskt, har haft så god kvalitet på min vår med semestrar och ledig tid.
Fast visst ska det bli fint att få tidig semester med tanke på att det är den ljusaste tiden.
Andas, andas och varva ner.
Tar nog en promenad och insuper försommarkänslan fast det är lite kyligt i luften.
Jag får nog bära ryggsäcken om vi ska förbi affären.
Varför då?
Jo för mitt promenadsällskap har fått bätros och det gör ont.
igår stod hon i min hall
Crossfit med älskade Ida.
Igår stod hon i min hall och överaskade mig.
Hon kom smygande från Umeå och gjorde min kväll.
Självklart var det träning på dagens agenda när hon väl är här.
Idag fick jag testa på ledarrollen och planera för dagens upplägg.
Jag fick mörda makens och dotterns ben i dagens kanske tuffaste övning för benen "klipphoppet".
Det kan verka så löjligt enkelt att med TRX banden hoppa som utför en klippa. Efter 10 hopp kommer mjölksyrab krypande och när vi nått till 25 undrar jag och mina adepter hur vi ska klar 25 till!
Min älsklingsövning är dock BOX-hoppen. Min box är 45 cm hög och det är också ganksa tufft att genomföra 50 stycken. Maria har sagt att vi måste upp på en högre box om vi ska tävla. Det är väl klart att vi vill, eller?
Får jag vara frisk och träna som jag vill kommer målet jag har med all sannolikhet att nås, att vara som starkas när jag fyller 50 år. Dit är det ca 1 år och 4 måndader.
Min Ida har sagt att det är bra att ha mål. Jag är ganska lydig och skaffar mig ett mål.
helgcampare
Vilken slappardag jag har haft.
Mest har jag tittat på när gubben när han skruvat trall.
Solat och lyssnat på Spotify offline.
Idag mest klassisk musik. Det var så vackert att jag började att gråta.
Våra nya grannar vid vår nya plats är så inbjudande och trevliga, känns kul.
Jag skulle vilja säga att jag varit riktigt duktig på att vila mig.
Grillningen till kvällen var en god avslutning på en solig och lyckad dag.
Maken var också rätt duktig på att pausa och ge sig i god tid och inte "stressa på".
Trivs bra att vara helgcampare och få lämna stadens liv för ett liv nära naturen.
lite laddarångest
Tänk vad det lönar sig att vara okej mot andra människor.
Det ger så mycket glädje och energi tillbaka.
Igår gick jag på ett corepass och därefter gick jag på ett danspass.
Hualigen, inte är det lätt at dansa alla olika steg heller.
Men roligt var det.
Och som det stod på Nike`s FB sida; låt kroppen få göra något nytt.
Att dansa kan sägas var något om inte nytt så i alla fall tillhör det inte vanligheten för den kropp.
Snart väntar gymmet och TMI (träning med instruktör) med Maria.
Pirr och lite laddarångest tillhör, det brukar vara lite tufft.
Samtidigt så givande och krävande att förnöjsamheten inte vet några gränser efteråt.
danskarna kan
Väntar på måndagskvällens bästa "Borgen" den danska dramaserien med politiska förtecken.
Danskarna kan göra bra serier alltså.
Annars har dagen gått utan träning.
Fast istället har jag hämtat ut nya glasögon, ett par progressiva och ett par läsglasögon.
Det var lite svajigt i början med de progressiva glasen.
Nu njuta och inte haka upp mig på att jag inte hunnit med träning idag.
två pass borta, nu hemma igen
Hemma igen efter en vilsam långhelg.
Det är skönt att få komma hem.
Längtar efter att få hålla om mina barn (fast dom är vuxna).
Får krama min man så länge.
Rutiner och vardag är också något jag trivs med.
Ska planera för veckans träning.
Lyckades få in två träningspass på Orust.
Ett cross pass med löpintervaller och styrka samt ett eget pass, en 300 WOD som blev en 350 WOD.
Min syster ville att jag skulle prata med henne medan jag höll på fast hon fick bara flåsljud ur mig.
Avslutningen blev istället för boxhopp klipphopp alá 50 stycken på 50 cm höjd.
Lite rädd att tappa balansen eftersom klipporna är så hårda.
bildgalleri från Orust och kristihimmelsfärdshelg
Systrar på vårpromenad.
Tulpaner som sjunger den sista versen.
Färsk makrill har inhandlats och Sören blir den som panerar och fixar fisken.
Lite museum-föremål i butiken.
Systrar igen, fst nu i Mollösnunds hamn.
Idyllen är som en saga.
Även döden får plats på den idylliska plats.
Svåger och häng i deras fynd, ny soffgrupp till stugan.
Tack o hej från denna helg. Vi hörs igen när jag landat i Dalarna igen.
vaknar lycklig
Att få vakna vid min systers sida och få äta frukost med utsikt över havet och klipporna är en lisa för själen.
Jag somnade ovaggad igår kväll vid 23.00 tiden.
Kokade gröt till oss alla, Pia hade lyxmixen på grötblandning med sig (bästa Pia).
Inget regn i sikte just nu. Lite mys på förmiddagen med sköna skratt.
Strax lunch, Pia fixar just i detta nu en potatis och purjolökssoppa, mums...........
Sedan promenad i äkta västkustidyll på Mollösund.
Vad mer kan jag begära?
Idag är det lätt att göra sin mentala tacksamhetslista.
Hur ser din ut?
Jag somnade ovaggad igår kväll vid 23.00 tiden.
Kokade gröt till oss alla, Pia hade lyxmixen på grötblandning med sig (bästa Pia).
Inget regn i sikte just nu. Lite mys på förmiddagen med sköna skratt.
Strax lunch, Pia fixar just i detta nu en potatis och purjolökssoppa, mums...........
Sedan promenad i äkta västkustidyll på Mollösund.
Vad mer kan jag begära?
Idag är det lätt att göra sin mentala tacksamhetslista.
Hur ser din ut?
packar
I morgon bär det av mot Orust.
Min man kommer och hämtar mig på mitt jobb.
Rutten är planerad och middag blir troligtvis strax innan Mariestad, Rattugglan tror jag det heter.
Bär med mig dotter Idas vackra ord som jag lagt in här i bloggen.
Tror hennes vackra text ska få bli en vacker tavla som jag kan läsa varje dag i mitt liv.
Utifall jag skulle tvivla.
Jag ser verkligen fram mot denna långhelg som skall tillbringas vid västkustens pärla Mollösund på Orust.
Promenader, joggingturer med backintervaller (mycket klippor) och gin rummy står på listan "att göra".
Min syster och svåger ska nog få ytterst lite hjälp med matbestyren.
Nej, för resten det klarar jag nog inte.
Sitter i ryggraden att dela på arbetet.
bästa gåvan, detta kom som en länk från min dotter Ida.
jag skulle vilja skriva någonting till mina föräldrar.
någonting fint om hur bra de är.
jag kan inte säga att ni har gjort allting rätt, för det gör väl ingen, men ni har gjort ett jättejobb som överträffar mycket annat här i världen. ni har plockat upp någonting ganska trasigt och byggt en familj. ni har fått kämpa med mig, stina och tony, alla på olika sätt. ni har prövats i era roller ett otal gånger och prövas fortfarande i och med händelser som präglat det ni ser idag.
ni har reparerat, kompenserat och gett så mycket kärlek. ni har fått mig att börja prata, uttrycka mig och växa med det. ni har stöttat mig och jag har aldrig, ALDRIG, tvivlat på att ni kommer finnas där för mig.
ni har ställt krav och varit jobbiga men alltid gjort det ni trott varit rätt och sått frön av era värderingar i mig.
ni har provocerat och utmanat mig. ni har varit mjuka och kärleksfulla.
ni har åkt med på konståkningstävlingar, suttit i kalla ishallar och klappat händer. ni har varit basketföräldrar och mina främsta supportrar. ni har skjutsat, hämtat, flyttat, tröstat och skrattat med mig. jag har verkligen kännt att ni varit stolta över mig. den känslan är på många sätt oslagbar.
idag är det jag som är så stolt över er! över att ni aldrig ger upp. tar nya tag. lever livet, njuter och genomgår positiva livsstilsförändringar. ni inspirerar mig så otroligt mycket när ni visar mig att det aldrig är försent och att jag ska följa mitt hjärta hur det än slår. ni inger en genuin trygghet i mig som jag alltid kan falla tillbaka på.
jag vill aldrig att ni tvivlar på att ni har varit bra föräldrar och förebilder! jag kan faktiskt inte tänka mig att någon kan ha det så mycket bättre. visst har livet inte varit en lek alltid, varken för er eller för mig, men så mycket kärlek som ni ger överskuggas ofta allt det onda. vi kan inte ändra på det som varit, bara lära oss leva med det som en del av oss själva, men vi kan välja och skapa vår egen framtid.
detta är sant. utan er hade jag inte varit den Ida jag är idag och jag gillar den jag kommit att bli.
ni har format och präglat mig i en riktning som jag älskar.
det kanske är konstigt att tacka sina föräldrar för att de älskar en(?).
men tack för att ni älskat mig på det sättet ni gjort. verkligen.
tack för att ni har varit hårda ibland, jag kanske nästan hatade det då, men nu vet jag bättre.
tack för ert engagemang och för att ni lärt mig att kämpa för det jag tycker är viktigt.
någonting fint om hur bra de är.
jag kan inte säga att ni har gjort allting rätt, för det gör väl ingen, men ni har gjort ett jättejobb som överträffar mycket annat här i världen. ni har plockat upp någonting ganska trasigt och byggt en familj. ni har fått kämpa med mig, stina och tony, alla på olika sätt. ni har prövats i era roller ett otal gånger och prövas fortfarande i och med händelser som präglat det ni ser idag.
ni har reparerat, kompenserat och gett så mycket kärlek. ni har fått mig att börja prata, uttrycka mig och växa med det. ni har stöttat mig och jag har aldrig, ALDRIG, tvivlat på att ni kommer finnas där för mig.
ni har ställt krav och varit jobbiga men alltid gjort det ni trott varit rätt och sått frön av era värderingar i mig.
ni har provocerat och utmanat mig. ni har varit mjuka och kärleksfulla.
ni har åkt med på konståkningstävlingar, suttit i kalla ishallar och klappat händer. ni har varit basketföräldrar och mina främsta supportrar. ni har skjutsat, hämtat, flyttat, tröstat och skrattat med mig. jag har verkligen kännt att ni varit stolta över mig. den känslan är på många sätt oslagbar.
idag är det jag som är så stolt över er! över att ni aldrig ger upp. tar nya tag. lever livet, njuter och genomgår positiva livsstilsförändringar. ni inspirerar mig så otroligt mycket när ni visar mig att det aldrig är försent och att jag ska följa mitt hjärta hur det än slår. ni inger en genuin trygghet i mig som jag alltid kan falla tillbaka på.
jag vill aldrig att ni tvivlar på att ni har varit bra föräldrar och förebilder! jag kan faktiskt inte tänka mig att någon kan ha det så mycket bättre. visst har livet inte varit en lek alltid, varken för er eller för mig, men så mycket kärlek som ni ger överskuggas ofta allt det onda. vi kan inte ändra på det som varit, bara lära oss leva med det som en del av oss själva, men vi kan välja och skapa vår egen framtid.
detta är sant. utan er hade jag inte varit den Ida jag är idag och jag gillar den jag kommit att bli.
ni har format och präglat mig i en riktning som jag älskar.
det kanske är konstigt att tacka sina föräldrar för att de älskar en(?).
men tack för att ni älskat mig på det sättet ni gjort. verkligen.
tack för att ni har varit hårda ibland, jag kanske nästan hatade det då, men nu vet jag bättre.
tack för ert engagemang och för att ni lärt mig att kämpa för det jag tycker är viktigt.
vaknade vi en vacker plats
Imorse vaknade jag 07.00 vid en vacker plats.
Frukosten intogs med en utsikt av en svensk sommarsjö i Dalarna, Smednäset.
Alldeles utanför Svärdsjö finns vår lilla pärla som har oss som helgbesökare fram till semsetern.
Då packar vi så vi klarar oss hela semestern och så upptäcker vi Sverige.
Småland och Västkusten har varit lite av favoriter.
Ja även Skåne såklart.
I år tror jag det blir Varberg och Orust som får vara de platser vi åtehämtar oss på.
Norrland skulle vara fint om jag inte var så känslig för mygg.
Hem lagom till HIT passet. En rejäl genomkörare i hela kroppen.
Inget pulsbälte idag. Satsar på att göra tekniskt rätt.
Hinner nog inte få in något mera TMI pass före långhelgen.
Kanske ska jag locka med mig någon som kör med mig?
Nu skulle jag haft min Ida här, hon hade ställt upp direkt.
lämnar staden
Sjötomt från idag till i morgon.
Japp, till Smednäset och husvagnen.
Mental vila och miljöombyte kan vara på sin plats.
Ladda batteriet både de muskelära och de kognitiva.
En god bok och renbäddning i våra pensionärssängar (husvagnen är som det heter med långbäddar).
Söndag väntar åter med HIT träning och träningsvännerna.
TMI
Hade ett alldeles underbart träningspass igår kväll.
TMI=träna med instruktör.
En serie övningar som gav hela kroppen en rejäl dos av vad den tål.
Kunde jag varit tuffare?
Ja, kanske lite.
Behövde jag spara så jag orkade alla övningarna?
Ja, när armar och ben känns som spagetti eller betong.
Min akilleshäl är armhävning.
Fast jag gör hellre en med bröstet i backen på knä, än en halvfuskig på tå.
Ska jag göra 4x15 armhävningar så får det bli på knä efter ca 5 stycken.
Framför allt om jag alldeles innan gjort mountain climbers!
Vi var ett gäng på tre adepter plus vår Maria som guida oss genom passet.
En riktig skön kväll med tjejpepp.
Men det smög sig in en herre inför de sista avstutande magövningarna i strechrummet.
allt är okej med mig
Allt är okej med mig.
Jag är ingen person som någon vindpust får omkull.
Nej, efter hårt arbete har jag landat i att vara trygg i mig själv.
Även om det händer tråkiga saker kan jag behålla mig lugn och min hjärna klarar av att tänka logiska och hälsosamma tankar.
Känslor som kan dyka upp är aldrig farliga, snarare är nertryckta känslor riktigt illa.
De finns skäl till att vi kan uppfatta och uppleva våra känslor.
De kan fungera som en god kompass om vi väljer att vara lyrhörda för dem.
Min livsplanering fortsätter och kvällen skall fyllas med träningsglädje.
Idag skall jag köra TMI vilker innebär träning med instruktör.
Jag kommer att behöva all frisättning av måbra hormonerna dopamin och seratonin.
Tråkigt
Ibland händer det saker.
Bra ibland, tråkigt ibland.
Ledsamt ibland, glatt ibland.
Idag hände det saker som kastade om min kvällsplanering.
Tråkigt och ledsamt.
Fast kanske nödvändigt?
nästan där
Nådde nästan pulszon 5 idag (det är max). Fick fram det på den nätbaserade garminsidan. Det var riktigt tungt i sista zonen med att föra fram sig själv med kettlebellen då mina armar kändes som spagetti.
Två finaldelar, en grupptävling och idiotetenstaffet.
Grupptävlingen var jobbig och skulle synkats mer i att en övning skulle få styra när det var dags att gå vidare. 25 kettlebellssvingar tog för lång tid mot de andra övningarna.
Idioten är helt okej men plankantävlingen roligare.
Allt blir så mycket lättare när det blir tävling. Kanske är det för min tävlingsnerv som alltid lockas fram i idrott. Glömmer också bort tröttheten lite grand för att inte sinka laget.
Avslutade kvällen med middag med dotter och medhavd vän, Martin. Samtidigt kommer mannens bästa vän med sin son Levi. Skön härlig bubblande stämmning med mycket prat och heta känslor och ett och annat skratt!´.
Lördagskväll=flyttkväll
Ingen jogg under lördagen.
För efter optikerbesöket, synkontroll och två glasögon beställda drar "flyttvirveln" igång.
Stina (dotter) ringer och har hittat en säng på blocket och Sören (pappa) går igång så som bara han kan.
In i hela blocketförsäljning med hull och hår.
Nej Stina det är bara rassel, nej Stina den där kan inte köpa osv......
Plötsligt efter noggrann genomgån hittas sängen i Söderbärke.
Vips så sitter vi i bilen på vär till Söderbärke med GPS inkopplad på rätt adress.
Men som alla vet är inte GPS alltid så säkert, men ändå ganska nära.
Så efter lite hjälp på traven hittar vi rätt.
Säng hem till nya lyan en supermysig etta till Stina, som är sååååååååå glad!!!
Middag och fortsatt flytt.
Så min lördagskväll var riktigt trevlig med Sören, Stina och Martin (Stinas fina kompis).
Så dagens motion; bära, kånka och gå i trappor.
Fin lördagskväll och inte saknade jag godiset heller.
joggingpass kanske
Cross träningen i onsdags gick tungt.
Så jag har tänkt på det sedan dess.
Jag vill verkligen få igång flåset till något bättre än idag.
Fast idag är det ett optikerbesök på agendan.
Kan jag få in ett litet joggingpass kanske?
Vet inte hur det kommer att kännas för maken när han vaknar.
Han var med på cirkelfys för första gången i torsdags på fyra veckor då han varit sjuk.
Han kunde inte röra sig så bra igår.
Risken är nog att det är lite värre idag.
Kanske ska jag erbjuda lite snäll massage på de stackars benen?
kvinnorna i Portugal
Tänker på mina nya bekantskaper och då menar jag kvinnorna som fick mig att skratta och må bra i Portugal.
Vilken skön stämmning vi lyckades få så snabbt.
Irené våra livsöden passar så bra. Gunilla så flärdfull och modig i ditt nya livsval. Bea så störtskönt rolig och med så mycket humor. Jag minns speciellt en kommentar Bea då du, jag och Irené pratar om "Ironman" (ni vet) och du säger; det är det jag säger det fattas lite yoga!
För dem som inte var med går det självklart inte att fatta det roliga. Även om någon var med så är det inte alldeles säkert denne skulle ha skrattat.
Att finna människor som skrattar åt samma sak är en gåva.
Supermysiga Fia och Camilla, ni blev tydliga genom Idas ögon som två riktigt genuina och självklara val till att dela bord med.
Sedan har vi starka kvinnan, tuffa kvinnan och pensionärskvinnorna och alla andra positiva kvinnor.
Yoga Niina och yoga Malin med er lugna morgonstämma. Niinas kloka ord i telefonen till någon som behövde stöd (förlåt det gick inte att undgå i soffan på Knox). Å Stina, så grymt stark och framför allt så energigivande.
Sist men allra största kärleken till min fantastiska Ida som jag fick somna hos och vakna med under en hel vecka. Känslan att få sträcka ut handen på morgonen och ta på dig gör mig varm.
Männen då?
Jodå, men inte idag.
Kanske på söndag eller någon annan dag.
borta bra men hemma bäst!
Cirkelfys med Maria är faktiskt lika bra som cirkelfys med Martin Lidberg.
Vad är 20 stationer mot 10 stationer?
Vi gör ju tre varv mot Portugals 2 varv.
Portugal känns såklart lyxigt och flärdfullt.
Jag säger som snövit, vad vore väl en bal på slottet?
Men ingenting går upp mot ett pass på hemmaplan.
Det innebär trygghet och kända ansikten och en trygg förvissning om vad som komma skall.
Fast det är lätt att säga när jag får uppleva både och.
Fast visst har jag snott ideér med mig hem som jag självklart skall delge och stjäla som en lite olydig korp.
Jag tror att Portugal gjort mig starkare.
Klarade fler repetioner och tyngre kettlebell idag.
Mot målet, som starkast vid en ålder av 50!
onsdagsfamiljen
Så kallar jag mitt gäng som jag tränar med på onsdagar. Vi möts ute vid Mellsta idrottscenter alldeles vid Dalälven.
Där körs löpintervaller mixat med lite styrkeövningar.
Då jag inte hållt löpningen vid liv under vinter kan jag lugnt säga att det var lite jobbigt.
Men ändå så otroligt härligt med skogen och fågelkvittret.
Fick en kram av bästa värden Gun-Britt, du är så mmmmmmm...............
Det var en hel del backar i 4 minuters intervallerna så det gällde att hushålla med krafterna.
Jag vet ju också vad som komma skulle, backintervaller alá 3 stycken med en 4:e hela vägen upp.
Blir beslutsam att öva på löpsteget och farten.
Jag vill springa fortare.
Jag vill springa snyggare.
Tror kanske jag ska fundera på det där med blockträning som Martin Lidberg pratade om.
Jag har fått så mycket muskler på benen av all crossfitinspirerande träning att det blir tungt att springa.
Tänka tänka tänka............hur ska benen bli både starka, långa och snabba?
valborg med sköna vänner
Med ankbröst som middag och en chokladtårta med paaionsfrukt till efterrätt startar valborgskvällen riktigt bra. Mums filibaba, efter en vecka i Portugal är hungern på topp.
Med Jörgen och Inger kan samkvämet aldrig gå fel. Att platsen sedan är vid Falu koppargruva gjorde att hela kvällen kändes helt traditionsenlig.
Bandet Gränslös spelade vacker musik från världens hörn innan årets tråkigaste tal hölls. Inger sa, det känns som jag är på jobbet (hon är sjuksköterska). Ja, han var nog en reservtalare.
Maken fixade dessa vackra bilder vid gruvan. Tack älskling för fina bilder.
