antligentant

Nu har studentfirandet avlöpt under lugna och trevliga former. Hela familjen (nästan) lilla Jenny gick ut 9:an och kunde självklart inte lämna den avslutningen trots att det var kusinen Stinas student. Jag förstår dig Jenny. Tur att din pappa var hemma och hade vakt.

Men storasyster Julia gick ju själv bara ut 1:a året på gymnasiet så du var här med din mamma och min syster Pia. Och snart är du här igen Julia. Vi kan nog vänja oss vid att ha dig här.

Mamma du kämpade bra som tog dig hit fast livet är tufft just nu. Det viktigaste är att du förstår att du har din familj kvar trots att pappa inte finns med oss längre. Jag förstår att det är tomt och ledsamt då och då. Men ha förtröstan och lev så väl du förmår. Ingen vill dig något annat än att du får en någorlunda ljus ålderdom med några fler fina stunder. Jag är inte beredd att släppa dig riktigt än mamma. Inte Wille heller tror jag. Här nedan Wille med syskonbarnen Andreas och Rebecka.

Stina min lilla student. Du är med din personlighet ganska lik mig, vilket gjort mig nervös ibland. Med nyfikenhet och tåga tar du dig an livet. Låt bara andras visdom få leda dig rätt ibland. Du kommer att klara dig bra med din förmåga att kunna kommunicera. Jag hejar på dig, min söta.

Tony och Ida, syskon och bästaste. Jag är så stolt över hur ni ÄR. Här är ni med er pappa Sören och pappa Larsson som dök upp och vimlade nästan flera minuter. Heja Jörgen, nu finns du på bloggen alltså finns du!!!

Måste få visa fasters lilla älskling Elsa. Hon är så lik mig när jag var liten säger min mamma. Åh vad jag måste ha varit gullig. Synd att jag aldrig förstod det då!

Bröderna mina ni var också här med era familjer. Och jag tror att det här är ett av de enda kortet här då vi är samlade på en och samma bild med vår mamma. Ni är min familj.