nedräkningen
Åh vad jag längtar till mitt första träningsläger i Portugal. Att få träna, äta och umgås med människor som delar mitt intresse för träning och kost. Så kul.
Det allra roligaste är dock att få tillbringa tiden där med min son Tony. Tänk vad lycklig jag är som har barn som delar mitt intresse och kan tänka sig att betala mycket pengar för en resa med sin mamma.
Min äldsta dotter Ida hade också velat följa med men skolan i Umeå tar hennes tid. Slutspurt på examen för idrottsmedicin. Hon får väl coacha oss via datorn.
Tony planerar ta med sin nya lilla dator så vi kan blogga och låta dig vem du än är få följa med på träningsresa med berättelser och bilder från lägret.
Nedräkningen har börjat. Om en vecka ger vi oss av från Arlanda. Vi har en snäll person som kör oss dit och hämtar oss om en vecka. Tack Sören, nästa gång kanske du är med.
Nu vankas snart oxfilé vilket inte tillhör vanligheten här hemma. Jag tror jag ska steka min lite rosa. Till detta ska det serveras pressad potatis. Vi har inhandlat en potatispress idag. Snart får Per Moberg akta sig för köksproffset Paola. Vem kunde väl ana att livet skulle ta en sådan vändning för mig. Jag menar fröken som inte ville lyda eller underordna sig någon står så gladeligen vid spisen och njuter.
Du ser, man är inte sämre än man kan ändra sig.......och tur är väl det. Känns det inte skönt att lämna snön ett tag och få lite värme igen?
