jag borde vara avsvimmad
Jag tror att vändningen har kommit. Penicillin har gjort intågande till min stackars hostande kropp idag. När den manliga sjuksköterskan tog blodtrycket på mig, frågade han om jag var vältränad innan.
- Jodå vars, tränar ungefär 4 gånger i veckan, så det är jag nog.
- Men, fortsätter jag, jag har alltid haft ganska lågt blodtryck ändå.
- Men nu måste du nog lägga dig ner säger han. Du har så lågt tryck att du borde vara avsvimmad nu.
Det passar mig alldeles utmärkt med denna dramatik, äntligen kanske jag får lite sjukdomsvinst.
Undrar om alla (två sjuksköterskor till i rummet bredvid) hörde hur illa det var.
Sedan var lite blodprov och plåster.
Ganska snabbt börjar min hjärna jobba. Kanske kan jag gå och träna nästa vecka om penicillinet verkat snabbt?
Åhh, jag fattar att jag måste vila. Vill inte!!!!
Min man kan ha en mängd motstånd innan träning och tycka att belöningen kommer efteråt när allt känns så okej.
Själv är jag glad och längtansfull inför ett pass och kan nästan tycka det är lite tråkigt när det är över. Min nya kärlek, CROSSTRÄNING fattas mig.
Den har gett löpningen en helt ny innebörd. Har för första gången i livet funderat på ULTRALOPP. Vill nog pröva en gång i livet.
Sjukdomsvinst?!? Hehe...gullig du är.
Längta till ett träningspass... Du och din bror, ni är lite konstiga ni. :-)
Träning ligger inte i släkten, vad jag vet. Själv har jag aldrig haft några behov just. Det räcker gott o väl att gå ut med hunden.
jag tror träningen ligger i släkten!! det är livet :) tror nog visst att mormor slänger in nåt träningspass i smyg lite då och då... ;)
Hej vännen! härligt att höra att du är på bättringsvägen. Hur är det med din fina son, tränar han inför Triathlon?? Kan du inte säga till när du är i Stockholm så vi kan träffas! Stor kram i sommarvärmen
/Maria
