antligentant

Igår kväll gjorde jag en runda i Mellsta, vårt träningsområde med spår i skogen. 20 minuters uppvärmning med stavar och 5 km löpning. Runt kl. 18.00 började det skymma vilket gjorde att jag var tvungen att ha extra koll på stigen.  Fast jag var inte nå rädd.

Känns lagom skönt i lårmusklerna idag. Det är så roligt med en kropp när den ger sig känna med lite träningsvärk. Fast idag såg jag inte ut som Zeb Macahan. Gick nästan helt normalt. Fast det är någon som har sagt åt mig att jag går lite konstigt. Att jag skulle typ knixa i knävecken. Ja, inte vet jag och inte är det viktigt heller.

Idag när jag kom hem kastade jag mig över kökslandskapet då jag planerat att göra en stor Coleslawe. Kunde man förälska sig i födoämnen skulle nog det flesta kålprodukter hamna högt på listan. Kruxet var bara att min blandning brukar bestå av fil, majonäs, fransk senap och olika kryddor. Hur var det då? Ingen majonäs hemma.

Men i det sista numret av ”Allt om mat” fanns det en sidan med alla såser. Ja inte alla, men många. Så premiär för egen majonäs. Smaskens och hjärnkoll på varenda ingrediens. Till denna hemmagjorda, hemmagjorda ja, jag vill verkligen betona att allt i Coleslawen var från grunden tillagat av mig, så serverades rökt lax (halleluja) och kokt potatis.

Efter det blev det handling. Min man var passagerare och jag fick bära hem all mat själv för han har ryggskott. Ser inte så kaxig ut nu skulle jag vilja säga.

Han ska få en liten tröst som kvällen sista mål. Stekta päron med kanel och valnötter. En alldeles för underskattad efterrätt.