antligentant

Min man har påtalat flera gånger att han tycker söndagar kan uppfattas lite gråa.

Tror han menar en blandning mellan trist, ångestframkallande och melankoliska.

Jag är nära det idag. Eller kanske inte riktigt.

Mer rättvis beskrivning är nog en känsla av hudlös och nära existentiella upplevelser.

Att ha kontakt med sig själv, sina tankar och känslor är oftast bra.

Fast ibland är kontakten lite överladdad.

Vi lever bland flyttkartonger och mitt emellan att lämna och skapa nytt.

Vi ska skapa oss ett ”pensionärshem”.

Nej, jag är inte pensionär än.

Men boendet skall skapas på så sätt att vi ska kunna stanna.

Oj, det är inte konstigt att jag hamnar i existentiella grubblerier.

Andra delen av livet har tagit vid.

Andra delen gör sig också påmind genom;

·         Att jag oroar mig för min mamma och hennes hälsa.

·         Att jag tänker på min pappa som gick bort 2004. Lyssnade på titelspåret av Forrest Gump idag.Tårarna låg innanför och brände. Vi spelade den på pappas begravning. Det var en av de filmer han tyckte bäst om.

·         Att alla mina barn lämnat hemmet och skaffat sig eget boende.