antligentant

Under december månad har tankarna gått till att pappa fick så begränsad tid här.

Fast det är lite som med idrottsmän, att sluta på toppen av sin karriär.

Pappa fick somna in när livet fungerad som bäst och oron inte tärde honom mer.

2004 den 13 december var en dag som jag gick igenom som i en film. Det var nästan overkligt.

Pappa skulle gå till jobbet.

I chock reagerar vi så olika ibland. Jag glömde nästan bort att min dotter fanns i Borlänge igen efter en tur till Umeå. Min mamma foluserade på den trasiga mikrovågsugnen.

Det jag säkert kan säga idag är att sorgen fört mig närmare min familj.

Det finns en upptäckt som jag inte vill leva utan.

Livet är bräckligt.

Välj det som är viktigt, slösa inte bort dig på något du inte vill.

Vi vet inte hur morgondagen ser ut.

Jag ser hur jag försöker göra mina bortgångna anhöriga levande genom att upprepa saker som jag vet att de gjorde eller uppskattade.

Det gäller både min farmor, farfar och pappa.

Farmor skulle vara stolt över mina matlagningskonster.

Farfar skulle nog gilla att jag tog till vara på allt och inte är så mycket slit och släng människa.

Pappa skulle nog gilla att jag blivit den jag är!

I December ryms eftertanke och allvar med allt det ljusa.