antligentant

Lite snurrig och glad på samma gång.

Igår när jag parkerat bilen (himlat slött kan man tycka) så stötte jag ihop med en träningskompis och jag skulle ville säga lite till. Jag blir så glad av att se henne och ibland är vi nästan lite som tonåringar på passen. Eller kanske mest jag. Vi pratar när ”instruktören” vill ge oss direktiv och ledning. Vi fnittrar och bubblar på så skönt.

Men igår när jag så henne undrade vilket pass jag var på väg till. Varför då? Visst jag inte det själv eller? Jag trodde det. Men min kompis går aldrig på step-passen så jag kände mig lite undrande. Först tänkte jag va kul att hon ska hänga på. Sedan tänkte jag att jag kanske har missat något.

Så jag frågade;

-          Vad är jag på väg till för pass?

-          Ett baspass, säger min väninna.

-          Ojdå, säger jag. Då är jag nog ute en timmer för tidigt.

Fast det gjorde ingenting alls. För dagen innan tränade jag både core och skivstång intervall. Armarna var mer lik spagetti än någonsin.

Fast det roligaste var att träffa min friskiskompis som berättade om sin tjejmil, hon vilade sig i form (nytt grepp inom träningsupplägg). Kanske något att sälja in. Avstå från träning så man blir så peppad att man springer på ren LUST!!

Kul tjej, fast hon fick träningsvärk.