antligentant

Så att förska jobba upp formen för att kunna maxa lite grand i Monte Gordo känns lite pirrigt.

Jag vet att min Ida (dotter) har haft betydligt tuffare än jag då hon varit ordenligt sjuk i omgångar. Det smolkar hennes resa lite.

Men Portugal är så mycket mer än att bara träna hela dagarna.

Människorna som åker ner dit och väljer att lägga flera tusen kronor på skön träningsmiljö är enligt min erfarenhet så fyllda med positiv energi.

Mina två tidigare resor har gjort mig mest glad över just detta.

När jag kommit hem har jag förstått att jag boostrat med energi från alla dessa människor.

Så det är lika mycket en psykiskt och mental ingridiens som den är fysisk.

Denna lördagsmorgon har jag gjort pass som skall ge snabb effekt.

Uppvärmning på crossmaskin 15 minuter för att den är snäll mot knät. Bredvid stod min goda träningsvän Anita. Egentligen hennes förtjänst att jag pallrade mig ner till gymmet före 10.00.

Jag har lydigt min dotters råd när det gäller löpning att börja med kortare löppass för att låta knät och dess ligament och muskelfästen få tid den tid de behöver för att byggas upp (hon är trots allt utbildad idrottvetare och idrottsmedicinare).

Så 15 minuters löpning på löbandet. Gjorde inte ont en enda gång.

Sedan alldeles allena med Anita som publik uppe på kontionsläktaren en WOD alá 300.

Detta innebar 50 var av följande; armhävning, burpees, situps, boxhopp, dips och knäböj.

Armhävningen är den som är tuffast rent styrkemässigt. Burpees kräver mest flås. Boxen älskar jag, fast den är jobbig. Jag gjorde 30 av hoppen på 45 cm boxen och 20 på den lägre 30 cm tror jag den är. Lite fler övningar för magen i strechrummet men ytterst lite innan strechen fick hjälpa denna kropp till mindre stelhet.

Detta kan lätt bli ett lördagsnöje!!