barnslig igen
Idag var jag sådär barnslig skön med min träningskompis Anita (typ 14 år).
Allt vi gjorde gjorde vi bredvid varandra.
En gång trodde hon att hon tappat bort mig.
Inte då, jag stod bara på hennes vänstra sida (brukar inta den högra).
Nu planerar vi att ses utanför träningslokalen.
Vi har samtalat ganska lång tid med varandra.
Men alla samtal har skett före, efter och som nu på slutet under träningen.
Vi uppför oss som "dom där ungdomarna" som bara tjattrar och stör.
På något vis känns det mer okej när tanter gör så.
Fast nu är det nära med den första privata träffen hemma hos mig.
Jag ska laga något riktigt gott.
Det är ganska schysst att vara kompis med mig för jag älskar att laga mat.
Så det kan man dra fördel av.
Snart Anita åker mannen i huset till Umeå och då ska vi ägna oss mat och prat.
Kommentarer
Postat av: Anita
Paula, för mig är det lyx att fått börja lära känna dig, du delar med dig av en underbar positiv glädje inför livet. Många gånger när vi träffas o böjar "prata, tjattra" glömmer jag andra runt omkring . . . o det kan bli lite högljutt ibland . . . men igentligen vad spelar det för roll, man måste väl ha rätt att glädjas!! Kramis tills nästa pass eller "date"
Trackback
