antligentant

Syster, svåger Mats och jag i flygplanet.

Nu börjar vårat äventyr mot Mayafolkets Yucatán.

Så här såg vår flygrutt ut.

Hade du en jordglob framför dig så skulle det vara lite lättare att se att detta är den närmaste vägen.

Ca 11 timmars flygning till Cancun från Arlanda.

Det gick ganska lätt. Är man bara mentalt inställd på vad som väntar går det ganska bra.

Här tillbringas första natten på hotell Hacienda Radisson i Cancun. Väckning 06.30 för frukost och avresa klockan 08.00. Resväskan utanför dörren senast 07.15.

Logistiken under en Teamresa är helt otrolig.

Nu börjar rundturen, mot Valladolid för ett kort stop.

Valladolid

Här bor ca 49 000 personer idag, folket lever på jordbruk och industrier. En gång i tiden fanns här en mayastad, som hette Zaci. För första gången under resan, men inte sista, fick ni höra talas om familjen Montejo. Den spanska familj som erövrade/grundade de flesta av de städer vi besökte. Det var en far, en son och en nevö som härjade i området. Alla hette de, för enkelhetens skull, Francisco de Montejo. I Valladolids fall var det nevön som först försökte erövra staden, men han stoppades av mayaindianer. Sonen lyckades senare, 1543, med uppdraget. Den spanska staden byggdes, man skulle kunna säga, ovanpå mayastaden, byggnadsmaterial togs från indianernas palats och tempel. Valladolid ligger en bit från Mérida, därför blev det en stad som kom att sköta sig själv under kolonialtiden. Klimatet och vegetationen bidrog till Valladolids isolering. År 1809 planerade mayainidianerna en revolt, men planen avslöjades av spanjorerna innan den kunde sättas i verket, ett frö hade dock såtts... Så småningom förbjöds indianerna att ens komma in i den spanska staden, det var kanske detta som gjorde att Valladolid blev mayaindianernas första mål under kastkriget 1847. Staden föll efter två månader. De spanjorer som inte lyckades fly till Mérida dödades av indianerna.

I Valladolid gjorde vi ett stopp så att de som ville fick möjlighet att köpa frimärken, växla pengar och titta på folklivet. Vi kunde se att mayakvinnorna fortfarande använder huipilen till vardags, sina traditionella, oftast vita, klänningar, vackert dekorerade med broderade blommor. Vid kvart i tolv lämnade vi Valladolid och åkte mot Chichen Itza. Nu var det dags att få någonting i magen och vi stannade till vid restaurang Kukulkán där det serverades typisk yukatekisk buffé med bla pibil – kyckling eller griskött tillagad i en mycket god sås gjord på frukten från orleana/lipstickträdet – achiote, kanel, vitlök, svartpeppar, vitpeppar, kryddpeppar, chili, apelsinjuice, oregano och kummin. Vid tvåtiden åkte vi mätta och belåtna vidare mot det arkeologiska området Chichen Itza, det tog inte mer än tio minuter. Solen sken och det var varmt och skönt.