dag 2

Dessa vackra samtalsplatser fanns på ett flertal ställen.
Ganska läckert med dessa gjutna stolar mot varandra.
Att ta sig fram 200 mil i Mexico gjorde vi i denna buss.
29 stycken mycket trevliga människor fanns med den första veckan under vår rundresa.
Har man en sjuk lillasyster med så måste man vila och fika ibland. Pia hade nog 40 graders feber när vi klev på planet.
Det första vi gjorde i Cancún var att gå till farmaciabutiken och köpa penicillin.
Vi behövde inget recept och vår spanska gjorde teckenspråk till ett måste.
Åh så kommer vi då redan dag 2 till den mest kända Mayastaden, Chichén Itza. Det var en ståtlig syn som mötte oss. Jag är så glad att vi började med denna plats.
För det blir bara bättre. Det som drog ner betyget på denna plats var alla köpmän.
Andra Mayastäder var mer sagolika just för att de var befriade från all försälning inom området.
Oavsett försäljare eller inte så är historiens vingslag som näring för fantasin och de inre föreställningar man kan göra.
Hantverken var vakcra.
Ett och annat inköp gjordes med prutning minst ner till halva priset, det ingår liksom.
Fattigdomen är stor och alla skall försörjas.
Denna Mayakvinna och hennes dotter sjung för oss.
Som tack köpte vi hennes dukar som hon broderat.
Fördelningspolitiken har lång väg kvar att utvecklas för att få bukt med de stora klyftorna.
Mot Mérida och två nätter på hotell Gran Real Yucotán.
Detta var vår bedd och nedan kommer vår matsal och loungé där vi kunde hänga med bar himmel och pelare som värsta romartid.
Bakom oss ligger frukostplatsen. Här var riktigt mysigt att bo två nätter.
Lite info om Mérida kommer här som urklipp från vår guides reseskildring.

Mérida

Här bor ca 900 000 personer och det är staten Yucatáns huvudstad. Staden har varit ett mayakulturcentrum sedan innan spanjorerna kom, idag är den halvöns kommersiella centrum. I utkanten av staden ligger möbelfabriker, bryggerier och lagerlokaler fyllda med sisalhampaprodukter, frukt, timmer och tobak.

På Yucatánhalvön finns en tradition av motstånd och det var inte lätt, för spanjorerna, att erövra detta område. Först kom Francisco de Montejo den äldre, på tidigt 1530-tal, men han återvände till sin bas i centrala Mexiko utan att ha lyckats erövra mayastaden Tihó (dagens Mérida). Hans son grundade en spansk koloni i Campeche år 1540. Med Campeche som bas kunde han och hans armé erövra Tihó år 1542. Han utnyttjade den politiska oenighet som för tillfället rådde mellan mayaledarna. Mot slutet av decenniet styrdes i stort sett hela Yucatán av spanjorerna.  När Montejo och hans conquistadorer red in i Tihó möttes de av mayabebyggelse i kalksten, det påminde dem om det romerska arkitektoniska arvet i den spanska staden Mérida, därav namnet. Mérida tog order direkt från Spanien, inte via Mexiko Stad (Mexico City). Indianerna blev slavar och behandlades illa, med frälsning som ursäkt, detta lade grunden till framtida oroligheter.

 

År 1821, när den mexikanska frigörelsekampen var genomförd, blev Yucatán självständigt i två år, men anslöt sig 1823 till övriga Mexiko. När spansk kontroll försvann började lokala potentater bygga upp enorma haciendor där sockerrör och sisal odlades. Indianerna liv förvärrades, de antogs vara fria, men kontrollerades av haciendaägarnas skuldsystem. I takt med att haciendaägarnas makt och förmögenheter växte, växte även deras oro att amerikanerna eller att Mexikos centralmakt skulle börja intressera sig för deras tillgångar. Méridas regering gick med på att organisera en beväpnad armé, soldaterna blev de förtryckta indianerna från haciendorna. År 1847, nu med tillgång till vapen, gjorde indianerna uppror – så började Kastkriget. Bara Mérida och Campeche höll sina ställningar, resten av Yucatán hamnade under indianernas kontroll. När Mérida inte kunde stå emot längre skickade centralmakten i Mexiko Stad ner sina styrkor, i utbyte mot att Mérida gick med på att hädanefter ta order direkt av huvudstaden.  Kastkriget höll på i omgångar fram till början av 1900-talet.

 

På kvällen åt vi middag tillsammans på hotellet, vi fick morotssoppa och kyckling med plommonsås, efter maten blev det  chokladtårta. Jag tror att ni somnade gott efter en innehållsrik dag.

Ja, Anikka det gjorde vi./Paola


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0