antligentant

jag skulle vilja skriva någonting till mina föräldrar.
någonting fint om hur bra de är.

jag kan inte säga att ni har gjort allting rätt, för det gör väl ingen, men ni har gjort ett jättejobb som överträffar mycket annat här i världen. ni har plockat upp någonting ganska trasigt och byggt en familj. ni har fått kämpa med mig, stina och tony, alla på olika sätt. ni har prövats i era roller ett otal gånger och prövas fortfarande i och med händelser som präglat det ni ser idag.

ni har reparerat, kompenserat och gett så mycket kärlek. ni har fått mig att börja prata, uttrycka mig och växa med det. ni har stöttat mig och jag har aldrig, ALDRIG, tvivlat på att ni kommer finnas där för mig.

ni har ställt krav och varit jobbiga men alltid gjort det ni trott varit rätt och sått frön av era värderingar i mig.
ni har provocerat och utmanat mig. ni har varit mjuka och kärleksfulla.

ni har åkt med på konståkningstävlingar, suttit i kalla ishallar och klappat händer. ni har varit basketföräldrar och mina främsta supportrar. ni har skjutsat, hämtat, flyttat, tröstat och skrattat med mig. jag har verkligen kännt att ni varit stolta över mig. den känslan är på många sätt oslagbar.

idag är det jag som är så stolt över er! över att ni aldrig ger upp. tar nya tag. lever livet, njuter och genomgår positiva livsstilsförändringar. ni inspirerar mig så otroligt mycket när ni visar mig att det aldrig är försent och att jag ska följa mitt hjärta hur det än slår. ni inger en genuin trygghet i mig som jag alltid kan falla tillbaka på.

jag vill aldrig att ni tvivlar på att ni har varit bra föräldrar och förebilder! jag kan faktiskt inte tänka mig att någon kan ha det så mycket bättre. visst har livet inte varit en lek alltid, varken för er eller för mig, men så mycket kärlek som ni ger överskuggas ofta allt det onda. vi kan inte ändra på det som varit, bara lära oss leva med det som en del av oss själva, men vi kan välja och skapa vår egen framtid.

detta är sant. utan er hade jag inte varit den Ida jag är idag och jag gillar den jag kommit att bli.
ni har format och präglat mig i en riktning som jag älskar.

det kanske är konstigt att tacka sina föräldrar för att de älskar en(?).
men tack för att ni älskat mig på det sättet ni gjort. verkligen.
tack för att ni har varit hårda ibland, jag kanske nästan hatade det då, men nu vet jag bättre.
tack för ert engagemang och för att ni lärt mig att kämpa för det jag tycker är viktigt.