antligentant

Min blogg handlar om livet i stort och smått. Mycket kost och träning naturligtvis eftersom det är mina stora ämnen här och nu.

Även livets svåra och fina stunder har sitt berättigande på min blogg då jag finner det viktigt.

Just för en liten stund sedan kom min Stina in med tårarna rinnande. Vi hade innan pratat om hennes student och vilka som kommer hit och uppvaktar henne.

Från att inse att på storasyster student som var en stor familjeträff där morfar var med till att inse att morfar aldrig kommer att komma mer, det gör ont. Det är det som kallas sorg det som aldrig blev. Jag saknar också min pappa ibland. Det fanns så mycket mer vi kunnat dela.

Så mitt glädjen finns också sorgen. När jag sitter här vid tangentbordet och skriver blir jag själv ibland förvånad över att när jag printar ner orden kommer påslag av känslor jag knappt var medveten om att de fanns. Inte i alla fall inte så nära. Tänker på Uno Svenningssons text, under ytan.

Det är riktigt härligt att dyka in under ytan. Tack Stina för att du dök med mig. Morfar älskade dig och hade varit stolt över dig och vem du har blivit.