antligentant

Sista dagen och framför allt sista passet. Ett step-pass klockan 10.15. Veckans enda step faktiskt. För Ida var det premiär. Hon har aldrig tidigare testat. Hon sa själv att hon inte trodde hon skulle klara koordinationen. Men som så många gånger tidigare ska ett försök till för att bevisa motsatsen. Det gick strålande.

Så här glad ser man ut när armar och ben klickar. Heja heja vad kul det är med step. Undrar om Ida kommer att hänga i Iksus stepsalar i Umeå?

Stina Bergsten var naturligtvis kvinnan som såg till att Stepen blev av. Stina var också den kvinnan som gav oss veckans första muskelpass. Hon är grymt stark. Men mest är hon en instruktör som kan balansera god utlärning, bra coachning med ett leende och glimten i ögat.

Med mig hem förutom kraft och energi har jag också dessa hälar. På Veckans "pricka tiden" klarade jag också av att "pricka hälen". Eller rättare sagt hälarna.

Jag var så dum att jag hade låga strumpor i löparskorna vilket gjorde att jag fick in småsten som skavde så härligt under 5 km och 250 meter.

Så av medresenärer fick jag hjälp med lite skavsårsplåster.

Kolla noga. På 20:e plats kom jag. 50 sekunder från min gissade tid. Hade jag stannat och tagit stenarna ur skorna hade jag kanske prickat tiden, vem vet? Först står min gissade tid, sedan den tid jag stavade på.

Efter några timmar på Rest & Fly åt vi lite god lunch. Tack älskade Ida för en härlig vecka. Jag älskar dig och du har fått veckans pris som "bästa dotter".

Dessa kvinnor var fyllda av positiv energi. Egentligen borde de funnits priser i fler kategorier och ett pris borde ha gått till "veckans glada pensionärer". Självklart menar jag att priset skulle tillfalla dessa ovanämda damer. Dam är ord för en uppklädd tant.

Min alldeles egna datasupport i Portugal sitter här. Vilken tur att du fanns på knox när jag inte hade bättre koll på alla dessa lösenord och anslutningar. Tack!!

Gokillen som blev tröstad efter maten med en glass, vilket tur du hade att servitrisen uppfattade de tuffa tjejerna som styrde bort pommes friten från din omelett.

Två otroligt snygga trebarnsmammor, Camilla och Fia. Ni var så sympatiska och mysiga att både Ida och "Idas mamma" gärna ville finnas nära er.

Kvällens outfit med tillhörande skor är fem stjärnor av fem möjliga!

Gunilla Hoffman och jag fann varandra redan på flygplanet ner mot Faro. Sedan fanns vi mer eller mindre vid varandras sida under veckan. Som typ här och här;

Två mogna och en väldigt stark. Ni förstår väl att jag är den starka??

Även Ida gör sig redo för prisutdelningen genom lite föhäng i baren och passar på att knyta an de nya kontakterna.

Pris som "veckans sköning" går till Bea. Hon är "SOBEA"!!

Här är Bea igen. På yogan nere vid plankan. Flera av veckans pass var om par.

Inför sista kvällen med gänget och prisutdelningen fick alla veckans ledare på rad.

När bildspelet för veckan visades kom mina tårar som ett uttryck för lycka. Visst är det märkligt att känslorna blir så starka och kraftfulla att de nästan överrumplar.

Laddningen med alla dopaminer och andra må bra hormonern som den fysiska aktivitetn gjort tillsammans med den mentala och sociala nivån är näst intill oslagbar.

Erik Nordlund gör sig redo för att instruera oss på ett pass funktioinell styrka. Mitt dilemma hela denna träningsvecka är ju att dokumentera allt. Så när det blir en jobbig övning skyndar jag till kameran och passar på att slå två flugor i en smäll, vila och fota.

Om du kollar ordenligt så ser du att inga knän är i golvet, en riktigt tyng övning även för min starka dotter.

Om vi ser på dessa deltagare så har alla olika uppfattningar om hur och vad som ska göras. Det är inte alltid helt lätt med nya övningar. Med nya instruktörer kommer nya rörelser. Tack Erik för ett riktigt trevligt styrkepass.

På Knox finner jag Springtimes egen bloggerska Annie Thoren. Oftast är hon den som fotar och dokumenterar och det var trevligt att få bjuda på en omvänd situation. Annie, om du behöver någon vikarie ibland så är det bara att höra av dig.

På Knox hängde vi gärna över våra datorer med en kaffe eller som Bea här med en fruktjuice.

Dagens lösenord var flashback, precis vad som händer när jag bloggar. Flashbacks kommer över mig hela tiden och gör det möjligt att uppleva resan och allt som ryms däri. Helt gratis och ett schysst sätt att landa i alla mentala och känslomässiga upplevelser som har gjorts under veckan.

Äntligen har dagen kommit då jag får ha min Ida för mig själv en hel vecka!!!

21 april, dagen för hennes födelse blir dagen för resan ner till Portugal och Monte Gordo.

Vilken fin present för henne och vilken lycka för mig.

Dag 1 börjas med yoga som vi har tänkt hålla i hela veckan. Allt för att kroppen skall hålla hela veckans träningspass med Nina Eriksson. Niina är en ur Martins stab. Lugn fin röst att vakna till klockan 07.0 på morgonen.

Alltid (vilket menas två gånger tidigare) möter jag favorit i repris, här är en av dem. Irene (tror jag) mötte jag förra året och hon hjälpte med några fina bilder som hamnade på bloggen. Gång nummer två som i år blir jag extra glad över att se denna kraftfulla positiva kvinna!!

Irene och jag inför dagens andra pass, muskelpass!

I träningslokalen med Stina Bergsten, ännu en ur Martins handplockade stab.

Urskön instruktör.

Här är Ida strax innan och lite halvskraj ut. Hon har ju varit sjuk innan och tappat muskelmassa. Tur att hon är ung!

Hon jobbar på som hon aldrig varit ifrån träningen eller ens varit sjuk, hon är grym!

Även Idas mamma jobbar på bra. Heja Paola!!!

Veckans värd behöver kanske inte någon presentation. Temat för veckan är "utmana dig själv".

Det fick vi verkligen göra under Martins första pass, cirkelfys alá 20 stationer!!!!

Här är jag och Gunilla efter Martins pass, Lidberg såklart.

Redan på planet möter vi denna första trevliga  kvinna som vi redan haft trevliga stunder med, Gunilla.

Jag har som mål att fånga alla instruktörer som jag låter styra min kropp. Återkommer med bilder på yogafröken, som faktiskt sitter framför mig just nu på NOX! Men precis som jag har hon en dator i knät.

Föreläsningssalen går vi till varje kväll och här är vi på informationsmötet. Vår nya bekant Gunilla hade hittat kaffet!

 

Kvällens föreläsning av Dr Magnus Willander.

Godnatt, efter 1,5 timmars föreläsning kring ovannämda ämne och dagen träning i bagaget fick boken ligga orörd.

Vilken underbar start på året vecka i Monte Gordo!

Om inte så är det ingen katastrof.

Träningskläder och lite vanliga kläder så klarar jag mig bra.

Lite euro finns i plånboken.

Kameragenomgång med mannen.

Canon, lite mer avancerad än den gamla lilla digitalkameran.

Jag har lärt mig tre saker eftersom mitt huvud är fullt av annat just nu.

Snart får jag krama min Ida.

Trött, glad och längtansfull.

Frisören; check.

Sista  träningspasset kommer i morgon i form av cirkelfys.

Just ja, lite euro ska hämtas ut.

Kirurgtejp måste inhandlas för jag får friktionsskador mellan de där två bakdelarna annars.

Imorgon skall jag nog ta fram min rosa resväska (jag gillar inte ens rosa trots min FB-profilbild).

På fredag ska jag bli bjuden på middag av min son och hans flickvän HÄR.

De skall inhandla, laga, och bjuda oss här hemma.

Undrar vad det blir?

Det är tacksamt att bjuda mig på mat för jag älskar mat!

Blir så förtjust att jag nästan blir lite glupsk, min man säger att det är därför jag sätter i halsen.

Fast jag säger att det är för att min hals är så trång.

Oj, hur hamnade jag här?

Det går fort i min tankeverksamhet ibland.

Superstruktruren lämnar mig när jag blir lite trött, klockar är redan 21.45.

Tror jag måste gå in till min säng för lite läsning innan ögonen sluts för denna dag.

På torsdag blir ett cirkelfys med Susanne tror jag, eftersom Maria är i utlandet och jobbar.

Kanske CORE-Linda skall få släpa runt på tanterna igen.

Fast vi är ganska schyssta tantisar faktsikt så det är ingen dålig grupp man får vara i.

På lördag lyfter planet mot Portugal och Monte Gordo.

Inget värdskap från F & S detta år.

Nej, i år är det Martin Lidberg som får stjäla våra hjärtan (kanske hans stab också).

Ja, det känns som jag kommer att vara lite otrogen.

Men det är ju lite pirrigt med otrohet.

Hur kommer den nya träningen att vara?

Kommer jag att känna igen rörelserna?

Okej, temat var "utmana dig själv".

Kommer han fatta hur bra jag är på "våra rörelser"?

Tänk om dom är stöddiga?

Åh, inte ens Lotta kommer att vara där.

Nej, jag är inte orolig, jag är bara rolig!

Eller som någon skulle säga; SNARK!!!!

Diciplinerad ensamkörande WOD på lördagen och en skitroligt HIT-pass på söndagen.

En av finaldelarna var en tävling med fyra i varje lag.

Tänk att det blir så kul när det ska tävlas.

Tävling är det mest motiverande för att höja prestationen hos mig.

För vissa kanske det är tvärtom, att de blir stressade över tävlingsmomentet.

Söndagskvällen avslutades med en son och hans nyvunna flickvän.

Riktigt mysigt faktiskt.

Skulle kunna vänja mig med familjekvällar sådar lite då och då.

Har också lärt mig lite nya grejer.

När jag snackar nya grejer så handlar det om språk och moderna uttryck.

För att man blivit tant måste man inte vara gammaldags och torr som ...............

Nej, nu snackar vi "snark" och "trötta människor" och annat som suger.

Själv har jag investerat min helg i pigga, glada, smarta och positiva människor.

Det ger schysst avkastning.

Så att förska jobba upp formen för att kunna maxa lite grand i Monte Gordo känns lite pirrigt.

Jag vet att min Ida (dotter) har haft betydligt tuffare än jag då hon varit ordenligt sjuk i omgångar. Det smolkar hennes resa lite.

Men Portugal är så mycket mer än att bara träna hela dagarna.

Människorna som åker ner dit och väljer att lägga flera tusen kronor på skön träningsmiljö är enligt min erfarenhet så fyllda med positiv energi.

Mina två tidigare resor har gjort mig mest glad över just detta.

När jag kommit hem har jag förstått att jag boostrat med energi från alla dessa människor.

Så det är lika mycket en psykiskt och mental ingridiens som den är fysisk.

Denna lördagsmorgon har jag gjort pass som skall ge snabb effekt.

Uppvärmning på crossmaskin 15 minuter för att den är snäll mot knät. Bredvid stod min goda träningsvän Anita. Egentligen hennes förtjänst att jag pallrade mig ner till gymmet före 10.00.

Jag har lydigt min dotters råd när det gäller löpning att börja med kortare löppass för att låta knät och dess ligament och muskelfästen få tid den tid de behöver för att byggas upp (hon är trots allt utbildad idrottvetare och idrottsmedicinare).

Så 15 minuters löpning på löbandet. Gjorde inte ont en enda gång.

Sedan alldeles allena med Anita som publik uppe på kontionsläktaren en WOD alá 300.

Detta innebar 50 var av följande; armhävning, burpees, situps, boxhopp, dips och knäböj.

Armhävningen är den som är tuffast rent styrkemässigt. Burpees kräver mest flås. Boxen älskar jag, fast den är jobbig. Jag gjorde 30 av hoppen på 45 cm boxen och 20 på den lägre 30 cm tror jag den är. Lite fler övningar för magen i strechrummet men ytterst lite innan strechen fick hjälpa denna kropp till mindre stelhet.

Detta kan lätt bli ett lördagsnöje!!

Det märks ganska snabbt om jag varit borta ett tag.

Hjärnan måste koppla greppet om själva rörelseschemat.

En tanthjärna är dock hyfsat bra på det.

Det gäller bara att stanna upp och titta ibland.

Sen tar det en till två gånger innan jag gör rätt.

Som tur är kör vi blocken så många gånger att det sitter till slut.

Men man får inte slappna av och drömma sig bort någon annan stans, då är det kört.

Helt enkelt ett bra pass för både hjärna och hjärta!

I dessa sängar sov vi den sista veckan på ett litet familjehotell som heter Lab Nah i Playa del Carmen.

Våran trädgård var som en liten saga. Ett stenkast från havet, karibiska oceanen.

Vattentemperaturen var knappt svalkande, men helt underbart att få bada i.

Vissa dagar var det härliga vågor som gjorde badandet lite extra kul.

Efter en veckas rundresa var det rätt skönt att slappa vid stranden. Vårat favoritställe hade omeletter som lockade oss vid fler än ett tillfälle.

Här är ett omeletttilfälle, väntar liksom på maten. Fast dessa gossar verkar rätt nöjda ändå.

En av de sista dagarna begav vi oss till parken Xcaret. Detta var en park som lockade med heldagsaktiviteter för hela familjen om man ville. Anledningen till vårt besök var den beryktade showen som nu skulle sy ihop vår resa i Mexico. Titta och njut...................

Scenen som i mitten har den omtalade fotbollsplanen.

Nu börjar platserna fyllas inför kvällens föreställning. Alla fick ljus att tända.

Snart var hela stadion fylld av dessa ljus.

Öppningsnumret fick mig att gråta. Denna lilla mayaflicka sjung som om hon var nedsläppt från himmelen.

Mexico har gjort mig mer historiskt kunnig. Jag har lärt mig att Mexico som framställs i media bara är en liten del av en händelse i ett land.

Mexicanarna var alltid vänliga, hjälpsamma och mycket tillmötesgående. Ett leende från deras ansikte var mer en regel än ett undantag.

Att samla på upplevelser är ett ganska behagligt sätt att leva på. Av alla tusen bilder finns här bara ett axplock.

Tack Mexico!

Maria var hemma och var sjuk så det var en vikarie på plats.

Oj så många vi var idag.

Kanske var det vädret och all påskmat som lockade in människor till träningslokalen?

Vad vet jag?

Det jag vet är i alla fall att jag hade längtat efter förra helgens uppehåll pga halsont.

Som tur var gick det snabbt över, kanske för att jag var så duktig på att att vila?

Kul var det så ända in i baljan!

Anita och jag körde par i första zonen, därefter peppade vi varandra med blickar och konstiga ljud.

Jag älskar att man får låta, jag orkar mer då!

Det är ren och skär motivation med ljud för mig.

Det verkar som att både Tabataintervaller och idiotenstaffeten blivit mer eller mindre obligatoriska som två finaldelar.

Det tycker jag är roligt.

Även om dagens pass inte kändes som mitt bästa.

Fast 24 minuter i pulszon 4 är bra, riktigkt bra.

Nu väntar en fyra dagars vecka och därpå en femdagars vecka.

Sen är det dags igen.

Portugal skall göras med dotter Ida.

Nedräkningen har börjat.

Ända från Västerås har min stora lillebror färdas för att få äta storasyster påskmat.

Med sig hade han sina fantastiskt söta barn Elsa och Aron.

Aron var en nöjd leende kille hela dagen. Det räckte med att någon tittade på honom så var det klart.

Elsa vann dagens tävling.

Hon var den som kunde äta mest prinskorvar.

Heja Elsa!!!

Åh vad faster Paola tycker det är mysigt med mig tänker Aron.

Åh faster Paola tror hon såg ut som mig när hon var lite, säger Elsa!

Nej det säger faktiskt farmor Ethel.

Efter påskmaten och promenaden var det dags för kaffet i köket.

Till kaffet kommer kusin Tony.

Tony verkar trivas rätt bra med småkusiner i knäet.

Jag vill sitta i en egen stol mamma, säger Elsa!!

Så nöjd en liten Elsa blir då.

Så nöjd pappa Pelle och mamma Anna blir när någon bryr sig om deras barn så de kan gulla med varandra. Syns det att de varit uppe under natter? Ja, Pelle ser nog lite trött ut. Fast Anna var den som var tröttast tror vi.

Påskdagen blev lite brödbaksdag. Har jag gjort en god linssoppa är hemmagjord limpa ett måste!

Två promenader fick en lugn på denna tant.

Palenque. Staden ligger i delstaten Chiapas lågland, och har cirka 60 000 invånare. Den är kanske inte lika vacker som Mérida och Campeche, men har ett trevligt folkliv och en hel del affärer att titta i. Palenque grundades 1567 av Pedro Lorenzo de la Nada, en av alla de munkar som kom till Mexiko i Cortés fotspår. Hernan Cortés räknas som Mexikos erövrare, han kom till östkusten år 1519, två år senare hade han och hans spanska conquistadorer, med hjälp av olika indianfolk, lagt aztekernas/mexicas rike under sig. Vi stannade två nätter på hotell Maya Tucan.

Arkeologiska området Palenque.

Palenque betyder befästa hus på mayaspråket chol, en gång i tiden hette staden dock Nachan – ormstaden. Under den förklassiska perioden lär det ha varit en obetydlig stad, den kom så småningom att blomstra under den senare delen av den klassiska perioden då den blev en av de viktigaste städerna i låglandet och täckte en yta på ca 20 km2, invånarantalet uppskattas till cirka 8000. Som så många mayastäder övergavs den runt 900-talet e Kr. De sista inskriptionerna i Palenque daterar från år 799 e Kr. Forskarna vet ännu inte med säkerhet vad som hände vid denna period, men teorierna är många, kanske handlade det om politiska oroligheter, kanske tröttnade folket på sina auktoritära teokratiska ledare och gjorde uppror, kanske handlade det om att städerna växt för snabbt och att man inte klarade av att försörja folket, kanske var det naturkatastrofer i kombination med utarmande av jorden, som orsakade att folket lämnade sina hem. Med största säkerhet var det en kombination av de ovannämnda skälen som ledde till att många mayastäder övergavs.

 

Här har topografin fått bestämma byggnadernas läge och även arkitekturen skiljer sig från andra mayastäder – den är luftigare och tornet, som pryder palatset, är unikt. Vi tittade på den tempelbas där den röda drottningen begravdes och även den där mayaledaren Pakal (solsköld) en gång vilat. Vi vet idag en hel del om ledarna i Palenque tack vare stora framgångar vad gäller tydandet av mayaskriften – en kombination av ideografiska och fonetiska tecken. Pakal kom till makten redan som tolvåring och regerade staden under större delen av 600-talet (615-683 e Kr), han efterträddes av sin son Kan B’alam (ormjaguar). Dessa två herrar finns avbildade på många av stadens fantastiska reliefer, man kan se hur Pakal lämnar över makten till sin son. Vi promenerade bort till Palatset, vilket K’an Joy Chitam – Pakals andre son- såg till att bygga färdigt under sin regeringsperiod, för att titta just på ett antal vackra reliefer, ledarna verkade nästan besatta av att avbilda sig själva för att leva vidare. Denna byggnad kröns av det fyravåningar höga tornet, som användes som observatorium eller vakttorn. Efter det tog vi oss, via en liten träbro, över floden Otulum för att titta på de tre tempelbaser som ligger uppe på en kulle inbäddade i grönska.

 

På Palenques olika reliefer kan man tydligt se hur folket såg ut, hur de gick klädda och hur de smyckade sig. Eliten lär ha använt bomullskläder och sandaler medan vanligt folk använde kläder tillverkade av grövre fibrer, t ex från agaveplantan, och gick barfota. Även utsmycknigen var olika, de rika använde smycken tillverkade av bl a jade och obsidian och de bar ståtliga fjäderhuvudbonader. Den övriga befolkningen smyckade sig mycket enkelt eller inte alls, kanske med någon fjäder eller halsband av keramikpärlor. Det ansågs vackert att var skelögd och därför lät man hänga en liten sten mellan ögonen på små barn så att de förhoppningsvis skulle bli skelögda med tiden. Att pressa huvudet på spädbarn var också vanligt förekommande bland mayaindianerna. Man pressade skallen mellan två träbitar, som spändes ihop med en tygbit.

Då min doktor sagt åt mig att lugna ner mig och pröva på yoga istället då jag är kognitiv terapeut och borde förstå att lyssna på kroppen.

Det har bara gjort ont när jag sprungit på asflat med än 5 kilometer.

All annan träning ger ingen smärta alls.

Jo, träningsvärk såklart.

Den är bara ett kvitto på att jag jobbat på bra.

Det som är lite konstigt är att jag egentligen tidigare inte gillat löpning så där värst mycket. Men ett par säsonger med cross-träning i skogen då vi kombinerat löpintervaller med styrka så har jag fått upp en liten kärlekslåga till löpningen.

Och för att inte tala om när doktorn sa att jag inte skulle ägna mig åt löpning, då fick jag verkligen lust att springa.

Hur konstigt det kan vara?

Längtar efter ett riktigt "grisigt" crossfitpass just nu.

Boxen, jag hoppa på boxen.

Den blev jag blixtförälskad i!!!

En dag till på jobbet.

Fredagen är tänkt till;

• handla mat
• laga mat
• leka mat

På påskaftom kommer lillebror med fru och barn.

Mår mamma bra så följer hon och Wille med.

Jag hoppas mamma mår bra.

Innan påsk ska jag testa på ett cirkelfyspass också. Hoppas sen på skön helg med god mat och god träning.

Är lite lycklig faktiskt.

Fångar alla små solstrålar som skiner varje dag om jag väljer att fånga dem.

Dagens solstrålar har jag inte behlövt anstränga mig för fånga.

Ibland går det lätt, så nu njuter jag.

Frisk redan igår, men så ansvarsfull och tog en extra vilodag.

Hurra, hurra, hurra vad jag är bra!!!

Inte bara vila.

Nej, jag åt en supergod pizza och hade min son här.

Vad var det för speciellt med det då?

Jo du, han hade sin tjej med sig för första gången.

Är det märkvärdigt då?

Jo, för det är hans första som får komma till oss.

Hon var söt, lite kaxig (på ett skönt sätt) och ju längre kvällen led vann hon mitt tycke.

Idag har varit nere på F & S och gympat med Rune.

Så hårt har inte halsonda och lite hosta slitit ner mig.

Bara armarna var svaga, hua så konstigt.

Känner mig nästan helt normal igen.

Det imponerande, gröna vattenfallet Welib-Ja. där många av oss badade, jag också. På väg tillbaka till bussen hördes vrålaporna.

Tarzan in action!!

Vad säger man?

Vilka kraftiga simtag, en riktig djungelkille.

Här kommer lilla ludde hå hå ja ja!

Nej!!! Försjutton det är ju Jane!!

Jag gjorde som de sa, upp med knäna.

Jag klättrade upp igen efter hoppet för min kameraman inte hann med. Så, hej o hå!

Oh Wow, vad modig jag är!

Det finns någon som har sagt att vara vuxen är att alltid vara en smula barn.

Denna dag blev smulorna till en hel smörgås och det var helt underbart. Jag älskar att leka och fyllas med alla gladkänslor.

Dags att äta lunch vilket vi gjorde på restaurang Ppapp Holchac där vi först fick se var man lagat till vår mat – kyckling och fläskkött i pibilsås. Det serverades limesoppa, pibil och frukt till dessert. Efter maten fick den som ville en cucaracha, en kackerlacka, det var tequila med Kahloa och lite mineralvatten, tog man drycken i ett drag fick man uppmuntrande tillrop av personalen och så blev man ”omskakad”.

Det gick hett till när "cucaracha" blev aktuellt.

Han slog henne i huvudet, på riktigt. För att det skulle slå till liksom.

Han gjorde precis likadant med alla andra deltagare. Tror faktiskt Mats fick två omgångar.

Den eftermiddagen var han lite roligare än vanligt.

 

Efter middagen tog det fyrtiofem minuter stannade vi till för att besöka Flora och hennes familj. Ett besök som vi alla kommer att minnas.

Vi fick komma in och se hur denna mayafamilj bor ute på landet. Precis som huvudpyramiden i Uxmal är de typiska mayahusen/hyddorna ovala och har en dörröppning på framsidan och en på baksidan, när det är varmt har man båda dörrarna (om sådana finns) öppna så att vinden drar igenom huset. De sover i hängmattor och allt var väldigt enkelt. Flora hade fått nya golv, det var nog bra tyckte hon, men det blev problem när de var våta! Några hundar, grisar och kalkoner spatserade omkring på gården.

 

Hon broderade på en Singer trampmaskin, vilket hon gjorde i en hastighet som om den var eldriven.

Floras kök, hon baka majsbröd som vi fick smaka.

Drillade av vår guide Anikka Thorsson ställde de sig i storleksordning.