antligentant

Idag har jag lyckats anmäla mig första dagen på Nike Blast Women. Bra pass som jag blev nöjd med. Cyberrymden är ganska bra ändå.

Min träningstant-kollega har anmält sig också, så nu undrar vi vart vi ska bo?

Sist bodde vi hos hennes dotter som just lämnat storstaden för Östersund.

Vi löser det nog ganska bra om vi får klura lite på det.

Två pass gjorda idag, station styrka med Jennifer och Step med Carola.

Lite trött var jag nog i mina ben på slutet, brädan känns ganska hög då.

Imorgon bär det av till Åkerblads i Tällberg för två personaldagar. Lite nyfiken på maten är jag allt. Min kollega säger att den är lite överreklamerad. Vi får väl se vad jag tycker.

Min höjdare för dagen var nog allt min hemgjorda kalops med rödbetor efter passen. Nästan som den lyxigaste maten jag kan tänka mig. Kryddpeppar och lagerblad säger jag bara, det är det som gör det.

Imorgon är det 1:a advent.

När december smyger sig på kommer tankarna på pappa.

2004 somnade han in i armarna på mamma.

Han var säkert helt omedveten om att döden kom för fånga honom.

Det måste vara det mest fantastiska sättet at få dö, i armarna på sin älskade och vara helt övertygad om att ambulansen är på väg och att allt är under kontroll.

Dödsdagen för pappa blev den 13 december.

Den dagen minns jag inte en enda luciasång ifrån.

Julen försvann också i förlustens tecken.

Min förlust, mina syskons förlust och mest mammas förlust.

Det är spännande att titta på hur vi handskades med sorgen på så olika sätt.

Mitt fokus var på mamma. Kanske beror det på att jag blev storasyster?

Min ansvarslösa och rebelliska ungdom reparerar jag med ett stort mått av omsorg mot andra idag.

Om du hörde mig pappa skulle jag vilja berätta för dig att vi håller ett vakande öga på mamma. Jag vet att hon saknar dig.

Undrar hur det är ställt med min dopaminnivå? Jag har en sådan välmåendekurva just nu att jag nästan baxnar.

Endorfiner och andra signalsubstanser verkar också ha en god balans.

Kanske är min ingång i ”menopausen” än ren hit.

Tror nog att min ålder på 48 år gör mig mogen för att slippa ”det där” återkommande halvdryga.

Jag undrar om jag är där snart eller nu kanske. Kan inte riktigt avläsa några tydliga signaler förutom att min "klocka" hoppat lite hit och dit.

Att bli lite äldre innebär att jag hela tiden flyttar fram positionerna för vad som är att vara ”gammal”.

Så summa summarum kommer jag nog aldrig bli gammal på riktigt, inte min egna lilla värld.

Eller är det så att barnbarn förändrar den saken?

Vi får väl se om och när den dagen kommer.

Nog verkar det lite mysigt.

Att må bra är ett bra utgångsläge för att uppskatta andra. Jag uppskattar många personer just nu så innerligt och glädjefyllt.

Igår hade jag min barnsliga attityd helt påkopplad igen. Fast det är så otroligt skönt och det är inget jag försöker stoppa. Det bara bubblar glädjerus och frihetskänsla.

Så vad hände då?

Jo där var hon, min träningsväninna Anita. Vi håller också på att utvecklar vår relation till att sträcka sig utanför träningslokalen. Jag bjöd in henne till att följa med på hälsomässan men hon kunde inte i år. Nästa år ska jag samla mina favorittanter från träningen. Jag har några som jag är mycket glad i.

Anita och jag är så larviga när vi är på stationspasset att vi håller bredvid varandra hela tiden. Vi springer bredvid varandra, bevakar att ingen kommer emellan, förflyttar oss gemensamt från stationerna och hittar hela tiden platsen bredvid varandra. Det är så himla mysigt, och vi är värre än ungdomarna som tjattrar med varandra hela tiden. Jag hoppas att vi inte drar på oss onda ögat!!!! Vore jag inte straight skulle man kunna tro att jag var lite förälskad.  Fast jag är lite väninneförälskad. Har en till riktigt mysig kontakt. Hon och jag delade matta på core-passet.

Efter stationspasset körde jag ett pass med Rune. Jag försökte introducera honom i att spela wordfeud med våra smarta telefoner för ett tag sedan. Gick inte så bra. Jag tror Rune är bättre på att leda pass. Han är också en glädjespridare som verkar se människor. Det är viktigt att se, se på riktigt.

Så min dos av positiva känslor och människor fylldes på ordentligt igår.

Tisdag morgon och en skön stund med frukost är avklarad.

Jag ska träffa en journalist från Falukuriren.

Hon ska skriva om ”TANT”.

Hon har blivit tipsad om min blogg.

Bara namnet på bloggen kvalificerar mig att vara med och tycka till.

Fast vad ska jag säga?

Vad tänker jag om själva ”tantbegreppet”?

Helt ärligt ingen aning mer än att jag är vuxen och nöjd.

Jag säger vad jag vill, när jag vill och nästan till vem jag vill.

Tant är inte att hålla kafferepen vid liv i min värld.

Fast jag gillar ett gott kaffe, nu mer än någonsin faktiskt.

Går igenom gamla inlägg och blir rätt nöjd med vissa.

Tantinlägget från september 2010, ”Göta Petter! Jag är den nya tanten”.

Det finns även andra pärlor.

Är nog mest nöjd när jag vågat delat med mig av livets allvar.

En vecka har jag på mig att fundera.

Tips tas tacksamt emots.

Jag går runt i lite olika funderingar. Lite beslut som skall fattas.

Sågmyra mitt ute i ingenstans. Så mysigt och bra priser på det mesta.

Fredag!

Träningsvärken efter lördagens Hit sitter i idag onsdag. Länden och stjärten var muskler som tycktes få sig en duvning. Skönt med värk i rumpan. Nästan som ett lyft.

 

Min kära familj är så fostrad. Min make ägnade gårdagen till att fynda i skogen för att vi skall klara oss med kantareller i vinter. Idag har han rensat, förvällt och som inte detta var nog har han hunnit skura badrummet också!

Är detta vägen till mitt hjärta? Jag vägen har flera filer. Alltså det finns fler vägar in om du som läser detta vill pröva.

Min dotter Stina som för en kort stund är inneboende igen har fixat kvällsmiddagen. Jag satt i vardagsrummet och väntade. Maten skulle vara klar typ 18.00 till 18.30. Stina har en alldeles för optimistisk tro på hur fort det går att fixa käket. Jag blev tvungen att tjuvstarta med både chips (JA jag äter sådant) och naturgodis. Dämpade det värsta. Men vilket resultat denna unga dam gjorde, mmmmmmmm så gott med svamp i ostronsås, en sallad men sparris, sockerärter, cashewnötter. Till detta fanns mozzarella gratinerade tomater, klyftpotatis och pepparsås.

Ja vad säger man?

Jo man säger; Paola jag förstår att du är lycklig du.

Intar nu soffan och resten av godiset för att ladda för hälsomässan imorgon. Hämtar upp min kära kollega, den enda som har lika nära till nördstämpeln som jag inom träning och mat. Hon och jag skulle kunna roa oss att prata mat och träning länge. Hon har med sig två väninnor som jag inte känner, det är så kul med lite nya relationer. Säger jag idag, vi får se vad jag säger imorgon.

Efter mycket mat och ingen träning i fyra dagar var det helt underbart att dra på sig träningskläderna och åka ner till träningen.

Ett styrkepass med Jens var inte helt fel kan jag lova.

Svetten droppade med bra fart i pannan och ner i golvet.

Rumpmusklerna verkar inte tåla ledigheten alls. Dom gjorde ont i dagens sidkick.

Hämtad av käraste och hem till hans hemlagade middag. Stekt kassler, potatis och stuvad spenat. Lyckan är total. Hur kan mat smaka så mmmmmmmm?

Snart är Västeråskalorierna brända.

Städa städa varje fredag och så varje jul, det tycker jag är kul.
Ja, faktiskt när jag får göra det med min underbara syster Pia.
Alla fönster ska ha rena och fina gardiner. Tro nu inte att dessa som ligger på brädan skall upp i finrummet. Nejdå dessa ska hänga i badrummet. Fast helt ärligt serde lite våriga ut.  

Fick tyvärr inte använda ett nytaget städkort för hon tyckte inte hon var så snygg. Här är ett från augusti, nyfärgad och cool.

Det är tacksamt att hjälpa mamma med fönsterputs och höströj. Mamma själv jobbade på bra i köket. Maten har varit av högsta smaklycka hela helgen. För att inte prata om alla onyttigheter, äppelkaka med vispgrädde, smågodis, salta pinnar och popcorn. Jag har ätit av allt som bjudits.
Till lördagskvällen gör vi ett försök att göra oss lite nyttigare. Fruktsallad med äkta vaniljglass och lite kesella vanilj. Ops, en liten påse cheez crunches åkte ner i korgen också. Men va tusan det är inte så ofta. Den vältränade känslan känns lite avlägsen men är på hemmaplan snabbt åtgärdad igen.

Aron och Elsa hann vi förtårs också med att hälsa på. Här är Aron i fasters famn, vilken ljuvlig doft nygjorda har!

Wille fick också vara med när vi åkte till Rönnby och träffa sin kompis Elsa. Elsa tog sin dockvagn och sa till Wille; -kom nu vi ska gå och handla.

Syrran och jag gjorde en lång promenad med Wille. Vi tog en skön paus i fejandet och gick runt hela området. Jag fick visa lillesyster var vi bodde när jag och hon var riktigt små. Det är alltså 42 år sedan jag gick i lekskolan som vi gick förbi. Fattar ni? Jag är nog en riktig tant ändå!

Efter två härliga träningspass så förbereder jag packning inför Västeråsresa imorgon.

Först ett styrkestationspass med Jennifer och sedan ett steppass med Carola. Riktig skön genomkörare för hela kroppen. Märker att konditionen är klart förbättrad. Beror nog på min favvoträning HIT;en.

Anita och jag arbetade sida vid sida, attan va vi är bra!

Jag lyckade även hänga med hyfsat på stepen trots låg närvaro denna termin.

Jag visste under hela träningen att hemlagade köttbullar väntade. Han är så underbar!

Han gör köttbullar bäst (naturligtvis ska han läsa detta).

Syster, mamma och jag skall nu tillbringa tid från imorgon fram till söndag. Jag längtar efter min älskade syster som är min bästa vän.

Jag längtar efter min mamma som är min tappraste kämpe. Vi kommer för att lätta dina bördor och lindra din smärta.

Och mamma vi ska skratta och glädjas och visa vår fantastiska humor.

Damen bredvid mig på nedvarvningen pruttade när det var alldeles som tystast i lokalen. Hon såg så oberörd ut att jag blev imponerad.

Vi var några som direkt skicka blickarna till denna ljudliga lady.

Att det ska vara så olustigt med pruttar.

Det är ganska skönt att prutta när man är ensam.

Aldrig roligt när det finns någon bredvid.

Trots tantstatus så finns det fortfarande vissa svårigheter med offentliga pruttar.

När jag har pruttat på träningen så har jag försökt hålla mig tills vi får springa runt i lokalen om det varit möjligt. För på så sätt är det ingen som vet var ”den” kom ifrån. Så smart gjort av mig.

Det är också konstigt att vissa pruttar (mina) luktar så himla mycket och vissa pruttar (min mans) luktar inget alls.

Det är både orättvist och konstigt.

Är det min nyttiga konst som är förklaringen?

Min man som kan slarva lite mer med maten har för det mesta doftfria.

Eller är det så att man får det man klarar av?

Ja, tror att det är så.

Jag klarar rejäla pruttar.