antligentant

Imorgon är det 1:a advent.

När december smyger sig på kommer tankarna på pappa.

2004 somnade han in i armarna på mamma.

Han var säkert helt omedveten om att döden kom för fånga honom.

Det måste vara det mest fantastiska sättet at få dö, i armarna på sin älskade och vara helt övertygad om att ambulansen är på väg och att allt är under kontroll.

Dödsdagen för pappa blev den 13 december.

Den dagen minns jag inte en enda luciasång ifrån.

Julen försvann också i förlustens tecken.

Min förlust, mina syskons förlust och mest mammas förlust.

Det är spännande att titta på hur vi handskades med sorgen på så olika sätt.

Mitt fokus var på mamma. Kanske beror det på att jag blev storasyster?

Min ansvarslösa och rebelliska ungdom reparerar jag med ett stort mått av omsorg mot andra idag.

Om du hörde mig pappa skulle jag vilja berätta för dig att vi håller ett vakande öga på mamma. Jag vet att hon saknar dig.