antligentant

Nu är annandagpåsk här och släkten har åkt hem igen. Jag har njutit av min mamma och hennes nakenhund Wille men också av min lillebror Pelle, hans fru Anna och deras lilla Elsa.
Maten och allt godis var i stort sett redan klart innan de kom så det var bara att ge sig hän i ren och skär njutning. Innan påskbuffen åts gjordes en skön promenad i solen.
Min Stina gjorde sina tappra försök att finna en barnstol till Elsa som vi kunde låna då Pelle och Anna glömt sin. Sent på lördagen lyckades hon, hurra nu du Elsa ska du få ta plats vid bordet.

Vi har inte dalamålade barnstolar, nej utan en mindre sittlåda kan man säga som man spänner på en vanlig stol. Detta mina kära är fasters lilla älskling. Min mamma säger att Elsa är så lik mig som liten. Det är rätt okej faktiskt.
Påsk är = mat och godis. Det är lite jobbigt när allt är så gott och triggar igång "jag vill ha mer" känslan.

Rakt in i min mun åker en laxrulle, mmmums. Tony ser ut att undra vad ska jag börja med. Varför sitter inte alla ner vid bordet för? Jo för att varmrätterna serverades vid gående bord liksom.

Här kommer fynden från påskharen, eller ett kom faktiskt från Pelle och Anna. Det snygga i svart porslin.

Men jag har också lärt mig att frukt är också godis.

Efter all mat lät vi magarna få vila genom skön samkväm i vardagsrummet. Det är en härlig känsla att få ha sina nära och kära omkring sig. Framför allt så känns det så skönt att kunna måna om min mamma. Det händer något när en ena förälder blir ensam kvar då den andra går bort. Mamma har klarat av det på ett sätt som pappa förmodligen inte skulle ha gjort. Ensamheten blir nog ack så påtaglig när man levt ett helt liv med man och många barn. Så att mamma fick en ny familjemedlem i form av en liten nakenhund Wille har höjt hennes livskvalitet till den grad att hennes röstläge för alltid är förändrat. Hon har ursäkta pappa, en ny kärlek i Wille.


Wille den store charmören i den fina påskdräkten.