antligentant

Vilken skön dag i Västerås igår. Först gick turen hem till mamma och jag fick mitt gullabehov av Wille tillfredställt.

Jag, Sören och sonen Tony var resesällskap från Borlänge. Att bara få en stund i bilen tillsammans och inget stör känns som lyx. Tony det är så uppskattat att du pratar så som du gör med oss, tack för det.

Klockan 16.45 var det samling på Djäkneberget. Solen titta fram lagom där på berget.

Syskon, syskonbarn som grattade mamma lite grand. Fast egentligen var det en anledning att "släkta" lite med varandra. Kolla Västerås Domkyrka i bakgrunden, fantastisk utsikt!

Från lilla Elsa som var yngsta deltagaren till mamma som är ”jättegammal” typ 70 år.

Innan vi åkte var jag ute med Wille då frågade en granne om jag var min mammas syster. Så är det att bli skrynklig. Jag svarade att hon var min mamma, men tack ändå!

Alla säger att jag är så lik min mamma. Jag blev inte sårad på något vis. Jag gillar mina ålderstecken. Inte bara de fysiska utan också alla andra. Du kanske undrar vilka då? Kortfattat skulle jag vilja säga de mentala och känslomässiga mognadsdelarna.

Mina egna flickor kunde tyvärr inte närvara igår. Men de har planer på egen tid med sin mormor. Kvalitetstid, att ses så här många är lite svårt att hinna alla sådär på riktigt.

Efter kräftcheesecake som förrätt och med hjortstek med stuvade svartrötter med hasselbackspotatis som varmrätt var det dags för tårta. Det blev fyra tårtor och jag smakade dem alla.

Dajmtårtan blev nog en favorit men på klar andraplats kom marängtårtan. Jag blev lite full i magen efter alla tårtbitar. Men gott var det..............