antligentant

Jag hörde att det gick snett för din syrra!?

Det fick min lillebror höra av någon på gymmet. Han fick även höra att pappa supit ihjäl sig. Denna ”pålästa” om familjen Johansson hade gått i min storebrors klass. Visst är det fantastiskt vad människor vet.

Att pappa skulle ha supit ihjäl sig fick han veta innan killen visste att det var vår pappa han pratade om. Även om min pappa var alkoholist dog han av ett brock som brast på stora aortan. Det var på luciadagen 2004.

Vi hann göra bokslut jag och pappa. Det fanns en uppbyggd respekt inför nuet och inför varandra. Förståelse hjälper till vid försoning. Jag förstår att mina föräldrar båda två gjorde så gott de kunde med de förutsättningarna de hade. Att det brast är ingens fel. Det är så livet är. Det finns inga perfekta människor.

Mamma och jag har gjort bokslut på bokslut flera gånger om. Eller vi påbörjar något nytt varje dag. Tänk vad glad min pappa var i september 2004 när han kom hem från jobbet och mamma sa;

-          Olle, sätt dig ner jag måste få prata med dig.

-          Jag vet redan, hon har ringt mig.

Mamma har berättat att han var så stolt och nöjd när han fick berätta det. Att jag hans lilla jobbiga dotter ringde och berättade om beskedet. Beskedet som betydde liv, jag var frisk efter två tuffa behandlingar.

Jag är så glad att jag ringde min pappa när han var på jobbet i september 2004 och berättade. Han dog december 2004.

Pappa det går bra för din dotter. Föresten det går bra för alla dina barn. Jag skulle vilja döpa oss till ”ÅTEHÄMTNINGENS FAMILJ”.

Egentligen har jag aldrig trott på att man måste vara ledsen för att kunna vara glad. Men banne mig ibland känns lyckan så stark när jag tänker tillbaka. Vill inte vara utan olyckan som var för den har lärt mig så mycket. Den har gjort mig till en bättre människa. Till en godare människa.