antligentant

Så här fina blev vi innan vi klev på gummibåten som skulle ta oss ut på Atlanten och delfinerna.

Armar och ben var lite utsatta för den eventuella Portugisiska örloggmaneten. Den är mycket farlig enligt de kunniga på området. Nu är vi färdiga, bara flytvästen på!

Det här är kul, eller hur Urban? Du tyckte för ett kort ögonblick att vi skulle skita i delfinerna för det var så himla roligt att åka denna gummibåt. Fast din rygg, aja baja du fick parera rätt bra med benen. Mia du hann inte riktigt vända dig om, men vi vet att det är du bredvid din man.

Här ser jag inte så kaxig ut. Är rätt nervös faktiskt. Att åka rakt ut i Atlanten och glida ner bland en flock vilda delfiner kräver mod från mig i alla fall.

Kolla Annas fot och i vattnet två delfiner som väntar på oss. Fattar ni vilket häftigt äventyr. Vi kunde höra delfinerna tala till varandra under vattnet. Cyklop och snorkel på och helst ett glid över kanten. Fast mest blev det ett "PLUMS" i "ATLANTEN".

Ser ni det röda på handleden? Här är min hjältes brännskada. Det som som absolut inte skulle hända hände Emil 10 år. Utan våtdräkt och lika rädd som vi andra dyker han ner i Atlanten bland delfinerna. I det sista dyket händer det.

Emil ropar från vattnet, - jag brände mig, jag brände mig. Emils mamma ligger också i vattnet och jag översätter åt våra två besättningspersonal.

Trots dålig belöning för Emil var det en fantastisk upplevelse att få simma med dessa varelser. Anna det var fantastisk att få dela det med dig och din son Emil.