mitt i ett underbart
Är inne i ett kärleksrus. Jag menar till hela min familj. Detta rus gör mig ännu mer känslig än jag bruka vara.
Det innebär att allt berör så snabbt och fort att jag inte hinner riktigt med.
Igår när jag kom hem och vi hade bestämt att mötas hemma jag, Sören och Stina för att putsa våra fönster berättade för dem att jag älskade dem. Vad händer? Jo tårarna bar liksom ramlar fram ur något överkänsligt mentalt tillstånd. Inte vet jag riktigt men jag har varit så här ett tag.
Lite skönt med bubbel i kroppen. Kanske är det ett lyckorus snarare än kärleksrus. Ser allt jag har ur ett tacksamhetsperspektiv. Ibland vet jag inte om det är åldern, att vara mitt i livet, att rollen är förändrad, eller att anhöriga har dött.
Livet sätter avtryck. Att mina barn är så gott som vuxna alla tre är helt underbart. Jag saknar inte att vara småbarnsmamma. Utan älskar mina barn mer än någonsin just nu.
Låt mig få stanna ett ganska långt tag i detta rus, snälla!
Ett av rusen, min son.
