Då ropar hon..........
I dag blev mammas ord sanna.
Vad sa min mamma då?
Vissa saker hon har sagt har etsat sig fast i min hjärna.
Ibland har de också skänk en smula tröst.
Två ”mammasäg”
- När nöden är som störst är hjälpen som närmast
- Förvänta dig inte att få från dem du ger, nej det kommer oftast från oväntat håll.
Min mamma har naturligtvis fått de orden att slå in. Just ikväll faktiskt.
Jag åker till mitt sista cross pass innan midnattsloppet skall springas. Maken och yngsta dottern släpper av för dom skall ut och övningsköra.
Då ropar hon.
- Paola kom………
Jag går till henne vid bilen och fram tar hon ett fint paket av cellofanpapper och fint snöre. I där ligger något jag tycker väldigt mycket om, yoghurt- godisar!
På kortet som är fäst på påsen står så fina uppmuntrande rader, hon vet att jag haft det lite tufft.
Jag säger som Pippi Långstrump;
-fy fabian vad jag blir glad!
Tårar nästan framlurade igen, fast den här gången utav värme.
Det är svårt att hålla fingrarna i styr och spara. Jag tänkte kunde mumsa på dessa godingar som uppladdning inför midnattsloppet.
Kram och Tack
