hajpat min löparskor
Har skrattat igen. Min man gjorde mig uppmärksam på det. Han sa, åh vad skönt att höra dig skratta igen.
Det tillhör inte vanligheten att jag däckar ihop mentalt och känslomässigt. Vad finns att lära i detta mån tro?
När jag bakade häromdagen glömde jag ingredienser och var allmänt lite trött i huvudet.
Känslig för ljud var jag också, min kära make blev lite orolig.
Men efter sköna promenader, brödbak och få tillbringa tid med min syster så känns livet genast lite lättare.
Min stora utmaning nu är att för första gången springa ett MIL-lopp.
Lite pirrig, fast mest för om knäet skall hålla eller om smärtan kommer tillbaka.
Hajpat upp mina löpskor med knallgröna skosnören, vilket innebär stöd till både bröst- och prostatacancer.
Snart skall middag göras, fiskgratäng med ananas, purjo och tomat.
Igår laddade jag med fullt av naturgodis och ostkrokar. Så gör nog inte eliten, men det är det sköna med tantgrejen. Bra kolhydrater i både yoghurt godisar och ostkrokar.
Fast mängden som jag stoppade i mig gjorde sig påmind vid müslifrukosten. Fast med positiva tankar kommer nog både kropp och ben kännas som ”gasellen”.
