kaos utanför och inuti
Min första vecka gjord efter 3 veckors semester.
Haft det så tufft. Åkt berg och dalbana med tickande flimmer i solarplexus.
Tårarna har kommit vare sig jag velat eller inte.
Känt mig liten, ensam och osäker.
Tryggheten som är mitt allt rämnade och gjorde att hela flyktmekanismen sattes in.
Fast jag flyr som regel inte. Fast hela mitt inre väsen säger, åk hem, lämna detta nu.
Tänkte träna i måndags men klarade inte av att samla ihop mig mentalt.
Gick tisdag och fredag istället. Det är lite för lite för att jag ska må bra.
Men kaos utanför och inuti kapade alla mina resurser denna vecka.
Jag vill nog ändå säga att det blev lite bättre igår. Någonting klickade till och kommunikationen verkar till sist fungera.
Jag vill tacka för klappen på axeln och blicken som värmer och sänder ut tröst.
