antligentant

Att vara dotter eller ha döttrar, så härligt så jobbigt. 

Vid en ålder av 47 är det helt okej att ha en relation till sin mamma. 
Ja faktiskt mer än okej, riktigt givande eller kanske mer viktigt.
Att utveckla tankar och känslor som är så positiva och innerliga riktade till sin egen mamma.  
Tänk att efter kamp och stridigehter finna någonting så fint. 

Min mamma berör mig verkligen djupt, det finns ett band som nästan gör ont. 
Detta band är bundet efter och av häftiga konfrontationer som har varit nödvändiga.
Hon är en kämpe min mamma, det har hon alltid varit. 
Prövad från barnsben och långt fram i livet. 

Det händer saker med mig när jag berättar om min mamma.
Rent fysiskt händer det faktiskt något. 
Vill inte förklara bara berätta att det händer. 

Min mamma har ett vackert namn. 
Hon heter Ethel. 
När jag var liten ljög jag om många saker, en sak var om min mamma.
Jag sa att hon kom från ett annat land, jag kommer inte ihåg vilket. 
Lögnen var kopplad till att någon gjordes sig lustig över hennes namn. 
Fattade inte då att jag ville skydda min mamma. 
Jag vill mer än någonsin skydda min mamma. 
Framför allt vill jag tacka henne och berätta att hennes kamp aldrig var förgäves.