antligentant

Efter att ha korsat landet på tvären är vi framme vid vår camping. Alldeles vid havet låg denna pärla några kilometer ifrån centrum. Måste bara känna på havstemperaturen även om det lider mot kväll. Jag tror att det var mellan 21-22*. Här vilade vi i tre dagar efter allt regn vid Timmernabben. Solen gjorde Varberg till ett ställe som vi gärna återvänder till.

Efter tre dagar åker vi 15 mil till Orust och Stockens camping.

Vi blir bjudna på middag och havsdopp i Mollösund. Efter dusch en liten kvällspromenad i idyllen.

Dagen därpå planeras den stora aktiviteten, havsfiske. Mats (svågern) gör iordning fyra fiskespön till oss alla och Pia och jag planera mattsäck. Kräm & mjölk tycker jag. Smörgås och bullar och kakor tycker Pia. Bra där, bara matsäcken gör att man vill följa med.

Frid och lycka vi är på väg. Mats är så på, hela kroppsspråket säger cool & glad kis.

Sören vill gärna hjälpa till, han har ju trots allt skepparexamen. Det har jag också faktiskt men lämnar gärna över till kapten Mats.

För samtalar helst med min syster. Du skulle kunna tro att du tittar på "gäster med gester" men jag pratar oftast med hela kroppen.

En rosa flytväst är vad jag älskar.

Men kolla Mats min och kroppsspråk. Vad händer?????????????

Jo motorn slutar fungera när vi hamnar ute vid musselodlingarna. Har vi några åror med oss?

NEJ, inga åror. Hu tänkte vi? (läs Mats).

Det kommer en segelbåt in mot hamn och ropar;

- behöver ni hjälp?

- Nej, säger Mats. Vi klarar oss.

- Det gör vi inte säger jag.

Vad händer? Jo, jag får onda ögat av framför allt min man, lite av Mats.

Segerlbåten snurrar och revar storsegel och rullar in focken.

Vår segelfamilj som bogserade oss in i hamn var så rutinerade. Riktiga proffs. Jag gillar proffs, jag blir lugn, trygg och skön.

Under vår lilla hemtransport frågar jag dessa karlar i vår båt hur de menar när det säger att vi inte behöver hjälp. Vad tror du jag får för svar?

Jo, såhär lyder svaret;

- det är ett manligt drag att inte be om hjälp.

Fast det tror jag inte på. Jag tror det var pinsamt för herrarna.

Hur slutar denna fiskeresa då?

Jo, här...........................

På klipporna vid Mollösund äter vi vår matssäck och badar i havet och har en alldeles underbar dag. Mats ser allt lite glad ut igen.

Det ni inte vet än är att vi prövade med en annan motor som också havererade men denna gång hade vi åror med oss.

Tack Mats & Pia för ett härligt äventyr. Min kärlek till er.

Kärlek till dig också min Sören.