milklubben
Har sprungit min första milrunda idag. Har laddad flera dagar mentalt och det var riktigt roligt att vakna i morse.
Efter en god müsli och fil frukost åkte skorna och kläderna på.
Solen sken i Mellsta runt 9.00.
Lyder alla goda råd. Kort uppvärmning på ca 8 minuter och lite stretch.
Sen iväg med gubben och fyra varv i spåret hade vi bestämt.
Efter ca 5 km hugger det i knäet. Aj aja aj, vad ont det gör. Tror inte jag kan springa mer. Går ett par steg och prövar igen. Det gick bra. Fortsätter varvet ut. Känningar igen, jäkla otur. Jag vill ju klara milen!!!!!!
Det är något magiskt med att klara milen.
Är inne på tredje varvet, det släpper lite grann i knäet och det känns som det ska lyckas.
Lite hugg igen. Skit samma, jag följer med på sista varvet. Jag ska springa milen.
Jag klarade det trots smärtor i knäet. Visserligen förstörde smärtan lite. Tankar på framtiden gjorde mig orolig. Ska jag inte kunna springa midnattsloppet?
Läst på om löparknä. Smörjer och stretchar allt vad jag kan.
Nästa löpartur kommer att ske på asfalt, terräng var inte bra enligt experterna.
Kommer bara köra lite cross i terräng.
Men nu är jag med i klubben, MILKLUBBEN!!!
