birkenau

 
Här kom alla in direkt i lägret och sorteringen sker på perrongen. Till vänster de första tegelbyggnaderna som finns kvar. Men vart efter tiden gick tog det för lång tid att bygga i tegel vilken gjorde att sidan till höger byggdes barackerna i trä. Några finns kvar idag.
 
 
Kvinnor och barn på ena sidan och männen på den andra. Barnen och kvinnorna gick som oftast direkt mot döden, precis som de gamla. 
 
 
Porten på Birkenau som tågen passerar och vaktornet som vi var upp i. Väl däruppe förstod vi hur stort området med fångar var.
 
 
Nu är vi på väg att vandra vägen som kvinnor, barn och de svagare fick gå i tron att de skulle få ett enklare arbete som de mäktade med. SS vakterna var noga med att inte skapa kaos och lurade människorna på raffinerat sätt. De var så glada och samarbetsvilliga när de gick mot skogsdungen och såg huset med skorstenen. De hade fått reda på att efter duchen skulle de få  mat. När de väl ser skorstenen förstår de att maten lagas. Samtidigt finns ambulansen sakta åkandes bredvid så de blev lugnade av SS omsorg. Vad de inte visste var att i ambulansen fraktades cyklon B, giftet som skulle användas i gaskammare 5. Denna gaskammare gasade ihjäl människor till dagen före befrielsen. 
 
 
Den vackra dungen.
 
 
Lämnat de stora lägret bakom oss mot de lättare arbetet i lägret.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När ugnarna inte mäktade med att bränna alla kroppar brändes de på ängen bredvid där vi går ser rådjuren. 
 
 
 
Detta är vid ängen, resten förstår du nog. 
 
 
Autentisk bild från gaskammare och krematorie 5.
 
 
 
Minnesmonumentet på Birkenau.
 
 
Kvällen smyger sig på och vi har gjort en resa tillbaka i tiden för att minnas och hedra offren. 9 timmar har gått och vi är alla mycket trötta, kalla och hungriga. Offren hade inga varma kläder, inte fått tillräckligt med mat och ingen säng värd namnet. Vissa valde döden utan hjälp från gaskammaren eller från att bli dödad av SS vakterna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0