antligentant

Börjar bli lite smånervös inför Krakow och de vi planerar att uppleva.

Har blivit klar med bokning för en långguidning fö en heldag vilket inkluderar både Auchwitz och Birkenhau.

Syrran och jag kan ha lite tuff och skämtsam attityd till varandra när vi ska klara av något svårt. 

Hon sa tex. till mig att jag fick gråta tyst så de kan höra guiden, typisk syrrakommentar.

Fast jag tror att vi kommer att gråta ikapp. 

 

Denna resa känns lika stor och spännande som resan till Mexico fast resan till Polen ligger så nära.

Konstigt att jag inte redan varit där!

Har alltid varit intresserad och läst en del kring vad som hände. 

Hur var det möjligt?

Kan det hända igen?

Ja, det händer nu någonstans.

 

Det är som att ta ansvar för historien att åka dit.

För att kunna berätta vidare igen, igen och igen.

Tänker på några rader i en text;

- tack gode Gud för att vi kan skratta igen, men låt oss aldrig glömma att vi grät.

 

Dessa rader har betytt något för mig ganska länge.