sonens förbarmarnade

Idag har jag mött min son på gymmet för lite teknikträning. 
Först lite cykling och löpintervaller för att träna upp mitt skadade knä.
Köa till löpbandet var inte så kul, tänk va folk det är på stans största mötesplats.
 
Michelle hakade på och vi var lite tunga i kroppen och alldeles för svaga i armarna till en början.
Sen du..................
 
Plötsligt händer det!
Hjärnan fattar hur!
Hux flux så lyckas jag göra flera kippade chins efter varandra.
Tjohooooo..........................va kul, skitkul!!!
 
Tack snälla Tony för stödet.
Love you.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0